Veckans underkläder

Mini-Short-1

Mini Shorts

Mini Shorts – Svarta boxers i mjuk sexig spets från Male Power.
Låga i midjan, perfekt tajt passform för att hålla alla delar på plats, tunna och känns nästan som du inte har något på dig!
Smalt och töjbart resårband i midjan.
Med dessa läckra mini shorts under byxorna kommer att ge dig en starkare självkänsla och ditt självförtroende kommer att öka.
Vackra och sexiga underkläder är något som varit mest för kvinnor, nu är det dags att männen satsar på lite läckra underkläder.

Materialet är 85 % nylon och 15 % spandex.
Tvättas separat i kallt vatten.
Kan torkas på låg värme.

Finns i stl S, M, L.

Pris: 199:-

Köp den här

Mini-Short-2

Otrohet

Jag har varit med om otrohet och jag har varit det också, i mina yngre dagar.

Han som var otrogen emot mig (vi var förlovade) knäckte mig totalt, det tog många år innan jag kunde komma över det, bygga upp min självkänsla och självförtroende igen.
Jag trodde att jag var värd detta pga att den personen jag kunde bokstavligt dö för behandlade mig på detta sättet och då skönk mitt självvärde till botten.

Min tanke kring det hela är detta;
Har man en gång gått över den gränsen så är det mycket lättar att kliva över den igen.

Med det sagt så tror jag att man kan ändra sig som människa om man jobbar med/på sig själv.
Struntar man i att reflektera över varför man gjorde det, vad hade man kunnat göra annorlunda och tänka på hur detta inte ska ske igen så lär mönstret fortsätta då vi människor är bundna vid vanor.
Jag har rannsakat mig själv om varför jag har varit det och kommit fram till att det var ett desperata försöka att ta mig ur förhållandet, att ha en ”anledning”, en sjukt dålig sådan om jag får säga det själv.
Idag finns det inte på kartan att göra så emot en person som jag älskar eller en gång har älskar (om kärleken har dött ut i förhållandet).
De förtjänar bättre.

I mina senaste förhållanden så har jag haft ”chansen” till det men sagt nej, även om det har lockat och även om förhållandet inte har varit bra.
Anledningen har varit att de jag har varit ihop med är inte värda det (att bedra dem) och jag vill inte sänka mig till den nivån igen.
Jag har då tagit bort kontakter i mitt kontaktnät som kan vara en ”lockelse” eller som jag enbart har kontakt med i ”sexuellt syfte” eller hur man kan uttrycka sig.
Om de ändå hör av sig så gör jag klart för dem att jag inte är intresserad.

Jag har som regel nu för tiden att; om jag kan göra det inför min partner så är det okej och om jag inte kan gör det så är det inte okej.

Tex:

* Kan jag pussa denna kompis på kinden inför min partner?
Om svaret är ja, då är det okej.
* Kan jag sexchatta med denna kille inför min partner ögon?
Om svaret är nej, då ska jag inte göra det heller.

Sen har alla olika gränser för vad som är otrohet:

* Är det okej att pussa en kompis på kinden/munnen?
* Sexchatta?
* Sova över hos en kompis av motsatt kön ( om man är hetero)
osv.

Hur ofta pratar man om detta i ett förhållande?
Antar man bara att det jag tycker är okej/inte okej tycker min partner också?

Jag tror att olika svek/otroheter kan förlåtas/inte förlåtas, det beror på sveket.

Ja det var lite tankar kring otrohet.
Om ni har några åsikter, skriv gärna så kan vi diskutera.

Otrohet

Fick ett tips av en läsare (Addy) i dec om att skriva om otrohet.

Har inte haft någon inspiration till att skriva mer djupgående inlägg det senaste.
Det beror nog på att jag har mycket runt mig nu med 3 jobb, tankar om att starta eget, säljer massa saker via internte m.m.

Iaf jag hade tänkte ta upp otrohet.

Jag är ingen expert på ämnet men jag har varit otrogen och en partner till mig har varit otrogen (som jag vet om), så jag har sett båda sidorna.

När jag blev bedragen så hade vi två olika uppfattningar om det.
Vi hade ett upphåll och enligt honom var det ett snällare sätt att göra slut på.
För mig är ett uppehåll att man är ifrån varandra och funderar på hur man ska göra med förhållandet och alltså inte är singel och kan ”ligga runt”.
Han ansåg inte att det var otrohet och jag ansåg att det var det.

Iaf när jag fick reda på detta av en gemensam vän på en fest så slog det slint i huvudet på mig.
Jag såg svart och minns inte speciellt mycket.

–   ”Han har knullat en brud 3-4 gånger” sa våran gemensamma kompis ungefär.

Jag sprang ut lägenheten, och min kille eller vad man nu ska kalla det följde efter när han fick höra att jag hade fått reda på detta.
Det är enda gången jag har skällt ut en person och minns inte ens allt.
Vet bara att jag skällde och att hela min värld raserade.

Denna personen hade jag gett mitt allt till.
Jag skulle ha kunnat gifta mig med honom (vi var förlovde), skaffat barn osv.
Vi hade till och med bestämt vad våran son skulle heta om vi fick en son.

Att den personen som jag värdesatte mest i hela världen kunde göra en sådan här sak emot mig fanns inte i min värld.
Jag skulle ha kunnat dött för denna personen och så gör han så här.

Detta ledde till väldigt dåligt självkänsla har jag kommit fram till i efterhand.
Om den personen som jag älskar mest tycker att jag inte är värd mer än så här, så är det nog så.
Detta ledde till att jag låg runt en hel del, ville bli älskad men jag var bara ett ligg.

Säger inte att otroheten var den enda komponenten i detta men det var den utlösande faktorn.
Fanns massa andra komponenter så som jobbiga familjesituationer, press och stress i skolan, mådde dåligt psykiskt och mycket annat.

Det tog mig lite mer än 6 år att få upp min självkänsla igen.
Hade inte världens bästa självkänsla innan men inte jättedålig heller.
Min självkänsla har jag jobbat på med en kurator och med en vän som har coachat mig lite.

Jag ”förlät” honom på några dagar och jag låtsades att allt var som förr, men det var inte som förr.
Vi gjorde slut någon månad senare och sen vart tillsammans igen.
Till slut så gick det inte längre så jag fick göra slut.

Jag älskade honom men jag var inte kär längre och kunde inte släppa detta sveket.
Jag ville så gärna komma över det men just då gick det inte.
Så var det för mig.

En del klarar av att förlåta sin partner och ibland kan det stärka en relation.
Skulle gärna vilja höra en sådan historia.

Man är otrogen av en anledning och det kan vara:
* Att man inte är nöjd med sexlivet
* Förhållandet har tappat gnistan
* Dålig självkänsla och vill få bekräftelse av någon annan
* Tar varandra för givet
* Kärleken finns inte kvar och man är otrogen som en enkel utväg från förhållandet
* Tillfället ges och man tänker sig inte för, tex på fyllan
* Otrogen som en hämd
osv.

Jag har ett tips till er:

Om tanken dyker upp på, ställer er frågan:

–   ”Är ETT ligg/kyss/hångel värt att förstöra ditt förhållandet?”

Är svaret nej, var inte otrogen.
Är svaret ja, då borde du fundera på om du ska vara kvar i det förhållandet.

Sen tror jag att otrohet kan såra olika djupt hos personer.
Det beror på hur man mår rent allmänt, hur bra självkänsla man har, hur kär man är i sin partner osv.
Att bli sviken är aldrig roligt men det kan lämna olika djupa spår.

Sen har jag varit på andra sidan och varit otrogen.

Första gången var det för att jag ville ut från förhållandet och vågade inte/tog inte tag i det, dock berättade jag aldrig det för honom, få personer som vet om detta.
Den andra gången var som hämnd, för att ge igen, det hjälpte inte direkt…

Jag berättade de aldrig för någon av dem och om det är rätt eller fel vet inte jag.
Det är också en fråga:

–   ”Ska man berätta att man har varit otrogen?”

På ett sätt ja, för man vill inte vara den enda som inte vet om det, om flera personer vet om det.
Om den otrogna parten har berättat för vänner osv.
På ett sätt nej, för det sårar nog mer än vad det hjälper.
Det är en svår fråga måste jag säga.

Kommentera gärna med era åsikt och erfarenheter.

Gästbloggare!

Tjillevippen!

Maria heter jag, Nathalies dampiga halva.

Sitter hemma hos Nathalie hos hennes pappa och har kidnappat hennes blogg för jag fick lust att tjöta lite skit och dampa och skriva lite om vad jag och Nathalie har diskuterat om attentionwhores (medans vi har fått i oss lite dricka så klart, vi måste ju värma upp levern inför födelsedagskalaset imorron!).

Seriöst, finns det något osexigare än tjejer (detta gäller även killar förstås) som har så jävla dåligt självförtoende att de måste bete sig ”porrigt” för att få killars uppmärksamhet för att på så sätt känna sig bättre? Shizzle! Har aldrig riktigt förstått den mentaliteten, hur mycket är uppmäksamheten som man får när man spelar apa verkligen värd? Visst jag har själv haft världens urrigningar, kortkort och pratat med hög röst för att uppmärksammas, men då var jag 15 bast, blåst och inte hade insett hur jävla awsm mitt riktiga jag egentligen är.

Yay! Nu låter jag divig, men så är inte riktigt fallet, alla har sina brister (jag bävar inför att erkänna det, men även jag har mina dåliga sidor) men för i helvete lär er att älska er ändå! Våga ta plats, men bara om du känner att du behöver plats för att du är en stor personlighet, inte för att du känner att ”shit jag måste ta plats för att sticka ut så alla kollar på mig så jag känner mig skitsnygg”.
Är du blyg så var blyg! Jag själv tycker att det är en utmaning och charmigt att prata med blyga/tysta människor. Sätt er in i sitsen som den ni försöker kräva uppmärksamhet av hamnar i. Han/Hon tror att du är någon helt annan än den du egentligen är, ska du verkligen spela teater hela livet eller ge upp efter några månader och sen bli dumpad eftersom du har gett falsk marknadsföring? (Orka leka porrstjärna i 20 år, gå upp kl 5 för att sminka sig och behöva äta blodpudding fastän det är skitäckligt) Det är väl så sjukt jävla mycket bättre att bara vara sig själv och ge ärlig reklam och hitta någon som verkligen tycker om DIG.

Haha lackar fan mer o mer ju längre jag tänker på det.
Hur många av er läsare har inte träffat någon som har vart någon helt annan än den ni trodde att han/hon var?
Så jävla less blir man!

Jag tycker vi ska göra en liten övning, skriv 5 saker om er personlighet som ni älskar (Personlighet is the shit, utseendet är bara en fasad, vem fan köper ett snyggt hus om stommen är genomrutten?)
Vore askul om ni skrev i en kommentar så att vi andra kan få inspiration!

Jag kan skriva 5 saker om min personlighet som jag är jävligt nöjd med:

1. Jag älskar att jag vågar säga vad jag tycker.

2. Jag älskar att jag är stark.

3. Jag älskar att jag skiter i vad andra tycker om mig, ta mig för den jag är, för det gör jag!

4. Jag älskar att jag är kreativ.

5. Jag älskar att jag har barnasinnet kvar.

Nathalies 5  älskvärda sidor:

1. Nathalie älskar sig själv för att hon är öppen och frispråkig.

2. Nathalie älskar att hon ställer upp för sina vänner och även de hon inte känner!

3. Nathalie älskar att hon äntligen har börjat tänka på sitt eget bästa.

4. Nathalie älskar att hon är ambitiös.

5. Nathalie älskar att hon är sexuellt frigjord. 

Kom igen nu, kan vi älska oss själva så kan du!

 

Puss & Kram / Maria

PS. Jag vet att det inte är lätt att ta sig ur den äckliga slemmiga gropen man är i när man har dåligt självförtroende, men det går faktiskt, jag är ett livs levande bevis! Ett  ÄKTA bra självförtroende är bland det sexigaste som finns hos en person, och att ha en riktigt bra självkänsla är så sjukt jävla skönt, man slipper bry sig om vad andra tycker om en, man kan se ut hur fan man vill utan att behöva bry sig och man kan säga vad man tycker utan hinder. Ett bra självförtroende innebär så jävla mycket frihet! Det är definitivt ett mål värt att sträva mot.