Man vill ha mer av det goda…

eroticpics.tumblr.tumblr_mi70x2y1dB1s0ixh8o1_500

Mmm mycket vill ha mer sägs det ju…

Jag har inte skrivit så mycket om mitt egna sexliv de senaste åren.
Det är ett medvetet val av olika anledningar.
Känner att jag inte vill bli så privat och några av anledningarna är av respekt till mina partners, vill ha en seriös framtoning på bloggen (ingen porrblogg) och känner att allt behöver inte ALLA få reda på.
Allt som läggs upp på Internet stannar på Internet hur gärna man än vill att det ska försvinna.

Tänkte dela med mig lite nu iaf.

Förra året när jag vart sjuk (på väg in i väggen, panikångest, ångest osv)försvann sexlusten totalt.
Precis som att knäppa av en strömbrytare, den fanns inte alls där.
Spelade ingen roll att jag tyckte att min dåvarande sambo var snygg/sexig/het osv eller en bra porrfilm, den fanns inte där.

Det var väldigt provocerande för mig och en utmaning på ett sätt.

Det slutade med att jag nästan inte hade sex på 1 år.
Därför så tappade jag lite intresset för bloggen också och var inte så aktiv.
Sen hade jag inte orken till det heller pga sjukdomen.

Nu när man har smakat på det goda igen och är frisk så vill man bara ha mer.
Nästan som att man ångrar sig att man hade sex igen för nu vet man vad man har missat.
Samtidigt så är jag inte en tjej idag som ligger runt.
Ligger inte med vem som helst, har mer självrespekt för mig själv och värdesätter bra sex.
Är det dåligt sex så kan det kvitta.

Vill ha en kk som jag kan lita på, där man respekterar varandra men även får lite av den där närheten.
Kyssas, mysa efteråt, kanske se en film osv.
Närheten är lika viktig som sexet känner jag nästan.
En vän man har sex med helt enkelt.
Lättare sagt än gjort.
Sen ska personen finnas inom ett rimligt avstånd också.

Ja det är inte lätt alltid, men det vet jag vid det här laget efter allt man har gått igenom i livet, haha!

Sen har jag ingen aning om hur folk uppfattar mig.
Har en känsla av ett folk tror att jag är så självsäker när det gäller relationer och sex, men ack så fel.
Kan bli som en osäker 14-åring igen.

* Är detta enbart sex?
* Vad är okej inom en kk-relation?
* Är detta enbart ett engångsligg?
* Vad förväntas av mig?
* Vad tycker den andra personen om mig?
Osv.

Mycket tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud, är ju en ”tänkare” som tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa, oftast.

Allt löser sig till slut som jag brukar säga dock.

Hur i helvete?

Detta är så jävla komiskt egentligen.

Har haft en skitdag idag…
Har haft det rätt bra det senaste med mindre och mindre panikattacker och de är inte alls lika starka längre.
Har känts som att man är på rätt väg.

Idag fick jag en käftsmäll rakt i ansiktet.
Hade en liten panikattack i skolan som sen triggades pga en konflikt i skolan.
Sen såg jag att en deltagare mådde dåligt, stod och darrade som fan och hjälpte henne så att hon fick komma undan en stund och vila lite.

Sen får jag följande sms:

Screenshot_2013-06-12-17-04-15Screenshot_2013-06-12-17-04-30

Hur i helvete kan denna konversation leda till en fråga om telefonsex?
Han vet inte vem jag är, hur gammal jag är osv.
Jag hade kunnat vara en 12 årig flicka…

Det var droppen för mig.
Jag reagerade direkt på detta idiotiska sms.
Jag fick gå undan för att jag höll på att bryta ihop med gråten i halsen.
Gick hem ifrån skolan 2 timmar tidigare för jag orkade inte mer.

Det komiska i allt detta är att igår lade jag upp en film om just detta.
Hur vanligt det är och hur förnedrande det kan vara m.m och sen får jag detta idag…

Vart så sjukt arg och när jag blir arg så blir jag ledsen.

Jävla idiot ! ! !

Otrohet

Fick ett tips av en läsare (Addy) i dec om att skriva om otrohet.

Har inte haft någon inspiration till att skriva mer djupgående inlägg det senaste.
Det beror nog på att jag har mycket runt mig nu med 3 jobb, tankar om att starta eget, säljer massa saker via internte m.m.

Iaf jag hade tänkte ta upp otrohet.

Jag är ingen expert på ämnet men jag har varit otrogen och en partner till mig har varit otrogen (som jag vet om), så jag har sett båda sidorna.

När jag blev bedragen så hade vi två olika uppfattningar om det.
Vi hade ett upphåll och enligt honom var det ett snällare sätt att göra slut på.
För mig är ett uppehåll att man är ifrån varandra och funderar på hur man ska göra med förhållandet och alltså inte är singel och kan ”ligga runt”.
Han ansåg inte att det var otrohet och jag ansåg att det var det.

Iaf när jag fick reda på detta av en gemensam vän på en fest så slog det slint i huvudet på mig.
Jag såg svart och minns inte speciellt mycket.

–   ”Han har knullat en brud 3-4 gånger” sa våran gemensamma kompis ungefär.

Jag sprang ut lägenheten, och min kille eller vad man nu ska kalla det följde efter när han fick höra att jag hade fått reda på detta.
Det är enda gången jag har skällt ut en person och minns inte ens allt.
Vet bara att jag skällde och att hela min värld raserade.

Denna personen hade jag gett mitt allt till.
Jag skulle ha kunnat gifta mig med honom (vi var förlovde), skaffat barn osv.
Vi hade till och med bestämt vad våran son skulle heta om vi fick en son.

Att den personen som jag värdesatte mest i hela världen kunde göra en sådan här sak emot mig fanns inte i min värld.
Jag skulle ha kunnat dött för denna personen och så gör han så här.

Detta ledde till väldigt dåligt självkänsla har jag kommit fram till i efterhand.
Om den personen som jag älskar mest tycker att jag inte är värd mer än så här, så är det nog så.
Detta ledde till att jag låg runt en hel del, ville bli älskad men jag var bara ett ligg.

Säger inte att otroheten var den enda komponenten i detta men det var den utlösande faktorn.
Fanns massa andra komponenter så som jobbiga familjesituationer, press och stress i skolan, mådde dåligt psykiskt och mycket annat.

Det tog mig lite mer än 6 år att få upp min självkänsla igen.
Hade inte världens bästa självkänsla innan men inte jättedålig heller.
Min självkänsla har jag jobbat på med en kurator och med en vän som har coachat mig lite.

Jag ”förlät” honom på några dagar och jag låtsades att allt var som förr, men det var inte som förr.
Vi gjorde slut någon månad senare och sen vart tillsammans igen.
Till slut så gick det inte längre så jag fick göra slut.

Jag älskade honom men jag var inte kär längre och kunde inte släppa detta sveket.
Jag ville så gärna komma över det men just då gick det inte.
Så var det för mig.

En del klarar av att förlåta sin partner och ibland kan det stärka en relation.
Skulle gärna vilja höra en sådan historia.

Man är otrogen av en anledning och det kan vara:
* Att man inte är nöjd med sexlivet
* Förhållandet har tappat gnistan
* Dålig självkänsla och vill få bekräftelse av någon annan
* Tar varandra för givet
* Kärleken finns inte kvar och man är otrogen som en enkel utväg från förhållandet
* Tillfället ges och man tänker sig inte för, tex på fyllan
* Otrogen som en hämd
osv.

Jag har ett tips till er:

Om tanken dyker upp på, ställer er frågan:

–   ”Är ETT ligg/kyss/hångel värt att förstöra ditt förhållandet?”

Är svaret nej, var inte otrogen.
Är svaret ja, då borde du fundera på om du ska vara kvar i det förhållandet.

Sen tror jag att otrohet kan såra olika djupt hos personer.
Det beror på hur man mår rent allmänt, hur bra självkänsla man har, hur kär man är i sin partner osv.
Att bli sviken är aldrig roligt men det kan lämna olika djupa spår.

Sen har jag varit på andra sidan och varit otrogen.

Första gången var det för att jag ville ut från förhållandet och vågade inte/tog inte tag i det, dock berättade jag aldrig det för honom, få personer som vet om detta.
Den andra gången var som hämnd, för att ge igen, det hjälpte inte direkt…

Jag berättade de aldrig för någon av dem och om det är rätt eller fel vet inte jag.
Det är också en fråga:

–   ”Ska man berätta att man har varit otrogen?”

På ett sätt ja, för man vill inte vara den enda som inte vet om det, om flera personer vet om det.
Om den otrogna parten har berättat för vänner osv.
På ett sätt nej, för det sårar nog mer än vad det hjälper.
Det är en svår fråga måste jag säga.

Kommentera gärna med era åsikt och erfarenheter.

Nya Nathalie

Nu när mitt liv förändras varför inte göra mer ändringar?

Har sagt länge att jag ska börja träna, få bort mina 15 kg och träna upp ryggen så nu börjar vi.

För det första så har jag tyvärr inte ätit som jag ska de senaste veckorna.
Jag har svårt för att äta när jag mår dåligt.
Blivit lite bättre iaf men har börjat tänka mig för vad jag äter.

Tagit bort mjukt bröd i kosten och äter enbart knäckamackor med smala pålägg så som kalkon.
Sen blir det en liten skål naturell fil och osötad müsli till frukost, de dagarna jag äter det.
Det har blivit mer frukt så som banan.

Försöker äta mer grönskar, mycket kyckling och lite potatis och pasta.
Hoppas det kan ge lite resultat eller det har det redan gjort.
Gått ner ca 3 kilo.

Äter inget godis i princip eller snask.
SÅ STOLT ! ! !
Alltid varit en gottegris 😀
Får se hur länge detta håller dock…

Sen har jag börjat med pilates och  gjort det det i några veckor nu.
Gör det 2-3 gånger i veckan i 20 min.
Ska snart gå upp till 35 min istället.

Har börjat solat och fått lite färg, så man ser lite fräschare ut.
Konstig nog har jag börjat gilla mig själv mer och mer….
Borde vara tvärtom.
När jag har varit med om separationer förut har jag frågat mig:

–   ”Vad är det för fel på mig?”
–   ”Duger inte jag?”
–   ”Vad kan jag ändra på så folk kan älska mig”

osv…

Jag har dock jobbat mycket med att få bort sådana tankar och jobbat med mig själv och kanske därför har jag insett att det är inget fel på mig.
Jag duger som jag är.

Börjar acceptera min kropp lite mer och min ”kurvor”.
Försöker boosta upp självförtroendet lite.

Ett litet ljus i vardagen

Idag har jag varit på massage och healing.

Massagen gjorde susen och jag ska dit på söndag igen.

Sen åkte jag och mamma hem till Mira och Micke utanför Älgarås.
Jag skulle gå på healing och mamma var med som sällskap.

Var riktigt nyttigt idag.
Mira berättade många saker som jag inte hade tänkt på och att jag skulle äta bättre.
Har en tendens att inte äta så bra när jag mår dåligt.
Hon är en vis kvinna, tack!

Kan inte avslöja mer än så men detta hjälpte mig verkligen.
Är lite lugnare i kroppen och själen, iaf för en liten stund.

Tack!