Hen- diskussionen!

Detta lilla ord kan ställa till med världens debatt: Hen 

När ordet hen kom så tänkte jag inte så mycket på det.
Kände väl att det var inget som rörde mig så varför skulle jag bli jätteglad eller jätteupprörd.

Har hamnat i diskussioner om ordet hen med bekanta och vänner.
Det jag ser som en röd tråd än är att män har mer emot det än kvinnor tyvärr.
Jag anklagar verkligen inte alla män för att hata ordet hen, jag vet bättre än så 😀
Kan vara en slump att det har varit så i de diskussioner jag har suttit i.
Märker att en del av er på bloggen använder det, både kvinnor och män.

På ett sätt är det rätt skrattretande hur detta lilla ord kan uppröra så mycket.
Det är ett könsneutralt ord och det verkar sticka i ögonen.
De är oftast inte så påläst om ordet heller kan jag säga.
Deras argumentation är:

* Vadå, det finns ju enbart 2 kön?
* Man vet väl om man känner sig som/är kvinna eller man?
osv.

Visst ordet har med detta att göra också men jag anser det som ett könsneutralt ord.
(Det finns de som är fysiskt en kvinna men känner sig som en man och tvärtom som använder ordet också för att identifiera sig själva)

Jättebra att använda om man inte vet om personen är kvinna eller man.
Då menar jag om man pratar om tex: en fiktiv person, en person man inte mött osv.
Även om man vill att personens identitet inte ska avslöjas av någon anledning.
För använder vi ordet han eller hon så sätter vid direkt egenskaper på personen.

Jag tror att man oftast använder det manliga orden: han och honom om man inte vet könet.
Tänk om det vore tvärtom, att så fort man inte visste könet på personen så skulle man använda hon/henne.
Tror att en hel del personer skulle reagera då.
Tex: Jag spelar en hel del dataspel och visst det är mest män i den världen än men det kommer allt mer tjejer som spelar.
Vi sitter då i ett program liknande Skype och berättar för varandra vart motståndarna kommer osv.
Då säger jag alltid tex:

–   ”HAN är på bomplats A”
–   ”HAN är i mörka”

Skulle jag i stället säga hon så skulle de nog reagera, men aldrig när jag säger han.
För jag vet inte om det är en tjej eller killar som jag spelar emot.

Skulle man göra detta tror jag att en del skulle ta illa vid sig.
För tyvärr är det fortfarande dålig att bli kallad tjej/kvinna om man är en man.

–   ”Är du en kärring eller?”
–   ”Du kastar som en tjej”
–   ”Har du mens/pms eller?”
osv.

Vilket är riktigt synd.
Där säger man direkt eller indirekt att kvinnan är det svagare/dåligare könet.
Visst det är uttryck som sitter etsade hos en del och även mig själv men jag försöker att jobba bort det.

Jag använder ordet hen mer och mer för jag har nytta av det.
Många andra språk har också könsneutrala ord, tex turkiskan.

Samma sak här, har man inte kunskapen om något så är det negativt vilket jag har märkt i diskussionerna.
De har inte läst på om ordet utan har enbart sett tidningsrubrikerna i princip och då är det svårt att diskutera om en sak man inte vet speciellt mycket om.

Vad tycker ni?
Använder ni ordet hen och hur?

Fy fan vad skönt

Hej alla underbara!

Är så tacksam för att ni finns kvar här.

Har idag äntligen fått gråta ut.
Min sambo har gått och lagt sig, lugnande musiken på och massa goa vänner via internt som jag har pratat med via Teamspeak (ett program som Skype typ).
Lyssnade på massa musik och tårarna bara började forsa.
Stängde av mikrofonen och bara grät.
Hysteriskt grät.

Det har jag inte gjort på så länge men har så länge velat det.
När de känslorna har kommit så har det alltid varit folk omkring mig; läkare, kurator, sambon, familjen eller vänner.
(kan inte gråta med folk runt omkring mig)
Då har jag tryckt undan dem och tänkt att jag gråter när jag är ensam men är så sällan det.
Ofta håller jag det tillbaka och tänker att jag tar det när jag duschar och då försöker jag men det går inte…
Då blir jag bara förbannad att det inte går.

Idag tappade jag det dock.
Sambon sov, vi satt och tipsade varandra som musik osv men vet inte vad som utlöst det och jag skiter i det dock men det hände och det kändes så skönt.

Sedan min sjukskrivning i slutat av november (kanske inte har skrivit om det) så har tankarna snurrat.
Fick göra ett test hos läkaren i slutet av november och jag ligger på näst högst nivån av depression, medel deprimerad enligt dem, för 1 månade sedan.
Gick till kuratorn förra fredagen men verkade som att jag inte behövde komma tillbaka vilket jag tycket var konstigt då jag har blivit diagnostiserad som deprimerad.
Har inte tänkt mig själv som deprimerad men sedan jag var hos kurstorn så har tankarna snurrat och jag har ifråga sätt allt.

Är jag är en bra vän?
Vad gör jag med mitt liv?
Vad vill jag med mitt liv?
Vilka ställer verkligen upp för mig osv?

Ibland känner jag att jag bara vill bryta ihop, få en psykisk kollaps där jag inte har kontroll över något.
Till och med när jag satt idag och bröt ihop i hysterisk gråt höll jag för ögonen, ifall någon hade hackat min kamera och tittade på.

Ja jag vet, låter sjukt men sådant jävla kontrollfreak är jag ibland.
Därför önskar jag att jag NÅGON GÅNG kunde släppa all denna jävla kontroll och bara vara mig själv.
Är så sällan jag är det.

Ett sådant här ärlig inlägg har jag nog aldrig skrivit men ni finns där och det är nog därför.

Tack för mig!

Ha en trevlig natt!

Flitig

Idag har jag hunnit med 4 jobb.

Mitt första var planerat att ta 1 timme men tog 3 timmar.
En riktig miss men men.

Sen iväg till nästa jobb, jobba 1 timme.
Vidare till nästa som tog 30 min och sen nästa som tog 30 min.

Har även hunnit med att få massage och vilken skillnad.
Massören lade bara handen på min ländrygg och sa:

–   ”Är det här det är värst?”

–   ”Mmm”

–   ”Jag känner det, brukar inte känna det enbart genom att lägga handen på men du är verkligen JÄTTE spänd.”

Ryggen känns bättre men håller på att leta reda på en naprapat så jag kan få rätt mitt bäcken som är snett.

Sen har jag levererat en homepartyleverans också.

Nu ska jag bara ta det lugnt.
Är trött och lite dåsig efter massagen.

Ha en bra kväll alla !