Veckans fråga


Veckans fråga


Ångestladdad dröm

579650_219817478190904_194611046_n

Hej alla!

Har haft en tuff vecka med massa panikångest och ångest.
Det har dragit igång igen i omgångar tyvärr men denna veckan har varit för jävlig rent ut sagt.

Sedan detta började så har jag testat det mesta för att dämpa den:

* Motion – funkar helt okej ett tag fast det är det sista man är sugen på vid ångest
* Magnesiumtillskott – funkade okej, men fick stickningar i fingrarna av det
* Andningsövningar – funkade ett tag men inte längre
* Välkomna ångesten – funkade ett tag men inte längre
* Sex och närhet – funkar men det finns inte alltid tillgängligt
* Alkohol – funkar men kan gör den värre dagen därpå

Tackade nej till mediciner förra hösten när det var som värst för att jag skulle klara det själv.
Envis som man är och en stark själ…
Nu har jag nått den gränsen, av enbart 3 dagar, att jag funderar på det.
De mediciner jag har hemma tar minst 14 dagar att kicka in som de ska och denna ångesten är enbart tillfällig och jag vet vad den beror på, troligen, så de får stanna i medicinskåpet.
Har t.o.m haft funderingar kring att rubba på vissa ”beslut” som jag har stått fast vid i alla år, men vi får se…

Hade en jobbig dröm i natt också som jag tror var ett sätt att få ur mig lite ångest.

Var en sjukt lång dröm där jag bland annat hade tappat 7 kg 😀
Det var de positiva i drömmen, haha!

Vill inte skriva ut namn på personerna så de får heta A,B & C.

Jag åkte tunnelbana med A av någon anledning.
Var värsta ljusshowen utanför vagnarna i tunnlarna och vi var ensamma i vagnen.
Tänkte inte mer på det sen dock.

Helgen efter detta så smsade jag A och frågade om han ville komma hit, men fick inget svar.
Vart lite frustrerad och nere så jag skickade ett sms till B istället och frågade om han ville ses.
B var min första kärlek och kille som jag hade när jag gick på lågstadiet och inte har sett/pratat med på sjukt många år.
Han ville komma så han kom och vi gick på stan och hade det trevligt.
Var något jippo i stan med massa folk och partytält med mat osv.

Vi gick förbi tågstationen och där stod A.
Fick lite panik för att jag var med B och visste inte hur jag skulle hantera situationen.
Vi gick iaf alla 3 och satte oss vid ett bord och började snacka och jag var sjukt nervös och visste inte hur jag skulle lösa detta.
Mamma sitter vid ett annat bord och får syn på B och skriker:

– B, kom hit så får jag krama lite på dig.

Då kommer C upp bakom mig och kysser mig.
Fick ännu mer panik.
Frågade vad C gjorde där för han skulle vara på ett behandlingshem.
Tog tag i honom och gick iväg för att prata med honom.
Frågade va han gjorde där och han förklarade att det hade varit för jobbigt på behandlingshemmet så han hade stuckit.
Han stod där nervös, nedstämd och lite rädd.
Kramade om honom och sa att allt skulle bli bra, sen försvann han.

Gick tillbaka till bordet och då sitter A och gråter och är helt förstörd.

–   ”Du fattar ju inget. Jag som hade hyrt hela tunnelbanan för våran skull och du fattar inte det. Du fattar inte att jag tycker om dig” sa han och tårarna som bara forsade ner för hans kinder.

Förklarade då att jag inte hade fattat detta med tunnelbanan men att jag också tyckte om honom på det sättet.

Kollade upp på B och bad om ursäkt för denna röran.
Han log och sa att det var ingen fara.

Sen vaknade jag.

Låg kvar ett bra tag i sängen innan jag gick upp och funderade och reflekterade.
Så hårt som jag sov i natt var länge sedan jag gjorde.
Brukar ofta vakna någon gång under natten/morgonen och typ vända mig eller så men i natt var jag så klubbad och vaknade inte fören vid 12.40.
Kroppen var nog helt slut efter dessa dagar.

Idag har det varit okej hittills, det ligger och pyr men inte brutit ut än, irriterande som fan dock.

Hoppas ni mår bra iaf och tack för att ni finns här.

Man vill ha mer av det goda…

eroticpics.tumblr.tumblr_mi70x2y1dB1s0ixh8o1_500

Mmm mycket vill ha mer sägs det ju…

Jag har inte skrivit så mycket om mitt egna sexliv de senaste åren.
Det är ett medvetet val av olika anledningar.
Känner att jag inte vill bli så privat och några av anledningarna är av respekt till mina partners, vill ha en seriös framtoning på bloggen (ingen porrblogg) och känner att allt behöver inte ALLA få reda på.
Allt som läggs upp på Internet stannar på Internet hur gärna man än vill att det ska försvinna.

Tänkte dela med mig lite nu iaf.

Förra året när jag vart sjuk (på väg in i väggen, panikångest, ångest osv)försvann sexlusten totalt.
Precis som att knäppa av en strömbrytare, den fanns inte alls där.
Spelade ingen roll att jag tyckte att min dåvarande sambo var snygg/sexig/het osv eller en bra porrfilm, den fanns inte där.

Det var väldigt provocerande för mig och en utmaning på ett sätt.

Det slutade med att jag nästan inte hade sex på 1 år.
Därför så tappade jag lite intresset för bloggen också och var inte så aktiv.
Sen hade jag inte orken till det heller pga sjukdomen.

Nu när man har smakat på det goda igen och är frisk så vill man bara ha mer.
Nästan som att man ångrar sig att man hade sex igen för nu vet man vad man har missat.
Samtidigt så är jag inte en tjej idag som ligger runt.
Ligger inte med vem som helst, har mer självrespekt för mig själv och värdesätter bra sex.
Är det dåligt sex så kan det kvitta.

Vill ha en kk som jag kan lita på, där man respekterar varandra men även får lite av den där närheten.
Kyssas, mysa efteråt, kanske se en film osv.
Närheten är lika viktig som sexet känner jag nästan.
En vän man har sex med helt enkelt.
Lättare sagt än gjort.
Sen ska personen finnas inom ett rimligt avstånd också.

Ja det är inte lätt alltid, men det vet jag vid det här laget efter allt man har gått igenom i livet, haha!

Sen har jag ingen aning om hur folk uppfattar mig.
Har en känsla av ett folk tror att jag är så självsäker när det gäller relationer och sex, men ack så fel.
Kan bli som en osäker 14-åring igen.

* Är detta enbart sex?
* Vad är okej inom en kk-relation?
* Är detta enbart ett engångsligg?
* Vad förväntas av mig?
* Vad tycker den andra personen om mig?
Osv.

Mycket tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud, är ju en ”tänkare” som tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa, oftast.

Allt löser sig till slut som jag brukar säga dock.

Dejta

imagehandler

Då är man singel och ska ge sig ut i singellivet!

Satt och tänkte på detta häromdagen och funderade.
Jag har bara varit på 1 dejt tidigare typ och då var jag 16 år…

De pojkvänner jag har haft har jag träffat på andra sätt.

Pojkvän nr.1= Via nätet (Lunarstorm)
Pojkvän nr.2= Gymnasiet/skolan (han jag gick på en dejt med)
Pojkvän nr.3= På krogen (en kompis till en kompis)
Pojkvän nr.4= Via Internet/dataspel
Pojkvän nr.5= Via gemensamma vänner + fest

Så att gå på en dejt med en okänd kille eller en bekant är rätt ovant för mig.
Är med skräckblandad förtjusning som jag ser på detta.
Med andra ord jag är inget dejtingproffs…

Ser fram emot det men samtidigt så är jag lite rädd.
Jag kan tänka mig att folk tror att jag är oblyg och inte speciellt rädd för något så eftersom jag driver en sex och samlevnadsblogg men så är inte fallet.
Jag kan vara blyg och försiktig i situationer där jag inte känner mig hemma eller erfaren inom.
Jag är inte mer än människa heller.
Klart jag tänker tankar så som:

* Vad tycker han om mig?
* Duger jag?
Osv

Bara för att jag nu blir singel så kommer inte jag ligga runt som en idiot, vilket jag tror att en del tror pga vad jag jobbar med + bloggen.
Den tiden har funnits i mitt liv men det är inget jag längtar eller strävar efter.
När jag hade en sådan period så sökte jag närhet och kärlek men fick enbart sex och jag har lärt mig av den erfarenheten.

Jag är ingen sexgalning som ligger med vem som helst och vill ligga 10 gånger per dag.
Tror att dessa fördomar också kan skrämma iväg en del killar.
Att de blir osäkra i om de kommer duga.

–   ”För hon har säkert varit med massa killar som hon kan jämföra mig med, duger jag?!”

Sen säljer jag intimleksaker men det betyder inte att jag alltid använder dem i sängen eller att jag har en gigantiskt stor låda med leksaker.
Denna fördomen tror jag också kan skrämma iväg en del killar eller göra dem besvikna om de tror detta.

Är nog rätt normal så men öppen till en del.

Sidospår kanske men är lite nervös inför detta eller rättare sagt jävligt nervös inför att dejta.
Känner mig som en liten osäker 14-åring igen, hahaha!
Rätt ovant faktiskt.

Samtidigt längtar jag efter den här spänningen, pirret i magen och att träffa någon intressant person.
Visst man kan gå på dejt men det kanske inte leder till en kärleksrelation utan en bra vänskap, en bra kk eller till sitt livs kärlek.
Det vet man ju inte och det är det som är så spännande men samtidigt nervöst och osäkert.

Har en spännande tid framför mig som jag ser fram emot med en skräckblandad förtjusning.

Några tips inför en eventuell dejt i framtiden?
Vad ska man undvika att prata om?
Tips på vad man kan hitta på?
Osv

Trolljägarna – Tummen upp till er

trolljägarna

Har precis sett 2 avsnitt av Trolljägarna som går på Tv3.

Mina reflektioner efter programmen var:

–   ”Äntligen gör någon något emot några troll”

Sällan de åker dit via rättsväsendet och svårt att få reda på vem som sitter bakom ett konto (iaf lagligt sett).

Det komiska är att en genomgående tråd i nästan alla konfrontationer är att de inte minns, inte vill kommentera eller går där ifrån.
Med andra ord, de kan inte stå för vad de har skrivit/sagt.
En av dem frågade de om han skulle kunna tänka sig att säga allt detta som han hade skrivit öga mot öga och det skulle han inte ha kunnat göra.
DÅ SKA DU INTE SKRIVA DET HELLER ! ! !

Internet är ingen laglös zon, svensk lag gäller även där.
Hot, trakasserier, förtal, ofredanden m.m är inte okej.
Tänk dig för vad du skriver för det sitter faktiskt människor bakom den andra skärmen och inga robotar.

Bara för en person är känd så betyder inte det att den personen är en känslolös person som inte tar åt sig.
De är också människor precis som du och jag.

Jättebra att ha internet som ett diskussionsforum och alla kan inte tycka likadant och tur är väl det, men att ta till illegala metoder är inte okej.

Hoppas lagen snart kommer i kapp så att flera åker dit för dessa brotten.

Vill bara tillägga om denna ”Hult” som i programmet i ett videoblogginlägg att bloggare är patetiska som söker uppmärksamhet och som bara är ute efter pengar är patetiskt.
Hmm, och vad är inte du?
Att blogg via video är också att blogga och du söker ingen uppmärksamhet då eller?
Patetiskt…

Vill tipsa om Juridikinstitutet om du själv har varit/är utsatt, de hjälper programmet med stämningar och skadeståndshandlingar m.m.

Vad tycker du?
Ska trollen ut i rampljuset?
Har du varit utsatt?
Är du själv ett troll och varför?

Hen- diskussionen!

Detta lilla ord kan ställa till med världens debatt: Hen 

När ordet hen kom så tänkte jag inte så mycket på det.
Kände väl att det var inget som rörde mig så varför skulle jag bli jätteglad eller jätteupprörd.

Har hamnat i diskussioner om ordet hen med bekanta och vänner.
Det jag ser som en röd tråd än är att män har mer emot det än kvinnor tyvärr.
Jag anklagar verkligen inte alla män för att hata ordet hen, jag vet bättre än så 😀
Kan vara en slump att det har varit så i de diskussioner jag har suttit i.
Märker att en del av er på bloggen använder det, både kvinnor och män.

På ett sätt är det rätt skrattretande hur detta lilla ord kan uppröra så mycket.
Det är ett könsneutralt ord och det verkar sticka i ögonen.
De är oftast inte så påläst om ordet heller kan jag säga.
Deras argumentation är:

* Vadå, det finns ju enbart 2 kön?
* Man vet väl om man känner sig som/är kvinna eller man?
osv.

Visst ordet har med detta att göra också men jag anser det som ett könsneutralt ord.
(Det finns de som är fysiskt en kvinna men känner sig som en man och tvärtom som använder ordet också för att identifiera sig själva)

Jättebra att använda om man inte vet om personen är kvinna eller man.
Då menar jag om man pratar om tex: en fiktiv person, en person man inte mött osv.
Även om man vill att personens identitet inte ska avslöjas av någon anledning.
För använder vi ordet han eller hon så sätter vid direkt egenskaper på personen.

Jag tror att man oftast använder det manliga orden: han och honom om man inte vet könet.
Tänk om det vore tvärtom, att så fort man inte visste könet på personen så skulle man använda hon/henne.
Tror att en hel del personer skulle reagera då.
Tex: Jag spelar en hel del dataspel och visst det är mest män i den världen än men det kommer allt mer tjejer som spelar.
Vi sitter då i ett program liknande Skype och berättar för varandra vart motståndarna kommer osv.
Då säger jag alltid tex:

–   ”HAN är på bomplats A”
–   ”HAN är i mörka”

Skulle jag i stället säga hon så skulle de nog reagera, men aldrig när jag säger han.
För jag vet inte om det är en tjej eller killar som jag spelar emot.

Skulle man göra detta tror jag att en del skulle ta illa vid sig.
För tyvärr är det fortfarande dålig att bli kallad tjej/kvinna om man är en man.

–   ”Är du en kärring eller?”
–   ”Du kastar som en tjej”
–   ”Har du mens/pms eller?”
osv.

Vilket är riktigt synd.
Där säger man direkt eller indirekt att kvinnan är det svagare/dåligare könet.
Visst det är uttryck som sitter etsade hos en del och även mig själv men jag försöker att jobba bort det.

Jag använder ordet hen mer och mer för jag har nytta av det.
Många andra språk har också könsneutrala ord, tex turkiskan.

Samma sak här, har man inte kunskapen om något så är det negativt vilket jag har märkt i diskussionerna.
De har inte läst på om ordet utan har enbart sett tidningsrubrikerna i princip och då är det svårt att diskutera om en sak man inte vet speciellt mycket om.

Vad tycker ni?
Använder ni ordet hen och hur?

5 tips för att undvika en våldtäkt

Helt underbar affisch.

Fick ett månadsmail ifrån RFSU och de hade hittat denna på en blogg.

Äntligen en affisch som lägger ansvaret hos förövaren och inte offret.
Annars brukar det vara:

* Ha inte för utmanande kläder
* Gå inte ensam på mörka platser

osv.

Vad tycker ni om denna affisch?

Filmtips

Såg Jägarna 2 igår.

Riktigt bra film måste jag säga.
Har svårt för svensk film annars men denna var bra.
Gillar Beck-filmerna men sen är det inte så mycket mer när det gäller svensk film.

Spännande och lite otäck då och då.
Ska nog se Jägarna 1 igen, den är bra den med.

Någon mer som har sett den?
Vad tyckte ni?