Veckans diskussion

Vi testar något nytt!
Jag ska försöka att ha en diskussion varje vecka om ämnen inom sex & samlevnad, normer eller liknande.
Vi kör söndag till söndag.

Denna vecka: Prostitution

Detta är en fråga jag har vacklat i, i många år pga okunskap.
I en ideal drömvärld så ser jag inget problem med om man verkligen vill sälja sex så ska man få göra det.
Om man är trygg i sig själv, kan välja vilka kunder man vill ha och att det går säkert till.
Inte att man inte ser en annan utväg rent ekonomiskt, blir tvingad, är fast i droger/utanförskap, trafficing, psykiskt nedbruten av partner som ber en enbart göra det 1 gång och sen går det ut för.
Indirekt kan man hamna där pga självskadebeteende, missbruk, dålig självkänsla m.m.
Där är det ingen som tvingar en men det är inte ett ”aktivt val”, att man verkligen vill ligga för pengar för att man älskar det så.

Vi lever inte i en ideal drömvärld!
PUNKT!
Kommer troligen inte göra det heller, så jag är emot sexköp.
Jag tycker att vår lag är jättebra, att man får sälja men inte köpa.
Det låter kanske motsägelsefullt för den som inte förstå lagen.
Detta gör att personer som blir intvingade i detta direkt eller indirekt inte ska få ännu mer skit (fängelse/böter osv), men de som köper ska åka dit.
De får en smäll på fingrarna och ges oftast enbart böter, men man kan få fängelse.

Det man gör är att köpa en våldtäkt.
1. För att det ska vara sex så ska samtycke finnas annars är det ett brott.
2. Om du inte hade betalat personen för sex så hade ni inte haft sex.
3. Du köper samtycket vilket blir att köpa en våldtäkt.
Så ser jag på saken.

Argument:

– ”Ja men hon verkade väldigt gärna vilja detta.”
Hmm tror du att en säljare på en elektronikbutik skull motarbeta dig att köpa saker om den lever på provisionen?
NEJ !
Samma sak här.

– ”Ja men de är så fattiga i Thailand, de har inget val.”
Så av ditt goda hjärta så köper du sex för att hjälpa dem?
Be dem om en fotmassage, gå och handla åt dig eller enbart ge dem de pengarna ist.
Sjuka ursäkter.

– ”Ja men tänk på dem som inte kan/får ligga, det är synd om dem.
1. Det är ingen rättighet att få ha sex
2. Om man nu inte får till det på det ”vanliga sättet” så kanske man ska jobba mer på sina social färdigheter istället.
3. Om de är har en funktionsnedsättning (sitter i rullstol tex) ger dem inte rätt till att köpa sex. Att se ner på dem på det sättet, att de inte kan ragga/ charma en annan människa är vidrigt.
Finns massa personer med funktionsnedsättningar med familjer osv.

– ”Ja men det finns faktiskt personer som VILL sälja sex, ska inte de få göra det?”
Det är en promille som verkligen VILL och ska vi offra den stora majoriteten för dem?
Det tycker inte jag.

– ” Är inte detta samma sak som att jag inte vill gå till mitt jobb men jag måste för att få pengar. Det kanske inte jag mår så bra utav.”
Det är lite skillnad att gå till sitt butiksbiträdesjobb/fabrik/tidningsbud/chaufför än att sälja sin kropp.
Du får inte de psykiska problemen utav dessa jobb, du blir inte utsatt för våld/hot i samma utsträckning (förutom i vissa yrken så som väktare/polis osv) men då har du backup av personal/verktyg (batong/pistol) osv.
Du är inte i en lika utsatt position som en sexarbetare så detta argument är så sjukt löjligt.

De som sällan får höras är sexarbetarna själva, så här kan ni få läsa lite innan ni börjar diskutera.
1. Prostitutionens Verklighet
2. InteDinHora

Anledningen till detta ämna var för att en spelare i en grupp som jag är medlem i berättade att hans bror hade köpte en ”hora” till honom när han var i Thailand.
Det var precis som ingenting för honom, berättade vitt och brett om det.
Jag ifrågasatte detta, både till honom själv och till ledaren i gruppen (pga att vi har koder/regler man ska följa i denna gruppen).
Fick en ursäkt av personen (dock inte mig han ska be om ursäkt till) men sen var det bra så.
När vi ska hitta på något så är inte jag med om han är med för att markera och sätta ner foten att detta beteende och synen på människor är inte okej och jag vill inte umgås med sådana människor.
Vi skulle isf också kunna släppa in mördare och pedofiler i gruppen, så ser jag på det.

Var står ni i frågan?
Berätta gärna vilken kunskap ni har om ämnet och varför ni har kommit fram till er åsikt, eller varför ni inte har bestämt er tex.
Ordet är fritt

 

 

Arvika nästa

Hej alla!

I helgen drar jag till Arvika för att umgås med lite vänner.
Jenny från Stockholm följer också med och ska hämta upp henne i Kristinehamn och sen bilar vi vidare tillsammans.

På schemat står bio, bowling och utgång så det kommer nog bli lyckat.
Bara jag får dansa av mig lite så blir jag nöjd 😀

Åker redan idag till min pappa för de behövde lite hjälp med några saker.
Ska bli trevligt att få en kväll med dem också.

Annars så söker jag bostad som fan i Stockholm men utan framgång än så länge men jag ger inte upp.
Är på rätt väg rent psykiskt också, förutom att jag inte har kunnat somnat i veckan så har vänt på dygnet helt och somnade mellan 04.00-07.00.
Så det måste ändras på.
Panikattackerna kommer mer sällan och har till och med hela dagar nu utan några alls, så sjukt skönt.

Har en hel del saker inbokade framöver som jag ser fram emot också.
Blir 2 lan i november och december 😀

Nej nu måste jag dra mig.

Ha det bäst!

Bra sex?

1643490_520_292

Vad är bra sex för dig?

Har funderat på detta ett tag.

Jag och mina tjejkompisar pratar en hel del om sex, speciellt om man har träffat någon ny.

–   ”Var det bra?”
–   ”Kunde han kyssas/ge oralsex/ligga bra?!” 
osv.

Snackar i princip om allt.
Hittade han g-punkten, hur stor/böjning på kön, uthållighet, oralsexet osv.

Jag ser på det så här:

1. Man kan ha riktigt bra fysiskt sex
2. Man kan ha riktigt bra psykiskt sex

Då menar jag så här:

1. Fysiskt sex:
Man passar bra rent fysiskt ihop.
Tex killens böjning på snoppen träffar g-punkten bra.
Snoppen inte är för stor/liten för ”snippan”.
Man vet vart man ska stimulera varandra för att det ska vara skönt, tex veta vart klitoris sitter och hur man ska hantera den, hur man ger oralsex osv.

2. Psykiskt sex:
Att det finns kemi mellan varandra.
Man tänder på samma saker.
Måste finnas känslor med i bilden, inte för alla och de behöver inte alltid vara romantiska (att man är kär/förälskad) utan att man visar varandra respekt, är vänner eller liknande.
osv.

Många glömmer nog av att hjärnan är vårat största sexualorgan vi har och inte våra kön.

När båda dessa 2 stämmer in så blir det bra sex, iaf enligt mig.
Är inte alltid lätt att hitta det tycker jag men gud vad härlig det är när man väl gör det. 😀

Var anser du vara bra sex?
Vad måste finnas där för att det ska bli bra sex?

Uppdatering

Hej alla!

Har inte varit så aktiv det senaste med skrivna inlägg och det ”varnade” jag om för ett tag sedan.
När jag mår dåligt vill jag gärna skriva för jag uttrycker mig bäst så men bloggen hade blivit så deprimerande då, haha och sen ville inte jag att vissa skulle veta om vissa saker som läser bloggen.

Har varit tufft och ett helvete ibland.
Första veckan var jag inte hemma utan hos Erika och Jenny som jag skrev om.
Var skönt att inte vara hemma ensam men samtidigt så fick jag hålla igen massa.
När Erika var på jobbet kunde jag gråta men fick hålla ihop det mesta dels av veckan.
När jag kom hem sa Erika det att jag undrade när du skulle bryta ihop/börja gråta men jag kan inte göra det inför folk så bet ihop.

När jag väl kom hem på onsdagen så brast det.
Jag söp ner mig själv och spelade massa dataspel för att distrahera mig själv.
Tog mig en dusch och då brast det.
Stod och grät som ett litet hysteriskt barn, skrattade vart annat för det var så oväntat, vart arg och slog i väggen och skrek, rev mig själv för att få känna lite fysisk smärta istället för psykisk.
Psyket nästa kanske…

Första gången det där hände (vilket är lite konstigt kanske efter allt jag har varit med om i mitt liv) men eftersom alla dessa känslor som hade fått tryckts tillbaka i 1 veckas tid fick komma ut så kändes allt bättre.
Låter rätt sjukt nu när jag läser det men men.

Är på rätt väg nu iaf och den värsta tiden är över, fast det kommer ta tid.
Nu kan jag se en bild, tänka på honom eller prata om honom utan att börja gråta.
Förut påminde allt om honom.
Allt från att någon sa smurf, spelade sällskapsspel och det stod Ridder på att kort, när man gick förbi kakavdelningen i affären m.m.
Man blir lite knäpp när man blir kär haha.

Kommer ta tid innan vi kan umgås, prata, ha roligt ihop, kunna se honom med en annan tjej utan att bli ledsen och vara glad för hans skull m.m.
Hoppas att vi kan vara vänner fram över.

Semester

Äntligen blev det semester!

Jag har begärt semester och har fått 3 veckor i sista minuten.

Skolan vart klar i måndags 😀

Fattar inte att jag klarade det.
Har insett att jag är en JÄVLIGT ENVIS person, om jag vill något väldigt mycket.

Att sitta med panikångest av en styrka av 8 av 10 i 4 veckor dagligen och försöka få in ekonomi och bokföring var tydligen inte en sådan liten deal som jag trodde.
Nu i efterhand fattar jag inte hur jag lyckades.
Tankarna går:

–   ”Hur i helvete kunde jag utsätta mig för något sådant?”
–   ”Varför var jag så envis osv?”
–   ”Varför tog jag jag inte en sjukskrivning?”

Svaret är att jag har ett mål och jag vill nå det.
Hade jag avbrutit denna utbildning så hade jag kanske inte fått avslutat den och jag behövde denna för att kunna starta mitt eget företag.
Hade tänkt dra igång företaget i höst men jag måste må bra innan jag drar igång med det annars går det åt helvete.

Nu kommer iaf jag ha 3 veckors semester.
Har sagt upp mig ifrån butiksjobbet och kommer få en tjänst som personlig assistent på ca 130 timmar från och med i aug.
Kommer jobba extra för min kollega mellan v.29-32.

Jag är på bättringsvägen men det känns som om att det är en lång väg att gå.

Jag var hos läkaren i tisdags och berättade att panikångestattackerna kom väldigt sällan från förut och mycket svagare än förut.
Från mestadels av dagen, liggandes på en 7-8 av en skala av 10 och har lugnat ner sig till ca 1-3 gånger i veckan och som ligger på en skala från 2-4 av 10 är en riktig förbättring.

Det var dock en av symptomerna.
Lägg på yrsel, koncentrationssvårigheter, ögonen som beteendes sig som fulla, klump i halsen som vägrade släppa (ångest), förvirrad, glömskhet m.m.
Glömde låsa bilen en gång vilket resulterade i en stöld av en GPS och cd-skrivor m.m.

Jag hade dock varit väldigt yr den dagen som jag gick till läkaren.
Berättade att jag hade varit yr hela dagen och att jag fortfarande var det.
Han kollade lite olika saker med min syn, mina öron och lungor och sen kollade han mitt blodtryck.
Oftast brukar det gå rätt snabbt.
De tar på en ”bältet” kring armen, lägger stetoskopet på rätt stället, pumpar upp ”bältet” och lyssnar.

Denna gången pumpade han upp det minst 5 gånger och sen kollade  min puls, fast han tappade den en gång.

–   ”Förstår att du är yr för du har väldigt lågt blodtrygg just nu”

–   ”Åh vad skönt att han tror på mig och att finns en FYSISK förklaring och inte en psykiskt som man ej kan se.”. tänkte jag.

Fick rådet att alltid ha något salt med mig i handväskan, för det kan öka blodtrycket och i värsta fall dricka en halv energidryck eftersom jag ej dricker kaffe eller te.

Om mina domningar startar igen så måste jag höra av mig och då får vi göra en magnetröntgen sa min läkare.
Denna läkaren var väldigt bra måste jag säga.
Lyssnade på vad jag hade att säga, bad mig komma åter om jag hade fysiska eller psykiska problem igen m.m
Tack för en sådan underbar doktor!

Nu måste jag sova!

Ha det bäst alla läsare  och glad midsommar!

The talk

Har funderat på detta i några dagar.

Jag är inte en förälder än men tänker en del på hur jag ska uppfostra mina barn angående rätten till sin kropp m.m.

Det jag har funderat en hel del på är detta.

Enligt normen ska man informera sina döttrar om att man inte ska gå hem själv i mörkret från krogen/kompisen eller gena genom mörka parker m.m.

Detta gör man nog som vuxen som en omtanke i första hand men samtidigt så lägger man ett ansvar på döttrarna.
Vi lägger detta ansvaret på våra döttrar, inte förövarna.
Detta kan leda till en skuld hos våra döttrar.

Om du går hem själv, genom en mörk park så får du skylla dig själv lite.
De får skylla sig själv lite om de blir överfallna och våldtagna för de gick hem själva, i mörkret.

Har man detta samtalet med sina söner?
Gå inte ensam hem, gena inte igenom mörka parker osv?

Det borde man tycker jag.
Visst chansen att en kille blir överfallsvåldtagen är betydligt mycket mindre än för en tjej men det kan hända.
Den större sannolikheten är att sonen blir misshandlad eller rånad eller både och, men det är lika viktigt att prata om detta med dem.

Sen vänder vi på detta.
Vi säger till våra döttrar vad de ska tänka på och göra men gör vi det med våra söner?

Sätt vi oss ner och berättar att ett nej är ett nej.
Att det inte är okej att smeka, kyssa, pilla eller ha sex med en person som ligger avdäckad på en fest?
Att det inte är okej bara för att alla andra gör det i en grupp osv.

Med dem jag har pratat med så har de inte haft det snacket med sina söner.

Varför?

Vad jag har förstått så tror de inte det om sina söner.
Det kan jag förstå att man inte vill göra, men alla dessa våldtäktsmän i Sverige har troligen en mamma och en pappa.
De trodde nog inte heller det som sin son.
En våldtäktsman eller sexualförbrytare behöver inte vara psykiskt sjuk, haft en dålig uppväxt eller knarka osv.
Väldigt många av dem är vanliga Svenssons, men det är svårt att ta in för oss.

Sen om vi vänder på det igen.

Har vi vuxna detta snacket med våra döttrar?

Att det inte är okej att gå fram på krogen och greppa tag i kronjuvelerna på en kille.
Att killar inte alltid vill ha sex, bli tafsade på, alltid ställer upp och är kåta 24/7.

En bekant till mig berättade om en man som jobbade som servitör.
Då och då sexuellt ofredade sig medelålders kvinnor på honom genom att kräva att få lägga ner pengarna i hans ficka och sen tog sig friheten att känna lite extra.

Detta kränkte honom och med allt rätt.
Ingen har rätten till att ta på din kropp förens du har gett din tillåtelse.

Enligt normen/samhället ska en man ta sådant, för de är villig jämnt eller hur?

Sådana här tankar har jag haft de senaste dagarna.
Vad vi lär våra döttrar och vad vi lär våra söner.
Det skiljer sig åt rätt rejält tror jag.

Otrohet

Fick ett tips av en läsare (Addy) i dec om att skriva om otrohet.

Har inte haft någon inspiration till att skriva mer djupgående inlägg det senaste.
Det beror nog på att jag har mycket runt mig nu med 3 jobb, tankar om att starta eget, säljer massa saker via internte m.m.

Iaf jag hade tänkte ta upp otrohet.

Jag är ingen expert på ämnet men jag har varit otrogen och en partner till mig har varit otrogen (som jag vet om), så jag har sett båda sidorna.

När jag blev bedragen så hade vi två olika uppfattningar om det.
Vi hade ett upphåll och enligt honom var det ett snällare sätt att göra slut på.
För mig är ett uppehåll att man är ifrån varandra och funderar på hur man ska göra med förhållandet och alltså inte är singel och kan ”ligga runt”.
Han ansåg inte att det var otrohet och jag ansåg att det var det.

Iaf när jag fick reda på detta av en gemensam vän på en fest så slog det slint i huvudet på mig.
Jag såg svart och minns inte speciellt mycket.

–   ”Han har knullat en brud 3-4 gånger” sa våran gemensamma kompis ungefär.

Jag sprang ut lägenheten, och min kille eller vad man nu ska kalla det följde efter när han fick höra att jag hade fått reda på detta.
Det är enda gången jag har skällt ut en person och minns inte ens allt.
Vet bara att jag skällde och att hela min värld raserade.

Denna personen hade jag gett mitt allt till.
Jag skulle ha kunnat gifta mig med honom (vi var förlovde), skaffat barn osv.
Vi hade till och med bestämt vad våran son skulle heta om vi fick en son.

Att den personen som jag värdesatte mest i hela världen kunde göra en sådan här sak emot mig fanns inte i min värld.
Jag skulle ha kunnat dött för denna personen och så gör han så här.

Detta ledde till väldigt dåligt självkänsla har jag kommit fram till i efterhand.
Om den personen som jag älskar mest tycker att jag inte är värd mer än så här, så är det nog så.
Detta ledde till att jag låg runt en hel del, ville bli älskad men jag var bara ett ligg.

Säger inte att otroheten var den enda komponenten i detta men det var den utlösande faktorn.
Fanns massa andra komponenter så som jobbiga familjesituationer, press och stress i skolan, mådde dåligt psykiskt och mycket annat.

Det tog mig lite mer än 6 år att få upp min självkänsla igen.
Hade inte världens bästa självkänsla innan men inte jättedålig heller.
Min självkänsla har jag jobbat på med en kurator och med en vän som har coachat mig lite.

Jag ”förlät” honom på några dagar och jag låtsades att allt var som förr, men det var inte som förr.
Vi gjorde slut någon månad senare och sen vart tillsammans igen.
Till slut så gick det inte längre så jag fick göra slut.

Jag älskade honom men jag var inte kär längre och kunde inte släppa detta sveket.
Jag ville så gärna komma över det men just då gick det inte.
Så var det för mig.

En del klarar av att förlåta sin partner och ibland kan det stärka en relation.
Skulle gärna vilja höra en sådan historia.

Man är otrogen av en anledning och det kan vara:
* Att man inte är nöjd med sexlivet
* Förhållandet har tappat gnistan
* Dålig självkänsla och vill få bekräftelse av någon annan
* Tar varandra för givet
* Kärleken finns inte kvar och man är otrogen som en enkel utväg från förhållandet
* Tillfället ges och man tänker sig inte för, tex på fyllan
* Otrogen som en hämd
osv.

Jag har ett tips till er:

Om tanken dyker upp på, ställer er frågan:

–   ”Är ETT ligg/kyss/hångel värt att förstöra ditt förhållandet?”

Är svaret nej, var inte otrogen.
Är svaret ja, då borde du fundera på om du ska vara kvar i det förhållandet.

Sen tror jag att otrohet kan såra olika djupt hos personer.
Det beror på hur man mår rent allmänt, hur bra självkänsla man har, hur kär man är i sin partner osv.
Att bli sviken är aldrig roligt men det kan lämna olika djupa spår.

Sen har jag varit på andra sidan och varit otrogen.

Första gången var det för att jag ville ut från förhållandet och vågade inte/tog inte tag i det, dock berättade jag aldrig det för honom, få personer som vet om detta.
Den andra gången var som hämnd, för att ge igen, det hjälpte inte direkt…

Jag berättade de aldrig för någon av dem och om det är rätt eller fel vet inte jag.
Det är också en fråga:

–   ”Ska man berätta att man har varit otrogen?”

På ett sätt ja, för man vill inte vara den enda som inte vet om det, om flera personer vet om det.
Om den otrogna parten har berättat för vänner osv.
På ett sätt nej, för det sårar nog mer än vad det hjälper.
Det är en svår fråga måste jag säga.

Kommentera gärna med era åsikt och erfarenheter.

Då var man hörd

Idag vart en lite jobbig dag.

Fick ett samtal precis när jag skulle börja fota en klass, hemligt nummer.
Svarade, fast jag inte brukar.
Oftast är det försäljare men jag valde att ta detta samtal.

Det var polisen i Sundsvall.
Bad han ringa upp mig lite senare när jag hade tid.

Han ringde på min lunch.
Det var dags för förhör.

En halv timme innan nästa klass kom ringde han.
Fick berätta allt som hände i Juli i Sundsvall.
Hur en kille sexuellt ofredade mig.

Trodde inte att det skulle vara jobbigt men ack så fel jag hade.
Det vart jobbigare och jobbigare.
Vi pratade kanske i 15-20 min och sen lade vi på.
Han skulle kolla upp lite angående målsägandebiträde osv.
Tog emot nästa klass.

Då ringer det igen.
Då är det polisen ifrån Stockholm som berättar att de har ansökt om målsägandebiträde till tingsrätten.
Bra tänkte jag, allt stöd man kan få är bra.

Fortsatte plåta och sen ringde det igen.
Då är det samma polis ifrån Sundsvall.

–   ”Hej, jag glömde fråga en av de viktigaste frågorna, hur upplevde du händelsen?”

Mitt svar var:

–   ”Ja, svårt att sätta ord på det kanske men väldigt kränkande.
Efter det hände satt jag i över en timme och bara skakade.
Kunde inte sova på hela natten”

Sen tackade vi varandra och jag lade på och fotade igen.
Jag skakade igen, precis som jag gjorde då.
Gråten i halsen satte jag på mig mitt feakleende och försökte spela glad och sprallig.
Rätt bra på det men inombords kände jag bara för att krypa ihop i ett hörn i fosterställning och gråta.

Det fann ingen tid för det, pressat schema och massa uppklädda barn som ville bli fotograferade.
Man är professionell och personlig känslor får vänta till sen.

Jag hoppas på att vara ledig på fredag för det behöver jag.
Detta jobbet är väldigt roligt på alla sätt och vis men detta är det tuffast jobbet jag har haft.
Både psykiskt och fysiskt.
Kommer hjälpa mig att bli tuffare och inte vara så snäll och man blir bättre på att fotografera med.

Varit en jobbig dag men skönt att de tar tag i anmälan.
Trodde det skulle ta längre tid.
Tack för att ni anstränger er och tar er tiden.
Får se vart det leder. 

Boktips

Fick tipset att läsa denna av Erika.
Började läsa den uppe i Sundsvall och idag avslutade jag den.
På 2 dagar så var den utläst sammanlagt.

Boken handlar om en tjej som blir sexuellt utnyttjad, våldtagen, misshandlad både fysiskt och psykiskt av sin styvpappa i 17 år.

Boken handlar om hennes uppväxt, hur hon till slut bryter sig fri, anmäler honom och om hur rättegången går.

En gripande och jobbig bok att läsa men riktigt bra.
Började nästan gråta vissa gånger för den var så hemsk.

Får en att tänka…

–   ”Hur många av mina bekanta har varit med om något liknande?”
–   ”Vad hade man gjort om någon berättade en sådan sak?”

osv…

Om ni får tråkigt på semester eller vill ha en bra bok att läsa, läs denna.
Den heter ”Den lilla fången”, skriven av Jane Elliott.