Veckans fråga

Exempel på psykiska sjukdomar: Ångest, panikångest, depression, bipolär, schizofreni osv


Livet är bra härligt

26895-to-live-a-simple-life-you-have-to-choose-from-what-comes-to

Jag är väldigt tillfreds just nu.

Att bo i en friggebod på ca 3X3 meter mitt ute i skogen skulle kunna kännas väldigt instängt och öde men det gör inte det.
Tror aldrig att jag har haft så här mycket sinnesfrid.

Är en sådan kontrast ifrån 1,5 år sedan då man var i ett helvete, vilket man har insett i efterhand.
Satt med konstans panikångest dag in och dag ut, utan ork i kroppen eller lust till något.
Hur fan orkade man frågar man sig.
Man klara mer än vad man tror och vi är rätt tåliga som människor.

Livet känns enkelt på något sätt.
Jag har rutiner, ett jobb att sköta, min lilla ”hydda” i skogen och ett lugn har infinit sig.

Ville bara berätta att jag mår bra.
Riktigt bra.

Hittade bilden via Google och tyckte att den passade bra in.
Jag tar dagen som den kommer och ser vad den har att ge.

Hoppas ni har det underbart!

Ångestladdad dröm

579650_219817478190904_194611046_n

Hej alla!

Har haft en tuff vecka med massa panikångest och ångest.
Det har dragit igång igen i omgångar tyvärr men denna veckan har varit för jävlig rent ut sagt.

Sedan detta började så har jag testat det mesta för att dämpa den:

* Motion – funkar helt okej ett tag fast det är det sista man är sugen på vid ångest
* Magnesiumtillskott – funkade okej, men fick stickningar i fingrarna av det
* Andningsövningar – funkade ett tag men inte längre
* Välkomna ångesten – funkade ett tag men inte längre
* Sex och närhet – funkar men det finns inte alltid tillgängligt
* Alkohol – funkar men kan gör den värre dagen därpå

Tackade nej till mediciner förra hösten när det var som värst för att jag skulle klara det själv.
Envis som man är och en stark själ…
Nu har jag nått den gränsen, av enbart 3 dagar, att jag funderar på det.
De mediciner jag har hemma tar minst 14 dagar att kicka in som de ska och denna ångesten är enbart tillfällig och jag vet vad den beror på, troligen, så de får stanna i medicinskåpet.
Har t.o.m haft funderingar kring att rubba på vissa ”beslut” som jag har stått fast vid i alla år, men vi får se…

Hade en jobbig dröm i natt också som jag tror var ett sätt att få ur mig lite ångest.

Var en sjukt lång dröm där jag bland annat hade tappat 7 kg 😀
Det var de positiva i drömmen, haha!

Vill inte skriva ut namn på personerna så de får heta A,B & C.

Jag åkte tunnelbana med A av någon anledning.
Var värsta ljusshowen utanför vagnarna i tunnlarna och vi var ensamma i vagnen.
Tänkte inte mer på det sen dock.

Helgen efter detta så smsade jag A och frågade om han ville komma hit, men fick inget svar.
Vart lite frustrerad och nere så jag skickade ett sms till B istället och frågade om han ville ses.
B var min första kärlek och kille som jag hade när jag gick på lågstadiet och inte har sett/pratat med på sjukt många år.
Han ville komma så han kom och vi gick på stan och hade det trevligt.
Var något jippo i stan med massa folk och partytält med mat osv.

Vi gick förbi tågstationen och där stod A.
Fick lite panik för att jag var med B och visste inte hur jag skulle hantera situationen.
Vi gick iaf alla 3 och satte oss vid ett bord och började snacka och jag var sjukt nervös och visste inte hur jag skulle lösa detta.
Mamma sitter vid ett annat bord och får syn på B och skriker:

– B, kom hit så får jag krama lite på dig.

Då kommer C upp bakom mig och kysser mig.
Fick ännu mer panik.
Frågade vad C gjorde där för han skulle vara på ett behandlingshem.
Tog tag i honom och gick iväg för att prata med honom.
Frågade va han gjorde där och han förklarade att det hade varit för jobbigt på behandlingshemmet så han hade stuckit.
Han stod där nervös, nedstämd och lite rädd.
Kramade om honom och sa att allt skulle bli bra, sen försvann han.

Gick tillbaka till bordet och då sitter A och gråter och är helt förstörd.

–   ”Du fattar ju inget. Jag som hade hyrt hela tunnelbanan för våran skull och du fattar inte det. Du fattar inte att jag tycker om dig” sa han och tårarna som bara forsade ner för hans kinder.

Förklarade då att jag inte hade fattat detta med tunnelbanan men att jag också tyckte om honom på det sättet.

Kollade upp på B och bad om ursäkt för denna röran.
Han log och sa att det var ingen fara.

Sen vaknade jag.

Låg kvar ett bra tag i sängen innan jag gick upp och funderade och reflekterade.
Så hårt som jag sov i natt var länge sedan jag gjorde.
Brukar ofta vakna någon gång under natten/morgonen och typ vända mig eller så men i natt var jag så klubbad och vaknade inte fören vid 12.40.
Kroppen var nog helt slut efter dessa dagar.

Idag har det varit okej hittills, det ligger och pyr men inte brutit ut än, irriterande som fan dock.

Hoppas ni mår bra iaf och tack för att ni finns här.

Livet på paus

Hej alla söta!

Igår gick äntligen bilen igenom besiktningen, tredje gången gillt 😀

Imorgon ska jag på ett möte inför att gå bredvid på hemtjänsten i stan.
Så kommer kanske få jobba lite framöver.

Fick tyvärr väldigt dåliga nyheter om en vän idag också.

Annars har jag haft ångest och panikångest hela dagen och jag vet inte varför och det har jag irriterat mig på.
Runt 21.30 så tog jag mig en promenad och då lugnade det ner sig en hel del.
Var ett tag sedan jag hade det nu som tur är.

Känns som att jag har mitt liv på paus lite just nu.
Bor inte i rätt stad, inga vänner i närheten direkt, dåligt med pengar så att man inte kan hitta på saker m.m.
Jag existerar men lever inte just nu.
Oj det där lät lite deprimerande men lite så känns det.

Det kommer att vända.
Vill bara få en lägenhet i Stockholmsområdet, få ett jobb, umgås med nära och kära och leva livet 😀
Men just nu är det enbart en väntan.
Tålamod har aldrig varit min starka sida, haha!

Ångesten/panikångesten kan bero på jobbet jag kanske får.
Vill egentligen inte jobb med människor just nu för att jag var sjukskriver pga av det sist och lite rädd att hamna där igen tror jag.
Jag ska ge det ett försök för jag behöver pengarna men säger kroppen ifrån så får jag lyssna på den för en gångs skull.

Nej nu måste jag sova så att jag kommer upp till mitt möte imorgon.

Sov gott alla!

Man vill ha mer av det goda…

eroticpics.tumblr.tumblr_mi70x2y1dB1s0ixh8o1_500

Mmm mycket vill ha mer sägs det ju…

Jag har inte skrivit så mycket om mitt egna sexliv de senaste åren.
Det är ett medvetet val av olika anledningar.
Känner att jag inte vill bli så privat och några av anledningarna är av respekt till mina partners, vill ha en seriös framtoning på bloggen (ingen porrblogg) och känner att allt behöver inte ALLA få reda på.
Allt som läggs upp på Internet stannar på Internet hur gärna man än vill att det ska försvinna.

Tänkte dela med mig lite nu iaf.

Förra året när jag vart sjuk (på väg in i väggen, panikångest, ångest osv)försvann sexlusten totalt.
Precis som att knäppa av en strömbrytare, den fanns inte alls där.
Spelade ingen roll att jag tyckte att min dåvarande sambo var snygg/sexig/het osv eller en bra porrfilm, den fanns inte där.

Det var väldigt provocerande för mig och en utmaning på ett sätt.

Det slutade med att jag nästan inte hade sex på 1 år.
Därför så tappade jag lite intresset för bloggen också och var inte så aktiv.
Sen hade jag inte orken till det heller pga sjukdomen.

Nu när man har smakat på det goda igen och är frisk så vill man bara ha mer.
Nästan som att man ångrar sig att man hade sex igen för nu vet man vad man har missat.
Samtidigt så är jag inte en tjej idag som ligger runt.
Ligger inte med vem som helst, har mer självrespekt för mig själv och värdesätter bra sex.
Är det dåligt sex så kan det kvitta.

Vill ha en kk som jag kan lita på, där man respekterar varandra men även får lite av den där närheten.
Kyssas, mysa efteråt, kanske se en film osv.
Närheten är lika viktig som sexet känner jag nästan.
En vän man har sex med helt enkelt.
Lättare sagt än gjort.
Sen ska personen finnas inom ett rimligt avstånd också.

Ja det är inte lätt alltid, men det vet jag vid det här laget efter allt man har gått igenom i livet, haha!

Sen har jag ingen aning om hur folk uppfattar mig.
Har en känsla av ett folk tror att jag är så självsäker när det gäller relationer och sex, men ack så fel.
Kan bli som en osäker 14-åring igen.

* Är detta enbart sex?
* Vad är okej inom en kk-relation?
* Är detta enbart ett engångsligg?
* Vad förväntas av mig?
* Vad tycker den andra personen om mig?
Osv.

Mycket tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud, är ju en ”tänkare” som tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa, oftast.

Allt löser sig till slut som jag brukar säga dock.

Flyttkaos

Nu har det börjat på allvar!

Idag flyttade mitt ex ur lägenheten med alla möbler och allt annat i princip.
Ingen soffa, köksbord, tv-modul, hallbänk m.m.
Känner mig som en ungdom utan möbler i en tom lägenhet lite, hahah.

Fick ta ut madrasserna till vardagsrummet och ”bygga” en soffa av de två madrasserna.
Röjde ut hela sovrummet så nu är det tomt, mamma hjälpte mig.

Så nu känns det lite tomt i lägenheten och dagen har varit lite jobbigt faktiskt.
Började få en panikattack på morgonen men den hann inte bryta ut som tur var.
Har känts jobbigt hela dagen och är lite förvånad över att det känns så.
Har haft mamma här som har distraherat mig lite och det behövdes.

Detta är rätt beslut, så det tvivlar jag inte på.
Vi är för olika och jag hoppas på att han kommer trivas i sin nya lägenhet och hittar det han söker.
Tror det är känslan av att vara ensam.

När de senaste förhållandena har tagit slut så har jag oftast haft någon att ”trösta” mig hos.
Känna stöd och närhet, hos det motsatta könet.
Denna gången har jag inte det och det är ett aktivt val på ett sätt.
Jag ville testa något nytt och inte rusa in i armarna på någon rebound-guy utan klara mig själv.
Det är tufft har jag märkt.

För första gången i mitt liv så har jag ingen plan heller.
Vet att jag inte vill bo kvar här ”hela livet” men vet inte vart jag ska flytta.
Jag vill starta mitt företag men kommer troligen inte att få starta eget bidrag vilket bromsar upp det.
osv.

Tror jag blir lite ”emotional” pga alla förändringar och ovissheten.

Från och med idag har jag inget fast bredband heller utan enbart mobilt bredband (som jag har snott ifrån min surfplatta) så jag kommer inte kunna uppdatera bloggen så mycket som jag vill.
Ska försöka fixa alla ”Dagens erotik” isf.
Kommer få internet i nya lägenheten ifrån 1 juli ca.

Tack för att ni finns och ”lyssnar” på mig och stöttar mig.

Den smyger sig på

Ångesten alltså…

Den har varit borta ett bra tag men kom smygandes för några dagar sedan igen.
Den sitter där i halsen som en påminnelse.
Vet inte riktigt varför den är där nu.

Kan beror på att vi ska gå isär, letandet efter en ny lägenhet, alla förändringar som står inför dörren osv.
Samtidigt så har jag fått mer energi, träffat mina vänner oftare och massa planer på småresor till vänner runt om i Sverige.

Kanske är för att mycket tankar snurrar i huvudet på framtiden.
Allt löser sig som jag brukar säga.
Har varit med om värre saker och ”överlevt”, haha.

Kollade in en lägenhet i måndags, ska titta på en till på torsdag och sen även på tisdag nästa vecka.
Full rulle !

Läkartid

Nu bär det snart av till läkaren.

Har blivit sjuk 2 gånger på 2 månader, infulensaliknande.
Lite feber, hosta, snorig, matt i kroppen, ingen matlust osv.
Ska även gå igenom min panikattacker, yrsel som jag har haft i 1,5 vecka, min svimning för 2 veckor sedan osv.

Troligtvis blir det en sjukskrivning för jag känner att min kropp orkar inte mer just nu.
Är konstant likgiltig eller nedstämd och ler nästan endast för att det ska se bra ut.
Kuratorn har inte hört av sig tyvärr så får väl ringa dit igen, det var dock 20 personer i kö när jag pratade med henne för 2 veckor sedan.

Jag vet varför det är så här, eller iaf två stor anledningar.
Den ena är att jag var på väg in i väggen/utmattningssyndrom i våras/somras och kroppen har fortfarande inte blivit helt frisk än och den andra anledningen kan jag inte prata om tyvärr.

Det var länge sedan nu som jag kände mig som mig själv och jag saknar mig själv.
En glad, positiv och frisk Nathalie med massa energi och ambitioner istället för en likgiltig, tråkig, negativ Nathalie utan energi till något.
Jag gillar inte ens att vara bland folk längre, vilket jag vanligtvis älskar.
Att gå på tillställningar med massa folk som jag inte känner/knappt känner tex orkar jag knappt idag.

Bloggen blir lidande och jag vet att ni har förståelse för det, ni är bäst, men det känns så tråkigt att jag enbart ”spyr ut” negativa saker den senaste tiden.
Jag vill inte framställa mig som något jävla offer som letar uppmärksamhet och bekräftelse, för det hatar jag.
Samtidigt vill jag inte vara ”fejk” och skriva att allt är toppen och guld och gröna skogar.
Detta är min plats att skriva av mig och jag brukar uttrycka mig bäst så.

Jag kan säga att när jag läser era kommentarer så ler jag genuint och inte för att det ska ”se bra ut”.
Ni får mig att känna att jag inte är ensam, vilket jag insåg igår att jag gjorde.
Stod i duschen och bara kände mig så ensam…

Tack till alla er som stannar kvar!

Begravning snart!

Min farmor har gått bort som jag har berättat tidigare.

På onsdag är begravningen, den har dragit ut på tiden lite tyvärr.
Är massa tjafs inom släkten osv.

Idag har jag iaf baka en av hennes specialiteter: ”Svartebollar” aka Chokladbollar med strösocker på.
Ville hedra henne med dessa som fika efter begravningen.
Ska även skriva ut ett foto på henne som vi ska ha vid fikat plus ett ljus.

Ska bli skönt att begravningen blir av, har dragit ut på tiden som sagt var och att allt jävla tjafs ska lägga sig så småningom.
Detta har bidragit till att panikattackerna har återkommit men magnesiumtabletterna har dämpat det en del måste jag säga.
Ett tips till andra som kan lida av panikångest.

Kan inte förstå att en människa kan vara så självisk.
Något har slagit slint i huvudet troligen, tyvärr.
Vi får se hur begravningen går men inget tjafs där har jag poängterat åt båda hållen för då kommer jag själv att flippa ur.

Återkommer om hur det hela har gått.

Ha det bäst alla läsare!

Panikångest igen…

Hej alla kära läsare!

Jag har haft det rätt bra ett tag nu utan panikångest.
Har försökt att ta det lugnt, inte ta på mig för mycket osv.

Igår kom domningarna tillbaka, och denna gången i 2 fingrar.
Panikångest har jag haft av och till hela veckan tyvärr.
Detta beror på flera saker tyvärr.
En av dem är tankar kring begravningen av min farmor bland annat.

Jag försöker att finnas där för alla så mycket som jag bara kan.
Jag själv har inte fällt en tår än och att hon är borta är inte så jobbigt än.
Kanske låter kallt men det beror på att jag vet att hon har det så mycket bättre nu än innan hon gick bort.
Hon saknas, det gör hon men i detta läge ska men inte vara självisk.

Begravningen blir om ca 2 veckor och jag hoppas på att det kommer gå bra.

Min skola börjar om 1 vecka och är lite nervös inför den också.
Mycket på jobbet också som det ser ut just nu.

Jag har iaf köpt mig magnesium-brustabletter idag för att se om det kanske kan dämpa panikångesten.
Googlade som en tok igår på olika naturläkemedel, alternativa saker som kan hjälpa och det var en av sakerna.
Tog 1 tablett idag men märkte ingen skillnad men ska testa i några dagar.
Gör allt för att slippa vanliga mediciner med biverkningar så som viktökning (har lyckats gå ner 5 kilo nu), dämpad sexlust, illamående m.m

Hoppas ni har det bra och är så tacksam för att ni finns kvar på bloggen och skriver era uppiggade kommentarer.
De lyser upp min dag!

Tack!

Skola i höst & utgång

Hej alla läsare!

I fredags fick jag reda på att jag kom in på en kurs som jag ansökte till; Sexologi 15hp i Trollhättan.
Det är en kvällskurs 1 dag i veckan så att jag kan jobba och plugga samtidigt.
Ska se om det fungerar för jag börjar må bättre.
Inga panikångestattacker längre och jag har lärt mig att inte stressa så mycket.
Ska bli intressant och roligt.

Sen ska jag iväg på ett homeparty ikväll och efter det blir det utgång med min syster och hennes kompis.
Finns en stor risk att jag springer in i personen som tog min oskuld ikväll.
Han som tog det han tyckte att han förtjänad av en tjej som inte ens kunde stå på sina egna ben.
Vet inte hur jag kommer att reagera om jag ser honom ikväll.
Har haft han i tankarna i 2 dagar nu och drömde även om han i natt.
Vill inte ha han i mitt huvud, han förtjänar inte att vara där.

Antingen blir det gråtfest, panikångest eller fylleslagsmål och polisbil.

Iaf vi får se…

Semester

Äntligen blev det semester!

Jag har begärt semester och har fått 3 veckor i sista minuten.

Skolan vart klar i måndags 😀

Fattar inte att jag klarade det.
Har insett att jag är en JÄVLIGT ENVIS person, om jag vill något väldigt mycket.

Att sitta med panikångest av en styrka av 8 av 10 i 4 veckor dagligen och försöka få in ekonomi och bokföring var tydligen inte en sådan liten deal som jag trodde.
Nu i efterhand fattar jag inte hur jag lyckades.
Tankarna går:

–   ”Hur i helvete kunde jag utsätta mig för något sådant?”
–   ”Varför var jag så envis osv?”
–   ”Varför tog jag jag inte en sjukskrivning?”

Svaret är att jag har ett mål och jag vill nå det.
Hade jag avbrutit denna utbildning så hade jag kanske inte fått avslutat den och jag behövde denna för att kunna starta mitt eget företag.
Hade tänkt dra igång företaget i höst men jag måste må bra innan jag drar igång med det annars går det åt helvete.

Nu kommer iaf jag ha 3 veckors semester.
Har sagt upp mig ifrån butiksjobbet och kommer få en tjänst som personlig assistent på ca 130 timmar från och med i aug.
Kommer jobba extra för min kollega mellan v.29-32.

Jag är på bättringsvägen men det känns som om att det är en lång väg att gå.

Jag var hos läkaren i tisdags och berättade att panikångestattackerna kom väldigt sällan från förut och mycket svagare än förut.
Från mestadels av dagen, liggandes på en 7-8 av en skala av 10 och har lugnat ner sig till ca 1-3 gånger i veckan och som ligger på en skala från 2-4 av 10 är en riktig förbättring.

Det var dock en av symptomerna.
Lägg på yrsel, koncentrationssvårigheter, ögonen som beteendes sig som fulla, klump i halsen som vägrade släppa (ångest), förvirrad, glömskhet m.m.
Glömde låsa bilen en gång vilket resulterade i en stöld av en GPS och cd-skrivor m.m.

Jag hade dock varit väldigt yr den dagen som jag gick till läkaren.
Berättade att jag hade varit yr hela dagen och att jag fortfarande var det.
Han kollade lite olika saker med min syn, mina öron och lungor och sen kollade han mitt blodtryck.
Oftast brukar det gå rätt snabbt.
De tar på en ”bältet” kring armen, lägger stetoskopet på rätt stället, pumpar upp ”bältet” och lyssnar.

Denna gången pumpade han upp det minst 5 gånger och sen kollade  min puls, fast han tappade den en gång.

–   ”Förstår att du är yr för du har väldigt lågt blodtrygg just nu”

–   ”Åh vad skönt att han tror på mig och att finns en FYSISK förklaring och inte en psykiskt som man ej kan se.”. tänkte jag.

Fick rådet att alltid ha något salt med mig i handväskan, för det kan öka blodtrycket och i värsta fall dricka en halv energidryck eftersom jag ej dricker kaffe eller te.

Om mina domningar startar igen så måste jag höra av mig och då får vi göra en magnetröntgen sa min läkare.
Denna läkaren var väldigt bra måste jag säga.
Lyssnade på vad jag hade att säga, bad mig komma åter om jag hade fysiska eller psykiska problem igen m.m
Tack för en sådan underbar doktor!

Nu måste jag sova!

Ha det bäst alla läsare  och glad midsommar!