Rätten till sin egen kropp

Många av oss går med på att vi är ett jämställt land, iaf att vi vill vara det.
Eller?

En del av det är att min kropp är min och ingen annans.
JAG bestämmer över den!
Men stämmer verkligen det?

Jag är kvinna och har enbart mina egna erfarenheter, vad jag har sett, fått berättat för mig och läst mig till och jag håller inte med.

Från liten ålder får man lära sig att den inte är sin egen, speciellt som kvinna.
Nu snackar jag strukturer, inte individer förutom mig själv.

Exempel:

* Redan vid småbarn så tvingar vi till oss kramar av våra barn (fast de säger nej, mer till tjejer än killar)
+ Redan där säger vi att de inte har rätten till sin egen kropp, utan vill någon ha något så tar de det eller så får man ge med sig.
Det kanske låter banalt och löjligt men det blir som en hjärntvätt med år av detta.

* Vi ”tvingar” våra barn att krama sin kompis, fast det inte är något de själva känner för, kommer fram till.
+”Ja men du kan väl krama Fia, hon är ju så söt.”
NEJ, vill hen det så gör hen det men låt bli att pressa på.

* Vid gymnastiken i skolan springer pojkarna in och kollar på oss i duschen och ingen gör något. INGEN VUXEN gör något.
+ Där visar vuxen världen att det är okej för andra att ta friheten att titta på ens kropp utan samtycke och att det är okej för det ger INGA konsekvenser.

* Killarna mulade alla tjejer med snö. Om det ändå enbart hade varit i ansiktet så ”fine” men det var ett ypperligt tillfälle att stoppa in handen innan för tröjan och känna lite också.
+ Återigen, VART FAN VAR DE VUXNA!
Om detta hade blivit något (föräldrar inkopplade osv) så hade många bara rynkat på ögonbrynen och sagt:
– ”Ja man killar är så nyfikna i denna åldern”.
Hmm inte undra på att vi har en Våldtäktskultur
i Sverige.

* Killarna slår en på armen efter att man har tagit stelkrampssprutan, fast man har sagt NEJ otaliga gånger och hela armen svullnar upp.
(ej mobbad eller liknande, bara för att det är coolt att göra så)
+ Återigen ett fall men i ett icke sexuellt sammanhang

* I förhållanden: När man inte är sugen, ens partner tar på en och man säger nej men de fortsätter och man måste säga nej flera gånger.
(Inte smart att fortsätta för då associerar man den beröringen med obehag pga vid upprepade gånger)
+ Jag tror att detta är rätt vanligt då detta har föregåtts i flera av mina förhållanden.
Bara för att man är i ett förhållande betyder inte det att du har tillgång till din partners kropp 24/7.
Ibland vill man bara inte blir rörd på brösten, fitta, kuken, bollarna eller rumpan och får du ett NEJ, sluta direkt.

* Tjatsex: Partner tjatar till sig sex, fast man själv inte är sugen och till slut ställer man upp.
+ Återigen sammankopplar man något negativt till sex vilket kommer leda till att sex blir negativt, så sluta med detta.

* Alla gånger på krogen man blir tagen på rumpa, bröst, höfter m.m utan någon som helst samtycke.
+ Sexuella trakasserier som man ska anmäla om man orkar, säga till vakter och få dem utslängda osv.

* Chefer som säger att det är en fördel att du är tjej i denna branschen:
– ”Använd din kvinnlighet så går det bättre”
+ Använd din kvinnlighet lite? Ska jag flörta och vara sexig för att sälja mer?
Använda min kropp för kommersiellt syfte?
Om min lön baseras på mina sälj så är inte min kropp min då.

* Partners som bara antar att man vill bli strypt under sex, stoppar in en tumme i röven eller sprutar en i ansiktet utan att ens ha frågat, för de TROR att detta är normen.
(Oftare vid tillfälliga sexuella förbindelser, Lyssna gärna)
+ Bara för att det är ”inne” med analsex, silikonbröst, strypsex, våldssex inom porren betyder inte att alla gillar det.
Hur skulle det se ut om vi tjejer började stoppa i våra fingrar i killarnas anal och sen bad dem suga på fingret, för det har vi sett på porr?
UTAN ATT FRÅGA ?????

Så nej, våra kroppar är inte våra egna idag och det måste vi ändra på.

Känner du igen dig i några av påståendena, tänk till, vad kan du göra bättre?
Antar du mycket vad din partner gillar eller VET DU?
Kan du läsa kroppsspråk bra?
Pratar ni om sådana här saker?
(Är det okej att jag tafsar på dig? Är det okej att jag kommer in och tar ett foto på dig i duschen utan att ha frågat?  osv)
Använder du ursäkten: – ”Ah men jag skämtade bara”.
För den som blir ”utsatt” är det inget skämt, även om du i ärlighetens namn menade det som ett skämt (vilket det sällan är för det är enbart en dålig ursäkt) och du måste respektera personens känslor för känslor kan man inte styra över.

Dela gärna med er av era erfarenheter när ni har känt att era kroppar inte är era.

 Jag känner igen om i alla påståenden sorgligt nog och jag är nog inte ensam tyvärr.

Tjejer är dramaqueens, eller?

Penntricket får min hjärna att gå på högvarv.

I avsnitt 7 pratade de om kvinnlig och manlig vänskap, vilka som värderas höst och pratar om myter om vänskap.

Jag tycker att de hade väldigt många bra poänger och en stereotypisk bild av tjejer är att vi inte kan ”leka/umgås” mer än 2 i taget, att vi är dramaqueens och är backstabbers.

Visst, ingen rök utan eld men det är oftast extremer som uppmärksammas för de hörs och syns mest men visst det finns hos tjejer men lika mycket hos killar.
Snacka om massa skit jag har fått höra ifrån mina killkompisar igenom åren som de har sagt bakom ryggen på någon i gruppen.

Vi blir lärda redan ifrån barnsben att tjejer inte kan leka i grupp och är det då så konstigt att vi tror det, när vi matas med den myten?
Varför skulle vi inte kunna göra det?

Sen detta med att tjejer är dramaqueens och backstabbers, visst finns de men varför säger vi inte samma sak om män?
Tjejer kanske snackar skit bakom ryggen på en, ger kalla blickar eller kallar en syster för hora medan män misshandlar och mördar.
Vill poängtera ÅTERIGEN för att inte trampa på någons tår att detta gäller ”inte alla män”, men det tror jag att ni förstår.
Det är ju bara att kolla om man är på krogen, en kille råkar gå in i en annan kille så kan det bli slagsmål pga det, hur många gånger har du sett detta ske i mellan två tjejer?
”Disrespectar” man någon så kan man bli skjuten i vissa kretsar, snacka om lättstött.
Vem är dramaqueenen egentligen?

Sen pratade de också om att hamna i ”friendzonen”.
Ni vet den där killen som ställer upp och skjutsar er, finns där och lyssnar när killen har gjort slut men ni känner på er/vet att han vill vara mer än vän.
Visst det är inte snällt att utnyttja sådana personer om man vet om att de vill ha mer, samtidigt om man har varit tydlig med att man enbart vill vara vänner men personen fortsätter på samma sätt så ligger det hos den personen.

Varför pratar man inte om att man blir ”girlfriendzoned”?
Det finns också tvärtom, en tjej som ställer upp, finns där för killen och hoppas på att det ska bli mer osv. (boyfriendzoned)
Om man har varit tydlig med att man inte är intresserad på det sättet, antingen verbalt eller kroppsspråksmässigt, så ligger det hos den andra personen.
Det kan också vara så att man inte har läst av detta och tror att det är ens bästa vän men sen visar det sig att hen bara ville knulla.
Sen finns det de som spelar på att det är så synd om dem, man ska trösta dem och då lägger de in stöten och ”misstolkar” tröst, vänskap för flört och då går det åt helvete.

Sen myten att killar är mer raka och tjejer snackar bara skit och hugger i en i ryggen.
Hmm, vem går du till när allt har gått åt skogen, shit hits the fan och behöver tröst?
Oftast en tjej, eller har jag fel?
Har ofta fått vara en förstående, lyssnande vän, både till tjejer och killar när allt är skit men däremot så har jag aldrig hört att de har vänt sig till sina killpolare när det väl gäller.
Vilket är sorgligt för många gånger känns det som att killar har en mer ytlig relation medan tjejer har mer djupa relationer där man pratar om livets alla gåtor, svårigheter, problem osv.

Det kan man märka om man sitter ensam med en killkompis, han öppnar upp sig, är ”mjuk”  och pratar känslor men sen när resten av killgänget kommer (om man är ensam tjej i en grupp) så ändras stämningen direkt.
Där ser jag en skillnad om det hade kommit in ett gäng tjejer får då ändras inte stämningen generellt.
Jag pratar generellt nu, för självklart finns det killar som är jättebra vänner som inte försöker sätta på sin tjejkompis, har bra och djupa relationer med sina killkompisar osv.

Jätteintressant podd-avsnitt iaf, man fick tänka till lite.

Vart tog jag vägen?

(dirtyberd.tumblr)

Jag är så less på att bli tårögd varje dag och hålla tillbaka gråten för minsta lilla sak.
Jag är så less på att ha känslan som om någon ströp mig flera gånger per dag.
Jag är less på att sätta på mig ett leende på läpparna precis som om allt vore bra.
Jag är less på att minsta lilla sak blir till en stor sak.
Jag är less på att bära alla mina känslor utanpå skinnet och vara så jävla känslig.
Jag är less på att inte ha matlust, sexlust eller lust överhuvudet taget.
Jag är less på att inte vara jag.

Relationer

11896226_832813783497919_9107985787385269469_n

Ja nu har jag tänkt igen, haha!

Vi är alla individer och det kan jag tänka mig att de flesta håller med om.
Vi gillar olika saker; golf, matlagning, vara anställd eller egenföretagare, choklad, chilli, bo på landet eller i stan.
Vi gillar olika saker och detta är okej.

När det kommer till relationer så är det inte okej.

Då ska det vara tvåsamhet, tjej och kille men det blir mer och mer accepterat om man är man och man eller tjej och tjej.
Jättebra att vi blir mer toleranta där och vi växer på det området dag för dag tycker jag.
Jag är dock inte homosexuell så har lite dålig insyn i det, och vill inte nervärdera de som har det svårt pga sin läggning tex.

Sen ska man som kvinna vilja ha barn, vill man inte det så är det något fel på en.

– ”Va, vill du inte ha barn, VARFÖR INTE?”

Ja det är nog den reaktionen man får oftast kan jag tänka mig.
(Fördomsfull?)

Så; man, kvinna och barn ,det är så det ska vara.

Vad händer om man inte passar in i den mallen?

* Vill leva med flera partners? (Polygami)
* Vill leva i ett öppet förhållande?
* Vill inte ha barn?
* Vill leva som singel med olika sexpartners?
* Vill leva helt själv?
Osv.

Detta anser jag inte är helt accepterat i dagens samhälle och folk ser säkert snett på dessa som väljer något av detta.
Varför är detta inte okej när man i allt annat får ha olika smak?

Jag har funderat en hel del kring detta, då man har kommit över 30-sträcket och man ”borde” ha skaffat barn vid detta laget eller börja tänka på det.

– ”Vill jag verkligen ha barn?”
– ”Vill jag leva i en traditionell relation?”
osv.

Har länge funderat och kritiserat normer i samhället, kanske inte så mycket här men i mitt huvud.

– ”Vill jag verkligen detta eller är det samhället som säger till mig att det ska vara så här?”

Denna frågan ställer jag mig ofta nu för tiden och jag tror det är en sund fråga att ställa, hellre nu än senare när man sitter där med äkta man, villa, hund och Volvo.

Mitt svar IDAG är:
(Vilket kan ändras)

Nej jag tror inte jag vill ha barn.
Vet inte om jag vill gifta mig.

Älskar barn men vet inte om jag vill ha egna.
Jag vet inte om jag kan vara så osjälvisk och uppoffra så mycket som barn behöver.
Inte få sova på några år, det stora ansvaret, begränsa mitt liv osv.
Vet att det är ett av de största sakerna man kan vara med om som människa, att bli förälder men ändå.
Om jag träffar rätt man/ den rätta pappan för mitt/mina eventuella barn så visst.

Vill jag ha en ”vanlig” relation?
Ja, om jag hittar den rätta, om inte så nej.
Jag tänker inte nöja mig med ”någon”, bara för att ha ”någon” och inte vara ensam.
En öppen relation är inte aktuell idag, är hellre singel med olika partners som tillfredsställer mina behov (sexuella, intimitet osv) än att ”nöja” mig med någon som är en bra man bara för att.

Trivs som singel men träffar man rätt och blir precis golvad av känslor, så ja visst men inte innan det.

Ja jag funderar en hel del kring dessa normer.

Jag vill ge er alla en eloge som vågar gå utanför ramarna och ha en ”annorlunda” relation, den som strider emot normen, det kan inte alltid vara lätt.
Känns det rätt för er, kör på och skit i vad alla andra tycker för det är era liv och ingen annans.

Bra sex?

1643490_520_292

Vad är bra sex för dig?

Har funderat på detta ett tag.

Jag och mina tjejkompisar pratar en hel del om sex, speciellt om man har träffat någon ny.

–   ”Var det bra?”
–   ”Kunde han kyssas/ge oralsex/ligga bra?!” 
osv.

Snackar i princip om allt.
Hittade han g-punkten, hur stor/böjning på kön, uthållighet, oralsexet osv.

Jag ser på det så här:

1. Man kan ha riktigt bra fysiskt sex
2. Man kan ha riktigt bra psykiskt sex

Då menar jag så här:

1. Fysiskt sex:
Man passar bra rent fysiskt ihop.
Tex killens böjning på snoppen träffar g-punkten bra.
Snoppen inte är för stor/liten för ”snippan”.
Man vet vart man ska stimulera varandra för att det ska vara skönt, tex veta vart klitoris sitter och hur man ska hantera den, hur man ger oralsex osv.

2. Psykiskt sex:
Att det finns kemi mellan varandra.
Man tänder på samma saker.
Måste finnas känslor med i bilden, inte för alla och de behöver inte alltid vara romantiska (att man är kär/förälskad) utan att man visar varandra respekt, är vänner eller liknande.
osv.

Många glömmer nog av att hjärnan är vårat största sexualorgan vi har och inte våra kön.

När båda dessa 2 stämmer in så blir det bra sex, iaf enligt mig.
Är inte alltid lätt att hitta det tycker jag men gud vad härlig det är när man väl gör det. 😀

Var anser du vara bra sex?
Vad måste finnas där för att det ska bli bra sex?

Uppdatering

Hej alla!

Har inte varit så aktiv det senaste med skrivna inlägg och det ”varnade” jag om för ett tag sedan.
När jag mår dåligt vill jag gärna skriva för jag uttrycker mig bäst så men bloggen hade blivit så deprimerande då, haha och sen ville inte jag att vissa skulle veta om vissa saker som läser bloggen.

Har varit tufft och ett helvete ibland.
Första veckan var jag inte hemma utan hos Erika och Jenny som jag skrev om.
Var skönt att inte vara hemma ensam men samtidigt så fick jag hålla igen massa.
När Erika var på jobbet kunde jag gråta men fick hålla ihop det mesta dels av veckan.
När jag kom hem sa Erika det att jag undrade när du skulle bryta ihop/börja gråta men jag kan inte göra det inför folk så bet ihop.

När jag väl kom hem på onsdagen så brast det.
Jag söp ner mig själv och spelade massa dataspel för att distrahera mig själv.
Tog mig en dusch och då brast det.
Stod och grät som ett litet hysteriskt barn, skrattade vart annat för det var så oväntat, vart arg och slog i väggen och skrek, rev mig själv för att få känna lite fysisk smärta istället för psykisk.
Psyket nästa kanske…

Första gången det där hände (vilket är lite konstigt kanske efter allt jag har varit med om i mitt liv) men eftersom alla dessa känslor som hade fått tryckts tillbaka i 1 veckas tid fick komma ut så kändes allt bättre.
Låter rätt sjukt nu när jag läser det men men.

Är på rätt väg nu iaf och den värsta tiden är över, fast det kommer ta tid.
Nu kan jag se en bild, tänka på honom eller prata om honom utan att börja gråta.
Förut påminde allt om honom.
Allt från att någon sa smurf, spelade sällskapsspel och det stod Ridder på att kort, när man gick förbi kakavdelningen i affären m.m.
Man blir lite knäpp när man blir kär haha.

Kommer ta tid innan vi kan umgås, prata, ha roligt ihop, kunna se honom med en annan tjej utan att bli ledsen och vara glad för hans skull m.m.
Hoppas att vi kan vara vänner fram över.

Boka resa

Nu har man varit här i Sundsvall sen i tisdags. Ska boka hemresa ikväll, men hade tänkt mellanlanda i Stockholm mån-ons. Vill umgås lite med Jenny också när jag ändå åker förbi Stockholm.

Sen blir det hem till vardagen igen.

Kommer bli lite skönt att få lite ensamtid också.

Pratade med en vän som hade det lite jobbigt nu och vi kom fram till att det vore bättre att bara stänga av alla känslor istället än detta. Har gjort det förut men tog lång tid att slå på dem igen.

Kryptisk

Camilla tyckte jag var lite kryptisk i ett inlägg och här kommer en förklaring.

Igår avslutade jag med Alexander.

Vi träffades i slutet av juni på Bråvalla och jag har haft en underbar sommar med honom.
Jag vart singel tidigt i våras och hade inga planer på att träffa någon på ett bra tag.
Chansen var inte så stor heller för jag lovade mig själv att inte gå in i något förhållande fören det kändes 100% rätt och att jag var kär upp över öronen vilket jag inte har varit på 8 år ca.

Tyckte gott om Alexander direkt men han var inte intresserad av något seriöst så vi vart kk:s vilket var okej med mig.

Har funderat länge på hur jag skulle göra med våran relation för jag fick bara mer och mer känslor och jag försökte ”strypa mina fjärilar i magen” men det har inte gått.
Så igår fick jag avsluta denna relationen då han inte har de känslorna för mig tyvärr.

Kommer bli väldigt tomt då vi har skrivit med varandra varje dag i princip sen slutet av juni.
Så det kommer bli en tuff tid framöver.

Var glad att Erika stannade kvar tills idag för igår var ingen glad dag.

Så nu sitter man här söndergråten med svullna ögon och så kommer det nog vara ett tag.

Önskar nästan att han skulle ha varit en skitstövel för då kanske det skulle kännas lättare men så är inte fallet nu.
Han är en bra kille och jag önskar att han allt väl.

Ibland börjar jag tappa hoppet om att hitta någon som får en att må sådär underbart.
Fjärilar i magen, man kan inte sluta tänka på personen, går med ett leende på läpparna jämnt osv och att den känslan är besvarad.

Var så länge sedan nu…

Jag är en bra person och jag förtjänar det men ibland tappar man hoppet.

Helgen är slut

Hej alla!

Nu har alla åkt hem förutom Erika.

Det är lite tyst nu måste jag säga.

Helgen var rolig med många skratt och jag varit dock lite väl full i fredags men men. Kommer berätta mer om helgen i veckan plus bilder.

Nu ska jag försöka sova men kommer bli svårt med massa tankar, känslor och funderingar.

That’s life !

Kram på er alla.

ONS – ”singelregler” – en djungel

tumblr_mn9ahtWwv31qkp0j6o1_500

Ja, det är en djungel eller är det bara jag som är ovan att vara singel?

Har haft X antal förhållanden.
Något som inte skulle lett till ett förhållande utan vart en utdragen flört som gick för långt.
Andra som hade varit underbar som förhållanden men man var inte redo då och fuckade upp det.
Sen har man haft underbar förhållanden också.

Nu är man iaf singel och funderat lite på detta med ONS= One night stands och kk-förhållanden.

För det första, vad är ett ONS?

Träffas enbart en kväll och ligger en gång?
Träffas några dagar och ligger några gånger men det blir inte mer?
Är det enbart sex och tack och hej eller ska man kela/mysa, ska man sova över eller inte.
osv

Jag är inte en ons-tjej i min definition.
ONS för mig= Träffas på tex en krog/festival/nätet, träffas, har sex och sen tack och hej.
Rätt känslolöst och praktiskt.

I need more feeling.

Ett kk-förhållande däremot kan vara najs.
Man träffas när man kan/har lust, har sex, myser, kanske ser en film som man aldrig ser klart för man kan inte hålla händerna i styr, hehe.
Man visar respekt inför varandra, pratar med varandra så att sexet blir bra för båda osv.

Sen är frågan om det ska vara med en vän som man känner och litar på eller någon man har träffat online/fest som är lite mer ny/okänd.
Vad är okej i ett kk-förhållande och inte?
Ska man umgås utanför det eller enbart i sängen?

Ja många frågor finns det och många svar lär det finnas då vi alla är människor och tycker olika saker.

En del vill kela, en del vill inte.
En del vill sova kvar, en del vill inte.
osv.

Jag har insett att jag är väldigt kräsen.
Jag måste få en bra magkänsla för personen.
Känna att jag kan ge tillit till personen, även fast jag enbart har träffat personen i 1 dag.
Jag tycker man kan känna av om en person är bra eller dålig, inte i sängen utan som person.
Eller rättare sagt om den personen respekterar en och inte tex går över gränsen eller tar hänsyn till ens känslor.

Jag vill ha lite känsla i det hela.
Inte detta iskalla – knulla och hej då.
Jag vill gärna ha lite närhet också så som kyssar, att man bryr sig om den andras njutning och inte enbart sin egen, gärna lite mys efteråt om det har varit bra och även att sova över.

Hur är ni?
Gillar ni ONS?
Vad är ett big no no och vad är ett big yes yes?
Har ett ONS lett till något så som kk-förhållande/dejt/relation?

Det är inte lätt i singeldjungeln, haha 😀
Man vill inte vara för på och vara den där ”klängiga tjejen” eller för av så att man inte verkar intresserad alls om nu är det.

Det enda jag vet just nu är att jag vill inte inleda något seriöst fören det känns 100% rätt.
Fjärilar i magen och leendet man aldrig kan sluta med när man tänker på den där personen.
Sen vill jag inte släppa känslor fri för någon fören jag vet/får indikationer på att personen känner samma sak, för fy fan vad ont det kan göra.

Kärlek är det bästa och det sämsta som kan hända en och det kan ta tid att läka de såren.

Ett beslut är taget

I tisdags tog jag & min sambo ett snack.

Vi har beslutat att gå skilda vägar.
Vi känner båda att vi är mer som vänner idag och att känslorna inte har utvecklats så som vi hade önskat.
Vi har olika mål i livet och då blev det så här.

Söker efter en ny lägenhet då ingen av oss kommer bo kvar i våran lägenhet.
Han vill tillbaka till sin hemort och den är för dyr för mig.

Så om någon känner till en lägenhet i Mariestad, 1:a/2:a och maxhyra 3500:- ca så hojta till.
Har sökt några och kontaktat olika bostadsbolag.

Stannar i Mariestad ett tag tills det att jag vet vart jag ska flytta.

Det känns bra ändå runt omständigheterna.
Klart det är en sorg att en relation går i graven och vi har haft bra tider och stunder.
Jag önskar han all lycka för jag bryr mig fortfarande om honom och att han hittar det han söker.
Nu ska jag vara ensam ett tag och bara ta hand om mig själv.
Ska inte göra som jag har gjort tidigare i liknande situationer, man får lära sig av sina misstag.

Ville iaf dela med mig av detta till er för jag tycker att ni förtjänar att veta.
Ni är alltid så stöttande och goa!

Del av min tenta

Hej alla underbara!

Jag fick väldigt bra kommentarer på min tenta.
Så som:

* Mycket väl utförda uppgifter
* Bra
* Genomgående bra

Vart riktigt stolt över mig själv, var ett bra tag sedan jag fick beröm av mina ansträngningar och det kändes riktigt bra.

Tänkte dela med mig av en del av min tenta.

Sista frågan var så här:

Diskutera (2 sidor) hur samhällets (inklusive familjens) förhållningssätt till sex och  till människans sexualitet påverkar/kan påverka barnets sexuella utveckling och könsrollsutveckling fram till vuxenstadiet.

Barns första sexuella upplevelse är oftast ifrån mammans bröst vid amning.
De lär känna världen utifrån  känslor som förmedlas av andra personer i sin omvärld, där spegelnevroner spelar in.
Något som kan gå fel här är att om man ammar, som barnet uppfattar som väldigt mysigt och behagligt, och mamman uppvisar obehag kan göra att man kopplar ihop händelser med ”fel” slags känslor.
Detta kan vara en av anledningarna till schizofreni.
(Johansson Ingemar, 10 september 2013, föreläsning: Prenatal fosterutveckling samt utvecklingen under barn och tonårstiden)
Självklart måste flera ”felkopplingar” göras och det räcker inte med en enda ”felkoppling”.

Som barn formas vi av samhället, föräldrarna och tid och rum och vi får lära oss vad som är ”normalt”, inom ramen av det heteronormativa och även vad som inte är ”normalt” och accepterat.
Med tiden ändras dessa normer men det tar oftast tid, så som sexuella läggningar, preferenser eller familjekonstellationer.
Ett exempel på detta är undersökningen HIV och aids i Sverige när påståendet ”Att vara homosexuell är inget onormalt”.
1987 svarade 16-24-åringar på detta och cirka 30% av männen och 60 % av kvinnorna instämde i påståendet.
2007 ställdes samma fråga igen och då hade siffran ökat till 65 % respektive 90 %, med andra ord en minoritet av de unga ansåg att det var ”onormalt” att vara homosexuell.

Min mening är att som barn, rent generellt, har vi inget val i våran sexualitet utan vi uppfostras som heterosexuella, även om många inte anser barn som sexuella varelser.
Ett exempel på detta är om en tjej leker mycket med en kille på förskolan så är de kära i de vuxnas ögon, men om en tjej leker mycket med en tjej är de enbart vänner.
(Ambjörnsson Fanny & Jönsson Maria 2010:126)
Heterosexualitet är så ”normalt” och självklart på något sätt, att vi inte ens tänker på det som en sexuell läggning och detta måste vara väldigt jobbigt för dem som inte är heterosexuella.
Detta kan leda till ett utanförskap som kan bli destruktivt så som dålig självbild, depression, självskadebeteenden, sociala fobier, missbruk osv.
Om man hittar ett community som stöttar ens läggning/preferenser kan nog detta stärka en som person.
Att familjen och de närstående accepterar ens läggning/preferenser är oftast väldigt viktigt.
Om man inte tror att familjen/samhället kan accepterar ens sexuella läggning, normbrytande livsstil så som polygami eller valet av avhållsamhet då väljer man kanske att inte berätta och detta blir en psykisk press att upprätthålla den heteronormativa masken som i längden kan vara rent ut sagt livsfarlig.
Depression, självmordstankar, självskadebeteenden, missbruk, dålig självbild, självmord m.m.
Att inte bli accepterad av familjen tror jag är ett mycket hårdare slag än att inte bli det av samhället.
Det är långt ifrån alla som inte blir accepterade, som blir deprimerade, missbrukare eller har en dålig självbild osv dock.
Även om man är heterosexuell så kan man sticka ut ifrån det heteronormativa med udda preferenser/familjekonstellationer så som BDSM, polygami eller avhållsamhet.
Att inte bli accepterad kan leda till att man väljer ett liv som man inte är nöjd med och där med sviker sig själv.

Ett annat exempel på hur normerna ändrar sig är att 1910 antog riksdagen en lag mot marknadsföring och försäljning av preventivmedel i Sverige.
Detta resulterade i en ökning av oönskade graviditeter och spridningen av könssjukdomar.
Idag får man gratis preventivmedel på ungdomsmottagningar, rabatterade priser för vuxna och det är en självklarhet att man ska göra reklam för preventivmedel så att alla har en möjlighet att skydda sig på bästa sätt.
Att det finns mer information idag om preventivmedel föreberedder de unga och de kan ta ansvar för sin sexualitet.

Att prata med sina barn om sex och samlevnad från en tidig ålder tror jag förbereder dem bättre inför sitt liv som sexuella varelser.
De får mycket information via media, skolan och samhället men mer kunskap är makt och det är viktigt att de får korrekt information.
Tex ge sin dotter en liten spegel vid tidig ålder så att hon kan se hur hon ser ut i underlivet, inte skambelägga onani, uppmuntra till att skydda sig, att inte anta att sitt barn är heterosexuellt och ha en positiv inställning till sex m.m.
Självklart måste man anpassa nivån på informationen man ger till sina barn beroende på i vilken ålder de är i.
Jag tycker att man borde prata om att man har rätt till sin egen kropp, ingen har rätt att ta på den om man inte vill och att ett nej är ett nej.
Man borde även ta upp det motsatta, både till en dotter och en son, att man inte får tvinga sig på en annan person, att ett nej är ett nej och att det är tex inte rätt att ”ge sig på” en person som inte kan försvara sig själv och/eller inte kan säga nej om de är tex utslagna av alkohol eller droger.
Många pratar med sin döttrar om att man inte ska gå hem själv efter krogen/kompisen, inte ta en genväg via en mörk park eller ha för utmanande kläder för det kan ge fel signaler.
Allt för sällan pratar man med sina söner om att ett nej är ett nej, även om det är 4-5 kompisar som hejar på en och inte tagit ett nej för ett nej.
Sedan kan man vända på det och tala om för sina döttrar att det är inte okej att grabba tag i en okänd killes kön på krogen eller att även killar kan säga nej till sex, även för sina söner att det är okej att säga nej till sex och att bli sexuellt antastad är inte okej.

Att få och ta till sig information är väldigt viktigt och då får du de bästa förutsättningarna för ett hälsosamt, ansvarsfullt och njutningsfullt sexliv enligt min mening.”

Tack för mig!