Slutshaming – SLUTA MED DET!

nakednoises-female-erotic(nakednoises)

Jag är som ni säkert redan vet ett stort Morgonpasset fan och lyssnade på ett avsnitt där Katarina Wennstam var gäst.

Har läst 2 böcker av henne sen tidigare (Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, rekommenderar dem starkt) och tycker att hon har väldigt bra poänger/värderingar/åsikter om just detta ämne.

Denna gången så pratades det om Slutshaming, hur man lägger skuld och skam på en kvinnas sexualitet.
Där har vi inte kommit långt inom jämställdheten kan man lugnt säga.

För oss tjejer heter det ”Walk of shame” medan för killar så är det bortamatch.
En tjej som är högljudd, har starka åsikter eller syns mycket får ofta höra ord så som hora, slampa, bitch osv fast det inte ens har med saken att göra.
Om en tjej ligger med många så är hon inte flickvänsmaterial men om en kille gör det samma så snackas det sällan om att han inte är pojkväns material.

Och vad spelar det egentligen för roll om en person har legat 100 gånger med 1 person eller med 100 olika?
(så länge man skyddar sig och inte sprider smitta)

Programmet var riktigt bra och det är värt att lyssna på, är 32 min, ni kan hitta det här.

Sen pratas det i metaforer om att ett lås som kan öppnas med många nycklar är ett dåligt lås men en nyckel som kan öppna många lås är en masterkey.
FUCK THAT !!!

Mitt kön är fan inget lås och varför får nyckeln hoppa runt och ”öppna” massa lås men jag får inte ha mitt ”lås” öppet?
Återigen så vill vi stänga våran sexualitet och jämföra vårt kön med ett lås.

Vi tjejer ska vara sexiga men inte sexuella.
Hur fan går det ihop?
Varför får inte jag njuta för min skull och ingen annans?
Varför måste jag vara sexig för män men inte BARA för min egen skull?

Det sker gång på gång här på bloggen och på andra ställen på nätet där folk bara antar att jag ligger med allt som rör sig bara för att jag är en sexuell tjej och för att jag har denna bloggen.
VARFÖR?
Som exempel, låt os säga:
Bara för att jag är en golffantast, så betyder inte det att jag spelar golf med alla eller bara för att jag nördare ner mig i dataspel betyder inte att jag spelar ALLA dataspel.

Ta en tankeställare och fundera, dömer du ut killar och tjejer lika hårt när det gäller antal sexpartners/sexuella frihet osv?
Varför dömer du den ena hårdare än den andra?
Varför kallar du kvinnor för sexuella nedvärderande saker men inte män tex?
(Så som hora, slampa, slyna)

Iaf ett sjukt bra program som kanske kan få en och annan en tankeställare.

Fördomar, Näthatare och Okunskap

11401545_779567998822498_5472589755327728429_n

Jag lyssnar väldigt mycket på podar just nu, så som; Verkligheten (P3), P1/P3/P4 dokumentär, Rättegångspodden (Acast), Fallet (Acast), Spår (Acast) m.m.

Har fått lära mig massa om våran svenska (mörka) historia, mord, stora händelser i världen, individers historier, flyktingars helvete, näthat m.m.

Idag lyssnade jag bland annat på Verkligheten och ett program om Freja som är könsneutral och är en hen.
Varför är det så provocerande med att vara könsneutral?
Jo, för att du inte kan placera människan i ett fack och då blir det jobbigt för DIG.
Vad i tror du inte att det är för hen då?
Hon har även ett Insagramkonto där hon försöker avdramatisera mens tex.
I alla reklamer så är mens blått av någon konstig anledning, mens är inget man pratar om osv fast ändå har halva jordens befolkning detta 1 gång i månaden.
Vad är det som är så farligt med mens?

Pga detta så får hon så klart massa skit.
Kvinna med starka åsikter som står ut = näthatad.
Det är dödshot, sexuella telefonsamtal, nedvärderande kommentarer osv.

VARFÖR?
Jag förstår inte mig på dessa näthatande människorna.

Vad är det som gör att du mordhotar folk på nätet?
Vad är det som gör att du hotar med våldtäkt?
Vad är ger dig rätten till att trycka ner en annan människa?
Vad är det som gör att du MÅSTE hoppa på kvinnor med sexuella anspelningar?

Om det är bilder som du inte vill se, följ inte kontot.
Bara för att det är internet så betyder inte det att det inte sårar.
SKÄMS PÅ ER, att inte era föräldrar har uppfostrat er bättre.
Om du inte förstår varför vissa människor definierar sig som hen, varför folk flyr ifrån kring och vad de utsätts för, läs på, få kunskap och var inte så jävla ignorant.

Fördomar finns för det finns okunskap.
Lär dig då mer om det.

Om en tanke dyker upp så som:

– ” Varför i helvete måste jag säga hen helt plöstligt? ”
– ” Varför flyr så många människor idag? ”
– ” Hur i helvete ser den där människan ut? ”
osv

LÄS PÅ ÄMNET, så får du mer kunskap, mer förståelse osv.

Varför bryr du dig så mycket om hur folk ser ut, lever på ett visst sätt, kämpar för vissa saker/rättigheter och lägger ner så mycket negativ energi på det?
Vad gör det dig?
Ingen har sagt att du måste leva på det sättet, bete dig på det sättet, se ut på ett visst sätt, osv.

Så trött på fördomar, var mer öppensinnade och ha förståelse för folk.
Folk agerar efter erfarenheter, tänk 1 eller 2 steg längre.
Likadant med psykiska sjukdomar, det snackas det inte om och när det väl gör det så är man svag, ett psykfall eller instabil.
En person som vågar erkänna att man mår dåligt är en kämpe.
Att våga erkänna det och be om hjälp är STORT!
Då ska man inte få slängt i ansiktet att man är svag eller rubbad i huvudet.
Där finns det mycket fördomar.

Ställer er frågan: Varför reagerar jag så negativt på detta och vad kan jag göra åt det?

Kunskap ger makt och mer förståelse.

Peace and love till er alla!

Vilken uppfattning har ni om mig?

Hej alla underbara läsare!

Tänkte fråga er om hur ni uppfattar mig?
Vore roligt både ifrån nya som gamla läsare.

Uppfattar ni mig som en:

* Sexgalning
* Normkritisk
* Snuskig (bra/dålig sätt)
* Fördomsfulls/Fördomsfri
* Stort intresse för sex och samlevnad
* Trovärdig/ icke trovärdig
* Tråkig/ intressant

m.m.

Alla åsikter är välkomna.

(Ska bli intressant att läsa om ni kommenterar)

Lär dig acceptera

Kom nyligen hem ifrån min skola.

Idag hade vi seminarium om en bok vi hade läst.
Våran lärare går runt och lyssnar på våra resonemang kring olika frågeställningar och faller in med olika infallsvinklar.

Idag kom han förbi och vi diskuterade hur viktigt det är att bli accepterad, speciellt ifrån sin närmaste sfär.
Då berättade han att han har mist 2 vänner som har tagit livet av sig.

Båda två var homosexuella.
Den ena hade precis vigts in som präst, kommit ut och trycket blev för mycket.
Den andra personen hade haft många homosexuella relationer men han hade inte vågat berätta för sin familj.
Han var i 35-40 års åldern och väldigt nära sin mamma som hela tiden frågade:

–   ”Har du inte träffat någon fin flicka?”
–   ”Men är inte hon något för dig”

osv.

Detta tog knäcken på honom.
Rädslan av att inte bli accepterad och på tryckt av det heteronormativa.

Förstå vilken makt vi har med våra åsikter.
Vi kan få närstående människor att ta livet av sig själv för att de inte känner att de accepteras.

Så tänk er för nästa gång ni slänger ur er jävla bögjävel på arbetsplatsen för någon av kollegorna kan vara gay.
Säga att något är gay i en negativ bemärkelse eller reta någon för att man är lite mer feminin som kille eller mer manlig som tjej och kalla dem flata och bög.

Ni kan vara den sista droppen i någons bägare.

När jag tog in hans historia på vägen hem ihop med Macklemore & Ryan Lewis feat Mary Lambart – Same Love så var inte tårarna borta.
Då tappade jag återigen lite hopp för mänskligheten.

Varför kan vi inte bara acceptera varandra för dem vi är.
Om du nu tycker att homosexualitet är äckligt, onormalt eller syndigt håll det för dig själv då.
Varför ha massa åsikter om något du inte behöver delta i?

Otrohet

Fick ett tips av en läsare (Addy) i dec om att skriva om otrohet.

Har inte haft någon inspiration till att skriva mer djupgående inlägg det senaste.
Det beror nog på att jag har mycket runt mig nu med 3 jobb, tankar om att starta eget, säljer massa saker via internte m.m.

Iaf jag hade tänkte ta upp otrohet.

Jag är ingen expert på ämnet men jag har varit otrogen och en partner till mig har varit otrogen (som jag vet om), så jag har sett båda sidorna.

När jag blev bedragen så hade vi två olika uppfattningar om det.
Vi hade ett upphåll och enligt honom var det ett snällare sätt att göra slut på.
För mig är ett uppehåll att man är ifrån varandra och funderar på hur man ska göra med förhållandet och alltså inte är singel och kan ”ligga runt”.
Han ansåg inte att det var otrohet och jag ansåg att det var det.

Iaf när jag fick reda på detta av en gemensam vän på en fest så slog det slint i huvudet på mig.
Jag såg svart och minns inte speciellt mycket.

–   ”Han har knullat en brud 3-4 gånger” sa våran gemensamma kompis ungefär.

Jag sprang ut lägenheten, och min kille eller vad man nu ska kalla det följde efter när han fick höra att jag hade fått reda på detta.
Det är enda gången jag har skällt ut en person och minns inte ens allt.
Vet bara att jag skällde och att hela min värld raserade.

Denna personen hade jag gett mitt allt till.
Jag skulle ha kunnat gifta mig med honom (vi var förlovde), skaffat barn osv.
Vi hade till och med bestämt vad våran son skulle heta om vi fick en son.

Att den personen som jag värdesatte mest i hela världen kunde göra en sådan här sak emot mig fanns inte i min värld.
Jag skulle ha kunnat dött för denna personen och så gör han så här.

Detta ledde till väldigt dåligt självkänsla har jag kommit fram till i efterhand.
Om den personen som jag älskar mest tycker att jag inte är värd mer än så här, så är det nog så.
Detta ledde till att jag låg runt en hel del, ville bli älskad men jag var bara ett ligg.

Säger inte att otroheten var den enda komponenten i detta men det var den utlösande faktorn.
Fanns massa andra komponenter så som jobbiga familjesituationer, press och stress i skolan, mådde dåligt psykiskt och mycket annat.

Det tog mig lite mer än 6 år att få upp min självkänsla igen.
Hade inte världens bästa självkänsla innan men inte jättedålig heller.
Min självkänsla har jag jobbat på med en kurator och med en vän som har coachat mig lite.

Jag ”förlät” honom på några dagar och jag låtsades att allt var som förr, men det var inte som förr.
Vi gjorde slut någon månad senare och sen vart tillsammans igen.
Till slut så gick det inte längre så jag fick göra slut.

Jag älskade honom men jag var inte kär längre och kunde inte släppa detta sveket.
Jag ville så gärna komma över det men just då gick det inte.
Så var det för mig.

En del klarar av att förlåta sin partner och ibland kan det stärka en relation.
Skulle gärna vilja höra en sådan historia.

Man är otrogen av en anledning och det kan vara:
* Att man inte är nöjd med sexlivet
* Förhållandet har tappat gnistan
* Dålig självkänsla och vill få bekräftelse av någon annan
* Tar varandra för givet
* Kärleken finns inte kvar och man är otrogen som en enkel utväg från förhållandet
* Tillfället ges och man tänker sig inte för, tex på fyllan
* Otrogen som en hämd
osv.

Jag har ett tips till er:

Om tanken dyker upp på, ställer er frågan:

–   ”Är ETT ligg/kyss/hångel värt att förstöra ditt förhållandet?”

Är svaret nej, var inte otrogen.
Är svaret ja, då borde du fundera på om du ska vara kvar i det förhållandet.

Sen tror jag att otrohet kan såra olika djupt hos personer.
Det beror på hur man mår rent allmänt, hur bra självkänsla man har, hur kär man är i sin partner osv.
Att bli sviken är aldrig roligt men det kan lämna olika djupa spår.

Sen har jag varit på andra sidan och varit otrogen.

Första gången var det för att jag ville ut från förhållandet och vågade inte/tog inte tag i det, dock berättade jag aldrig det för honom, få personer som vet om detta.
Den andra gången var som hämnd, för att ge igen, det hjälpte inte direkt…

Jag berättade de aldrig för någon av dem och om det är rätt eller fel vet inte jag.
Det är också en fråga:

–   ”Ska man berätta att man har varit otrogen?”

På ett sätt ja, för man vill inte vara den enda som inte vet om det, om flera personer vet om det.
Om den otrogna parten har berättat för vänner osv.
På ett sätt nej, för det sårar nog mer än vad det hjälper.
Det är en svår fråga måste jag säga.

Kommentera gärna med era åsikt och erfarenheter.