Jag har varit med om otrohet och jag har varit det också, i mina yngre dagar.

Han som var otrogen emot mig (vi var förlovade) knäckte mig totalt, det tog många år innan jag kunde komma över det, bygga upp min självkänsla och självförtroende igen.
Jag trodde att jag var värd detta pga att den personen jag kunde bokstavligt dö för behandlade mig på detta sättet och då skönk mitt självvärde till botten.

Min tanke kring det hela är detta;
Har man en gång gått över den gränsen så är det mycket lättar att kliva över den igen.

Med det sagt så tror jag att man kan ändra sig som människa om man jobbar med/på sig själv.
Struntar man i att reflektera över varför man gjorde det, vad hade man kunnat göra annorlunda och tänka på hur detta inte ska ske igen så lär mönstret fortsätta då vi människor är bundna vid vanor.
Jag har rannsakat mig själv om varför jag har varit det och kommit fram till att det var ett desperata försöka att ta mig ur förhållandet, att ha en ”anledning”, en sjukt dålig sådan om jag får säga det själv.
Idag finns det inte på kartan att göra så emot en person som jag älskar eller en gång har älskar (om kärleken har dött ut i förhållandet).
De förtjänar bättre.

I mina senaste förhållanden så har jag haft ”chansen” till det men sagt nej, även om det har lockat och även om förhållandet inte har varit bra.
Anledningen har varit att de jag har varit ihop med är inte värda det (att bedra dem) och jag vill inte sänka mig till den nivån igen.
Jag har då tagit bort kontakter i mitt kontaktnät som kan vara en ”lockelse” eller som jag enbart har kontakt med i ”sexuellt syfte” eller hur man kan uttrycka sig.
Om de ändå hör av sig så gör jag klart för dem att jag inte är intresserad.

Jag har som regel nu för tiden att; om jag kan göra det inför min partner så är det okej och om jag inte kan gör det så är det inte okej.

Tex:

* Kan jag pussa denna kompis på kinden inför min partner?
Om svaret är ja, då är det okej.
* Kan jag sexchatta med denna kille inför min partner ögon?
Om svaret är nej, då ska jag inte göra det heller.

Sen har alla olika gränser för vad som är otrohet:

* Är det okej att pussa en kompis på kinden/munnen?
* Sexchatta?
* Sova över hos en kompis av motsatt kön ( om man är hetero)
osv.

Hur ofta pratar man om detta i ett förhållande?
Antar man bara att det jag tycker är okej/inte okej tycker min partner också?

Jag tror att olika svek/otroheter kan förlåtas/inte förlåtas, det beror på sveket.

Ja det var lite tankar kring otrohet.
Om ni har några åsikter, skriv gärna så kan vi diskutera.