Fördomar, Näthatare och Okunskap

11401545_779567998822498_5472589755327728429_n

Jag lyssnar väldigt mycket på podar just nu, så som; Verkligheten (P3), P1/P3/P4 dokumentär, Rättegångspodden (Acast), Fallet (Acast), Spår (Acast) m.m.

Har fått lära mig massa om våran svenska (mörka) historia, mord, stora händelser i världen, individers historier, flyktingars helvete, näthat m.m.

Idag lyssnade jag bland annat på Verkligheten och ett program om Freja som är könsneutral och är en hen.
Varför är det så provocerande med att vara könsneutral?
Jo, för att du inte kan placera människan i ett fack och då blir det jobbigt för DIG.
Vad i tror du inte att det är för hen då?
Hon har även ett Insagramkonto där hon försöker avdramatisera mens tex.
I alla reklamer så är mens blått av någon konstig anledning, mens är inget man pratar om osv fast ändå har halva jordens befolkning detta 1 gång i månaden.
Vad är det som är så farligt med mens?

Pga detta så får hon så klart massa skit.
Kvinna med starka åsikter som står ut = näthatad.
Det är dödshot, sexuella telefonsamtal, nedvärderande kommentarer osv.

VARFÖR?
Jag förstår inte mig på dessa näthatande människorna.

Vad är det som gör att du mordhotar folk på nätet?
Vad är det som gör att du hotar med våldtäkt?
Vad är ger dig rätten till att trycka ner en annan människa?
Vad är det som gör att du MÅSTE hoppa på kvinnor med sexuella anspelningar?

Om det är bilder som du inte vill se, följ inte kontot.
Bara för att det är internet så betyder inte det att det inte sårar.
SKÄMS PÅ ER, att inte era föräldrar har uppfostrat er bättre.
Om du inte förstår varför vissa människor definierar sig som hen, varför folk flyr ifrån kring och vad de utsätts för, läs på, få kunskap och var inte så jävla ignorant.

Fördomar finns för det finns okunskap.
Lär dig då mer om det.

Om en tanke dyker upp så som:

– ” Varför i helvete måste jag säga hen helt plöstligt? ”
– ” Varför flyr så många människor idag? ”
– ” Hur i helvete ser den där människan ut? ”
osv

LÄS PÅ ÄMNET, så får du mer kunskap, mer förståelse osv.

Varför bryr du dig så mycket om hur folk ser ut, lever på ett visst sätt, kämpar för vissa saker/rättigheter och lägger ner så mycket negativ energi på det?
Vad gör det dig?
Ingen har sagt att du måste leva på det sättet, bete dig på det sättet, se ut på ett visst sätt, osv.

Så trött på fördomar, var mer öppensinnade och ha förståelse för folk.
Folk agerar efter erfarenheter, tänk 1 eller 2 steg längre.
Likadant med psykiska sjukdomar, det snackas det inte om och när det väl gör det så är man svag, ett psykfall eller instabil.
En person som vågar erkänna att man mår dåligt är en kämpe.
Att våga erkänna det och be om hjälp är STORT!
Då ska man inte få slängt i ansiktet att man är svag eller rubbad i huvudet.
Där finns det mycket fördomar.

Ställer er frågan: Varför reagerar jag så negativt på detta och vad kan jag göra åt det?

Kunskap ger makt och mer förståelse.

Peace and love till er alla!

Man vill ha mer av det goda…

eroticpics.tumblr.tumblr_mi70x2y1dB1s0ixh8o1_500

Mmm mycket vill ha mer sägs det ju…

Jag har inte skrivit så mycket om mitt egna sexliv de senaste åren.
Det är ett medvetet val av olika anledningar.
Känner att jag inte vill bli så privat och några av anledningarna är av respekt till mina partners, vill ha en seriös framtoning på bloggen (ingen porrblogg) och känner att allt behöver inte ALLA få reda på.
Allt som läggs upp på Internet stannar på Internet hur gärna man än vill att det ska försvinna.

Tänkte dela med mig lite nu iaf.

Förra året när jag vart sjuk (på väg in i väggen, panikångest, ångest osv)försvann sexlusten totalt.
Precis som att knäppa av en strömbrytare, den fanns inte alls där.
Spelade ingen roll att jag tyckte att min dåvarande sambo var snygg/sexig/het osv eller en bra porrfilm, den fanns inte där.

Det var väldigt provocerande för mig och en utmaning på ett sätt.

Det slutade med att jag nästan inte hade sex på 1 år.
Därför så tappade jag lite intresset för bloggen också och var inte så aktiv.
Sen hade jag inte orken till det heller pga sjukdomen.

Nu när man har smakat på det goda igen och är frisk så vill man bara ha mer.
Nästan som att man ångrar sig att man hade sex igen för nu vet man vad man har missat.
Samtidigt så är jag inte en tjej idag som ligger runt.
Ligger inte med vem som helst, har mer självrespekt för mig själv och värdesätter bra sex.
Är det dåligt sex så kan det kvitta.

Vill ha en kk som jag kan lita på, där man respekterar varandra men även får lite av den där närheten.
Kyssas, mysa efteråt, kanske se en film osv.
Närheten är lika viktig som sexet känner jag nästan.
En vän man har sex med helt enkelt.
Lättare sagt än gjort.
Sen ska personen finnas inom ett rimligt avstånd också.

Ja det är inte lätt alltid, men det vet jag vid det här laget efter allt man har gått igenom i livet, haha!

Sen har jag ingen aning om hur folk uppfattar mig.
Har en känsla av ett folk tror att jag är så självsäker när det gäller relationer och sex, men ack så fel.
Kan bli som en osäker 14-åring igen.

* Är detta enbart sex?
* Vad är okej inom en kk-relation?
* Är detta enbart ett engångsligg?
* Vad förväntas av mig?
* Vad tycker den andra personen om mig?
Osv.

Mycket tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud, är ju en ”tänkare” som tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa, oftast.

Allt löser sig till slut som jag brukar säga dock.

Läkartid

Nu bär det snart av till läkaren.

Har blivit sjuk 2 gånger på 2 månader, infulensaliknande.
Lite feber, hosta, snorig, matt i kroppen, ingen matlust osv.
Ska även gå igenom min panikattacker, yrsel som jag har haft i 1,5 vecka, min svimning för 2 veckor sedan osv.

Troligtvis blir det en sjukskrivning för jag känner att min kropp orkar inte mer just nu.
Är konstant likgiltig eller nedstämd och ler nästan endast för att det ska se bra ut.
Kuratorn har inte hört av sig tyvärr så får väl ringa dit igen, det var dock 20 personer i kö när jag pratade med henne för 2 veckor sedan.

Jag vet varför det är så här, eller iaf två stor anledningar.
Den ena är att jag var på väg in i väggen/utmattningssyndrom i våras/somras och kroppen har fortfarande inte blivit helt frisk än och den andra anledningen kan jag inte prata om tyvärr.

Det var länge sedan nu som jag kände mig som mig själv och jag saknar mig själv.
En glad, positiv och frisk Nathalie med massa energi och ambitioner istället för en likgiltig, tråkig, negativ Nathalie utan energi till något.
Jag gillar inte ens att vara bland folk längre, vilket jag vanligtvis älskar.
Att gå på tillställningar med massa folk som jag inte känner/knappt känner tex orkar jag knappt idag.

Bloggen blir lidande och jag vet att ni har förståelse för det, ni är bäst, men det känns så tråkigt att jag enbart ”spyr ut” negativa saker den senaste tiden.
Jag vill inte framställa mig som något jävla offer som letar uppmärksamhet och bekräftelse, för det hatar jag.
Samtidigt vill jag inte vara ”fejk” och skriva att allt är toppen och guld och gröna skogar.
Detta är min plats att skriva av mig och jag brukar uttrycka mig bäst så.

Jag kan säga att när jag läser era kommentarer så ler jag genuint och inte för att det ska ”se bra ut”.
Ni får mig att känna att jag inte är ensam, vilket jag insåg igår att jag gjorde.
Stod i duschen och bara kände mig så ensam…

Tack till alla er som stannar kvar!