Rätten till sin egen kropp

Många av oss går med på att vi är ett jämställt land, iaf att vi vill vara det.
Eller?

En del av det är att min kropp är min och ingen annans.
JAG bestämmer över den!
Men stämmer verkligen det?

Jag är kvinna och har enbart mina egna erfarenheter, vad jag har sett, fått berättat för mig och läst mig till och jag håller inte med.

Från liten ålder får man lära sig att den inte är sin egen, speciellt som kvinna.
Nu snackar jag strukturer, inte individer förutom mig själv.

Exempel:

* Redan vid småbarn så tvingar vi till oss kramar av våra barn (fast de säger nej, mer till tjejer än killar)
+ Redan där säger vi att de inte har rätten till sin egen kropp, utan vill någon ha något så tar de det eller så får man ge med sig.
Det kanske låter banalt och löjligt men det blir som en hjärntvätt med år av detta.

* Vi ”tvingar” våra barn att krama sin kompis, fast det inte är något de själva känner för, kommer fram till.
+”Ja men du kan väl krama Fia, hon är ju så söt.”
NEJ, vill hen det så gör hen det men låt bli att pressa på.

* Vid gymnastiken i skolan springer pojkarna in och kollar på oss i duschen och ingen gör något. INGEN VUXEN gör något.
+ Där visar vuxen världen att det är okej för andra att ta friheten att titta på ens kropp utan samtycke och att det är okej för det ger INGA konsekvenser.

* Killarna mulade alla tjejer med snö. Om det ändå enbart hade varit i ansiktet så ”fine” men det var ett ypperligt tillfälle att stoppa in handen innan för tröjan och känna lite också.
+ Återigen, VART FAN VAR DE VUXNA!
Om detta hade blivit något (föräldrar inkopplade osv) så hade många bara rynkat på ögonbrynen och sagt:
– ”Ja man killar är så nyfikna i denna åldern”.
Hmm inte undra på att vi har en Våldtäktskultur
i Sverige.

* Killarna slår en på armen efter att man har tagit stelkrampssprutan, fast man har sagt NEJ otaliga gånger och hela armen svullnar upp.
(ej mobbad eller liknande, bara för att det är coolt att göra så)
+ Återigen ett fall men i ett icke sexuellt sammanhang

* I förhållanden: När man inte är sugen, ens partner tar på en och man säger nej men de fortsätter och man måste säga nej flera gånger.
(Inte smart att fortsätta för då associerar man den beröringen med obehag pga vid upprepade gånger)
+ Jag tror att detta är rätt vanligt då detta har föregåtts i flera av mina förhållanden.
Bara för att man är i ett förhållande betyder inte det att du har tillgång till din partners kropp 24/7.
Ibland vill man bara inte blir rörd på brösten, fitta, kuken, bollarna eller rumpan och får du ett NEJ, sluta direkt.

* Tjatsex: Partner tjatar till sig sex, fast man själv inte är sugen och till slut ställer man upp.
+ Återigen sammankopplar man något negativt till sex vilket kommer leda till att sex blir negativt, så sluta med detta.

* Alla gånger på krogen man blir tagen på rumpa, bröst, höfter m.m utan någon som helst samtycke.
+ Sexuella trakasserier som man ska anmäla om man orkar, säga till vakter och få dem utslängda osv.

* Chefer som säger att det är en fördel att du är tjej i denna branschen:
– ”Använd din kvinnlighet så går det bättre”
+ Använd din kvinnlighet lite? Ska jag flörta och vara sexig för att sälja mer?
Använda min kropp för kommersiellt syfte?
Om min lön baseras på mina sälj så är inte min kropp min då.

* Partners som bara antar att man vill bli strypt under sex, stoppar in en tumme i röven eller sprutar en i ansiktet utan att ens ha frågat, för de TROR att detta är normen.
(Oftare vid tillfälliga sexuella förbindelser, Lyssna gärna)
+ Bara för att det är ”inne” med analsex, silikonbröst, strypsex, våldssex inom porren betyder inte att alla gillar det.
Hur skulle det se ut om vi tjejer började stoppa i våra fingrar i killarnas anal och sen bad dem suga på fingret, för det har vi sett på porr?
UTAN ATT FRÅGA ?????

Så nej, våra kroppar är inte våra egna idag och det måste vi ändra på.

Känner du igen dig i några av påståendena, tänk till, vad kan du göra bättre?
Antar du mycket vad din partner gillar eller VET DU?
Kan du läsa kroppsspråk bra?
Pratar ni om sådana här saker?
(Är det okej att jag tafsar på dig? Är det okej att jag kommer in och tar ett foto på dig i duschen utan att ha frågat?  osv)
Använder du ursäkten: – ”Ah men jag skämtade bara”.
För den som blir ”utsatt” är det inget skämt, även om du i ärlighetens namn menade det som ett skämt (vilket det sällan är för det är enbart en dålig ursäkt) och du måste respektera personens känslor för känslor kan man inte styra över.

Dela gärna med er av era erfarenheter när ni har känt att era kroppar inte är era.

 Jag känner igen om i alla påståenden sorgligt nog och jag är nog inte ensam tyvärr.

Män visar kuken för mig

Måste få tipsa om en bra bok/podd.

Jag såg denna boken för ett tag sedan och tänkte att jag skulle köpa den.
Döm av min förvåning så hittade jag den via en podd-app jag har och de släpper 1 kapitel i veckan + bokcirkel med intressanta gäster som diskuterar kapitlet.

”Varför älskar unga killar att rita snoppar i snön? Hur kommer det sig att sju av tio män har ett smeknamn på sin penis? Vad får en man att skicka en dickpic?

I Män visar kuken för mig söker journalisten Caroline Hainer svaren. I fokus står det manliga könet, och inte minst mäns komplexa relation till detsamma. Sökandet leder henne mot såväl en ifrågasatt manlighet som till den antika konsten, lagboken, valkampanjer och de riktigt mörka skrymslena på internet.”
(tager ifrån adlibris)

Lyssna gärna!

Jämställt hos dig?

Detta är sjukt och jag har reagerat länge på det.

I en traditionellt familj så är pappan barnvakt åt sina barn om mamman ska bort.
Så uttrycks det inte om pappan ska bort dock.
Man kan inte vara barnvakt åt sina egna barn, eller hur?
(Säger inte att alla säger så, men en hel del tyvärr.)

Jag funderar en hel del på jämställdhet i hemmet.
Idag bor jag ensam men är i tankarna att flytta ihop med min Andreas.
Jag vill inte ha 2 heltidsjobb då, ett jobb och ett hem så jag har tänkt mycket på hur vi ska fördela sysslorna hemma.

Mina tankar har varit att om jag sköter matlagningen så får han sköta städ, tvätt och disk (kommer troligen ha diskmaskin dock)
Jaha, det är väl inte jämställt kanske en del tänker men let me break it down to you.

Matlagning görs varje dag.
1. Planera vad som ska ätas
2. Inhandla maten
3. Laga maten

Min uppskattning är att man lägger ca 1 timme per dag i genomsnitt på detta, alltså 7 timmar per vecka ca.

Låt oss säga att man städar och tvättar 1 gång i veckan.
(Vi har inte barn kan tilläggas)
Städ uppskattar jag till 1 timme (om det inte är storstädning), tvätt max 1 timme då du inte är aktiv under tvättningen utan enbart när du lägger i, tar ut, hänger upp tvätten och sen viker den.
Sen diskningen, om du har diskmaskin så stoppar du in och ur den, diskar kastruller osv.
Detta kan ta ca 10-15 min per dag?!
Räknar man ihop allt detta så blir detta ca 3 timmar till 3 timmar och 35 min.
Alltså halva tiden som matlagningen tar.

– ”Ah men man kan ju dela på inköpen av maten osv”

Absolut det kan man, men det beror på hur mycket ens partner vet om matlagning och har koll på hemmet.
Vad tex en korv stroganoff innehåller, vet om ifall toapappret är slut, har koll på att barnen ska på utflykt på torsdag osv.

Så gör ett litet test på er själva:

Vem tar initiativ och vem gör:

1. Matlagning
2. Städning
3. Tvätt
4. Disk

Detta är vardagssysslorna enbart.
Vem är det som tänker på vilken mat ni ska äta och sen tar tag i att det blir av?
Att hela tiden behöva tänka på maten, påminna partnern om att det behövs städas och vara den där ”tjatiga” personen är rätt jobbigt och stressar en.
Planerandet och initiativet ska också räknas in för det tar tid och tankekraft vilket en del verkar bortse ifrån.

Sen kan man lägga till, vem tar initiativet och sen gör:

* Ansvarar för alla familjens födelsedagar och släktens?
(väldigt ofta hör jag om att kvinnan i familjen ansvara för hela mannens familjs födelsedagar och julklappar + sin egen och på så sätt vårdar hans relation till sin familj vilket borde vara hans egna ansvar)

* Om bilen går sönder
(laga själv eller boka och lämna på verkstad)

* Vem planerar och bokar semestern
(jämföra priser, boka resa, aktiviteter, pratar med personer som ska med osv)

* Gräsklippning

* Barnen
(läggning, bad/dusch, påklädning, förskola/skola, alla aktiviteter på skola/förskola, hobbys/sporter osv)

Listan kan göras lång.

Om en part i ett förhållande har majoriteten av alla dessa sysslor, tro fan att man inte är sugen på sex på kvällen då…
Dela så lika som möjligt så har båda parter mer energi, känner sig mindre stressade och på så sätt kan få mer lust.

Experiment

Jag har ett experiment för er.

Starta ett konto på en dejtingsida (Tinder, Grindr, Happy Pancake osv) som tjej.
Fråga en vän om du får låna hennes bild, ta inte en annans bild utan att fråga och se om du orkar svara alla meddelanden artigt och snällt i 1 veckas tid.
Om det inte var jobbigt så testa i 1 månad.

På så sätt kan personer som inte har förstått hur jobbigt det kan vara för tjejer på dessa dejtingsidor få en större förståelse.
Varför man inte alltid får svar.
Varför man kan få ett irriterande svar tillbaka.

Se vad de skriver till dig.
Se hur många oönskade dicpics du får.
Se vilka hutlösa förslag du får.
Se vad de kallar dig när du tackar snällt nej tack.
Se hur de försöker pressa dig och inte kan ta ett nej.
osv.

Eller skaffa en profil med ”namn”06 eller ”namn2006” för att indikera på att du är 11 år, kille som tjej.
Sätt inte ut någon bild och se vad du får för meddelanden.
Detta kanske är en ögonöppnare för er.
Inte för mig.

Detta gjorde jag redan på högstadiet, gick in i chattrum med namn som indikerade på att jag var mellan 8-12 år och hade på mig 5-10 män inom 20 minuter som ville göra det ena med det andra med mig.
Alltså en 8-12 åring…

Sen 2009 är detta olagligt, att kontakta barn under 15 år i sexuellt syfte.
(grooming)
Regnbågsliv gjorde detta i avsnitt 7, de vart helt bestörta efter alla meddelanden de fick på mindre än 24 timmar och gjorde polisanmälningar efter detta.
Om inte jag missminner mig så blir det inget brott pga att du inte är minderårig och på så sätt kan de inte åka dit men detta påvisar ett stort problem i vårt samhälle.

 

#Metoo

#Metoo- kampanjen har berört mig mycket.
Den har rört upp mycket.
Den har fått mig ledsen, vansinnig, förtvivlad, förvirrad men också glad för att se den styrka som den har.

Jag har läst en hel del berättelser, men detta är inte nytt för mig.
Jag har nära och kära runt omkring mig som har blivit våldtagna, sexuellt ofredade och tafsade på.
Jag har läst och hört det förut, det är inget nytt!
De flesta känner en person som har blivit våldtagen men ingen känner en våldtäktsman.
Sa detta till en bekant häromdagen och han sa:

– ”Ah, så har jag ALDRIG tänkt.”

Jag har tänkt tillbaka på händelser som jag har varit med om, men man kommer inte ihåg allt för en hel del är normaliserat.

I skolan var det killar som kom in i tjejernas omklädningsrum när vi duschade.

När jag var mindre var det inne med mjukisbyxor med knappar ifrån midjan och nedåt och drog man tag där så öppnade sig hela byxan.
Detta var något som killarna tyckte var jävligt roligt att syssla med, både på tjejer och killar men de fick hållas…

När jag förlorade oskulden utnyttjade en person situationen och såg sin chans.
(skrivit om tidigare och videobloggat om)

Gången man vaknade upp i sovsalen på Dreamhack (världens största datafestival) och har en kille sittandes på knä framför mig och sprang iväg så fort han såg att jag var vaken.
Vad gjorde han?
(Var länge sedan och inte speciellt vanlig med tjejer där då)

När man försökte vara stöttande åt en bekant som mådde psykiskt dåligt som började tafsa på bröst och kön och slutade inte när man sa till muntligt flera gånger (NEJ) och fick dra ifrån/”fly” lägenheten.

Den gången då min bästa väns pojkväns kompisar var på besök hos dem och jag lika så.
Han kom hem, lade sig i soffan, tå-flörtade, jag låtsades sova men drog mig undan tills jag inte kunde kura ihop mig mer och sen drar två fingrar mellan benen på mig.
Var väldigt tydlig i kroppsspråket där men det sket han i.
(enda personen jag har anmält och han blev dömd)

Mestadels av gångerna man har gått på krogen, fått ett kön i rumpan/ryggen, ett nyp i baken, eller en lätt smekning över bröstet är otaliga.

Listan kan göras lång…
Vi har fått nog nu!
Det får vara bra nu!

Sen ser man idiotin där människor utan kunskap ska öppna käften rent ut sagt.

– ”Vadå, får man inte ens ragga längre?”

Hmm, om du inte vet skillnaden på sexuella trakasserier/brott och ragga så kanske du inte ska ragga.
PUNKT!

Sen har vi ”INTE ALLA MÄN”– personerna.
1. Är du ingen förövare, ta inte åt dig för ingen säger att alla män är sådana här.
2. Håll tyst och lyssna, detta handlar inte om dig.
3. Om inte din första reaktion är:
– ”Fy fan, detta är för jävligt.”
– ”Oj jag visste inte att det var så illa.”
osv

Så är du troligen ett av problemen.
För att bli mer uppjagad och arg över ”inte alla män” än att det är så många som blir utsatta för detta, under så många år och att folk blundar för det borde vara mycket värre.

– ”Ah men varför anmäldes det inte eller varför komma 5-10 år senare och ta på sig offerkoftan?”

1. Personer som träder fram om sådant här får så extremt mycket skit, speciellt på internet.
De blir ifrågasatta om de talar sanning, deras utseende granskas och kritiseras, victim blaming (lägger skulden på offret) osv.

2. Personen som utsatte en kan vara ens chef, kollega som har hög rang socialt på jobbet, en ”bra kille” eller en hotfull person.
Om det är ens chef så är man i beroendeställning till den personen; de kan ställa till ett helvete på jobbet, se till så att du inte får mer jobb inom branschen, inte få en löneförhöjning, inte ge dig en fortsatt anställning osv.

3. De har känt en enorm skam över det pga att de tycker ofta att man skulle kunnat gjort mer.
En av det vanligaste reaktionerna är frozen fright.
(En sådan överlevnadsreflex kallas frozen fright, hjärnan upptäcker fara och hindrar kroppen från att röra sig. Den här reflexen sker blixtsnabbt och automatiskt, och är helt utanför vårt medvetande.)
En del blir så chockade och försöker förstå om detta verkligen var på riktigt osv.

4. Nu kanske det känner en styrka i att bli trodd, när så många vågar träda fram, det är på agendan och börjas tas på allvar.

Nu ÄNTLIGEN börjas det diskuteras igen angående att ändra lagen när det gäller sexualbrott och speciellt våldtäkter.
Samtyckeslag är bra men det kommer inte ge mer domar så nu diskuteras det om uppsåts-kravet ska tas bort och oaktsamhet ska räcka.
Detta tycker jag är riktigt bra och ska bli intressant och se vilka partier som går på denna linje framöver.

Dela gärna med er om era tankar kring kampanjen!

Hjältinna!

Cissi Wallin, en hjältinna! 

Vilken stark kvinna som vågade namnge sin kända våldtäktsman.
Samma sak med Lulu Carter, vågar träda fram med sexuella trakasserier m.m.
Att ni vågar!

Att veta att man kommer bli anklagad för ”falska anklagelser”, hat-stormar och bli ifrågasatt, men ÄNDÅ ställer sig upp och berättar.
Det är MOD!

Kollade precis på Timells intervju med Expressen och den var så patetisk.
”Stå och gråta i hörnet” bilderna (vet att tidningen vill ha dessa dock) men att inte kommentera och inte erkänna.
Låt inte dessa män komma undan, var sig det är en kändis, granne, kollega eller vän.
Tro fan att tjejer inte orkar/vill anmäla eller träda fram när de får den behandling som de får.
Speciellt om polisen inte tar emot anmälan bra och lägger skuld också, för det sker… (egna erfarenheter)

Finns massa exempel, så som det kända målet i Bjästa där tjejen inte var trodd och killarna hyllade för de var ”bra killar”.
Vem har inte tyckt att Martin Timell har varit en helylles-kille?
Visst, det har inte kommit fram att han har våldtagit någon (än) men även ”bra killar” beter sig som svin.
Kan alla bara FATTA det nu?
Att ”bra killar” också kan vara svin.

För inte allt för länge sedan kom jag in i ett samtal via Teamspeak (liknande som Skype fast gruppsamtal) där jag fick höra att en tjej hade anmält en kille för våldtäkt och att han satt anhållen sannolika skäligen misstänkt och de ifrågasatte tjejen.
Kommer inte ihåg exakt vad de sa men de lade skulden snabbt på henne och ifrågasatte hennes karaktär.

Vem gör likadant om hon hade anklagat en kille för misshandel?
– ”Nej men ni vet hon är ju mytoman”
– ” Hon är jävligt jobbig så det var hon nog förtjänt av”
Det har jag aldrig hört men ack så ofta jag hör hur speciellt killar men även tjejer börja lägga skulden på tjejen DIREKT utan fakta eller bevis när det gäller sexualbrott.
Är en person anhållen med graden: Sannolika skäligen misstänkt så är det grad 2 på skalan och då finns det oftast bevis och hur i helvete kan man få IFRÅGASÄTTA offret?

Jag blir så jävla frustrerad att vi inte har kommit längre.

Om ni bara visste vilket mod det krävs att ens anmäla.
Sen veta om vad man utsätter sig själv för igen genom att anmäla; hatstormar på nätet, utfryst ifrån sin ort/vänner/kollegor/familj, få återuppleva detta i polisförhör och sen i en eventuell rättegång och med publik och sen berätta det man har varit med om igen.
Tror ni själva att man göra det om det inte är sant?
Visst det finns en extrem minoritet som gör det, precis som inom alla brott men man vet mycket väl hur mycket detta kan ställa till det gör personen som blir misstänkt om det inte stämmer.

Om din första tanke är: Hon ljuger/överdriver nog.
Ställ dig då också frågan: Vilken kvinnosyn har jag egentligen?
Om din första tanke är att kvinnor ljuger i allmänhet, så tänk om!

Jag är så trött!

Jag är en person som tar mycket ansvar.

Det mesta tar jag på mig själv, ingen annan som tvingar mig till det och det mesta syns inte för det föregår i min skalle.
Jag vill förbättra vår värld, samhället vi lever i och förlitar mig inte på politik.
Det är VI som är samhället och det måste börja med oss.
Jag måste göra något!

Men jag är så jävla trött ! ! !

Jag är så jävla trött på att jobba med mig själv aktivt, för det har jag gjort enda sen i gymnasiet.
Stärka min självkänsla så att jag kan säga nej.
Jobba på hur man hanterar stress och inte ta på sig för mycket.
Jobba på hur man ska hantera att bli mobbad på jobbet och känna sig helt maktlös.
Jobba på att leva jämställt & feministiskt och tänka på alla fällor man går in i eller vanor.
Jobba på att jag är en bra förebild och lever som jag lär.
Många av dessa sakerna har jag fått jobba på pga andra människor som har utsatt mig för sexuella brott och mobbing men det är JAG som måste ändra på mig.

Jag är så jävla trött på att tänka mig för så att inte ord som: hora, fitta, kuk, bög ska komma ur min mun pga det är så inpräntat att det säger man när man blir arg/förbannad.
För jag accepterar inte dessa ord hos andra och påpekar när de säger det och frågar varför men får sällan bra svar.
Det är nedvärderande ord och många av den är feminina eller kommer ifrån kvinnan och jag är så jävla trött på att höra att vi lever i ett jämställt samhälle när det inte är så.

Jag är så jävla trött på att försöka vara så perfekt eller inkluderande av alla på bloggen.
Jag tänker ständigt på;
– Är de flesta representerade på ”Dagens erotik” ?
Icke vita, ej hetero, ej normativt osv.
Finns det med alla storlekar på kroppar och kön?

Jag är så jävla trött på att vara projektledare.
Midsommar, halloween, nyår eller dylikt.
Alla är på men ingen vill hålla i det eller ta något ansvar så det faller på mig för annars blir det inte av.
Tänk att bara få komma till en tillställning, luta sig tillbaka och bara njuta istället för att förbereda saker i veckor innan, handla, laga, fixa & dona, göra musiklistor, quiz, hämta folk på tågstationer m.m  och sen vara värdinna.

Jag är trött på att inte kunna be om hjälp.
Har inga problem med att be någon lyfta en sak åt mig, laga min bil eller köpa med en sak.
Eller jo lite problem där med för ensam är stark, jag klarar mig själv.
Inte ens när jag vart inlagd på sjukhuset för operation så kunde jag säga de där orden:
– Pappa, jag behöver dig här.
Jag behövde honom där rent känslomässigt men det kunde jag ju inte säga, speciellt inte när man är över 30.
Jag bad de komma med mobilladdare och min surfplatta, vilket de inte gjorde.
Det var mitt sätt att säga det på men de kom inte.
För mig var det en självklarhet att man åker till sjukhuset om ens barn ligger där, oavsett ålder men så kände inte de.
Mamma var i Thailand så henne lät jag vara ovis om detta tills hon kom hem.

Jag är så jävla trött på att jag inte kan slå av det.
Inte ens i min senaste depression kunde jag göra det.
För första gången kom tankar på självmord upp, inte att jag tänkte göra det men tankar kring det.
Hur skulle man göra det?
Vart?
Det måste vara någonstans så att ingen av mina nära och kära hittar en eller någon oskyldig.
Så jaha, då finns det inget sätt.
Inte ens då kunde jag slå av detta.

Jag är så trött på att vara jag.