Hur har detta påverkat dig?

Hej!

Jag skulle vilja veta hur #metoo har påverkat dig?
(Speciellt er killar/män)

Har detta öppnat era ögon eller visste du om att det är så här redan?
Har ni rannsakat er själva och era beteenden?
Gör du något annorlunda idag?
Säger du ifrån om du ser något som inte är okej?
Har du fått andra ”glasögon”?
osv

Jag har varit medveten länge om dessa problem och varit utsatt för dem.
Det jag har tagit till mig är att jag måste säga nej oftare, markera att detta inte är okej.
Kan vara svårt men om andra hjälper till så blir det lättare.

Jag rannsakade mitt eget beteende.
När kan jag ha gått över gränsen?
Jag kontaktade en gammal bekant och frågade om han hade tagit illa upp på en fest då jag var väldigt full.
Jag var extremt på honom har jag fått berättat för mig (har minnesluckor).
Jag frågade om han tog illa upp och ville be om ursäkt för mitt beteende.
Han tog inte illa upp men kände att jag villa iaf kolla av med honom.

Blivit mer uppmärksam; tex på krogen och sagt till vakter när något inte står rätt till.

Sagt ifrån vid sexistiska skämt.

Insett att man har varit med om så mycket att man inte ens reagerar längre vilket är så sorgligt.

Vad kan du göra?

Anser du att du inte berörs av #Metoo?
Tänk igen…

Du kanske anser dig själv att vara en rekoperson och det är du troligen men vad kan du göra?
Detta är något som berör oss alla på ett eller annat sätt.
Alla känner vi någon, men alla berättar inte för dig.

Jag är en person som jobbar med detta varje dag men jag är långt ifrån perfekt.
(diskuterar problem, försöker hitta lösningar, läser/lyssnar för att få mer kunskap m.m.)
Jag är inte perfekt på något sätt och jag gör också fel.

Ett exempel på ett fel jag gjorde för ett tag sedan.
Satt och pratade med 2 spelkompisar, känner ingen utav dem speciellt.
En av killarna berättade när han och hans bror var i Thailand och hur hans bror köpte honom en hora som han uttryckte det.
Detta verkade inte röra honom ryggen att berätta om, han kan ha varit onykter men ändå.
Jag vart så chockad över vad han berättade (han minns inget enligt honom pga alkohol)  så jag vart helt stum.
Satt tyst hur länge som helst, den andra killen sa inget heller så han fick hållas.
Detta gnagde så inom mig så jag kunde inte hålla tyst.
Jag mailade honom om hur jag såg på det (redigerat lite pga att inte röja vem det är):

”Hej! Jag vill bara säga en sak. Vi satt och pratade om förra veckan, om när du och din bror var i Thailand. Du hade inte en tanke på att detta var fel? Straffbart?
Att man kunde tacka nej? Att det inte är direkt så ”fräsht” att bidra till människohandel? Jag sade inte ifrån sist för jag vart så chockad över att du bara berättade det (jag vart helt tyst under en LÅNG period) och att inte han den andra killen sa något, vilket var fel ifrån oss båda.
Hoppas verkligen inte att detta upprepas. Hoppas verkligen att du vet om att dessa person inte VILL göra detta utan MÅSTE för att överleva, försörja sin fattiga familj som inte kan/får jobb. Att köpa en annan människa säger en hel del om sin syn på människor och speciellt kvinnor. Tänk ett varv till tack nästa gång.”

Mailade också vår ”ledare” inom gruppen och han skulle prata med honom.

Jag gjorde fel, jag skulle ha sagt ifrån direkt.
Varför gjorde jag inte det?

1. Chokad
2. Är uppfostrad till att inte skapa dålig stämning
3. Rädd att inte få bakup ifrån den andra killen (då han inte sa ifrån men han blev också chockad sa han i efterhand)
4. Är ny i sammanhanget och vem skulle de tro på, mig eller han som har varit med mycket längre.

Vad kan du göra för att förhindra olämpliga beteenden i vardagen?

1. Säg ifrån när sexism, oönskat beteende eller kriminella handlingar berättas.
En hel del tolkar tystnad som om man håller med men så är det sällan.
En tystnad betyder oftast att man inte håller med men man vågar inte, orkar inte eller vill inte skapa dålig stämning.
Så ta för vana att tystnad betyder inte medhåll.
Tex: Säg ifrån när kollegan kallar din andra kvinnliga kollega för hora/ bitch, när din kvinnliga kollega säger att hon skulle vilja nypa den nya unga killen i rumpan eller när din polare skryter om att hen hade legat med en sexarbetar i Thailand.

2. Prata både om det positiva och negativa med sex med era barn.
Det verkar som att oftast tar de enbart upp det ”negativa” i skolan angående sex.
Det är könssjukdomar, graviditet och anatomi.
Var är glädjen och njutningen i det?
Prata med dem om att sex kan vara helt underbart men visst det är ett ansvar.
Att skydda sig, att inte ta tystnad som ett ja utan samtycke är viktigt.
Att man måste kliva in om ens kompis börjar hålla på med en avdäckad person på en fest och om man inte vågar själv, ta hjälp av en kompis.

3. Våga lägga dig i!
 Hör du grannar som bråkar, ser blåmärken på en kompis/kollega, ser personer bråka på stan?
Ingrip!
Man kan ingripa fysiskt, ringa polisen, ta hjälp av någon men gör något.
Bättre att ta det säkra före det osäkra.
Många gånger så säger folk att de misstänkte att hen blev slagen, att barnet var utsatt för något när det uppdagas osv men INGEN har gjort något.
Så gör något!
Ser man en vuxen slå, grabba tag riktigt hårt i ett barn eller om det inte känns bra i magen när man ser en vuxen och ett barn.
Säg till och uppmärksamma det.
Man kan göra så mycket skillnad genom att bara fråga:
– ”Hur är det?”
Om det är någon du träffar flera gånger, fråga flera gånger för du får troligen inte ett ärligt svar första gången.

4. Lyssna!

Många gånger blir inte kvinnor trodda, de blir ifrågasatta  och förlöjliga.
Fråga dig själv om du verkligen lyssnar.
Lyssnar du lika mycket på kvinnor som män?
Tar du dem på samma allvar?
Detta var något jag reflekterade över för ett tag sedan och rannsakade mig själv.
Kom fram till att jag lyssnade mer och oftare på killar och svalde vad de sa med hull och hår ofta, men var mer skeptisk till när kvinnor talade rent allmänt.
Det var en ögonöppnare för mig.
Idag sväljer jag inte allt med hull och hår när män talar och ifrågasätta mig själv när jag är mer kritisk till kvinnor som pratar.

Rätten till sin egen kropp

Många av oss går med på att vi är ett jämställt land, iaf att vi vill vara det.
Eller?

En del av det är att min kropp är min och ingen annans.
JAG bestämmer över den!
Men stämmer verkligen det?

Jag är kvinna och har enbart mina egna erfarenheter, vad jag har sett, fått berättat för mig och läst mig till och jag håller inte med.

Från liten ålder får man lära sig att den inte är sin egen, speciellt som kvinna.
Nu snackar jag strukturer, inte individer förutom mig själv.

Exempel:

* Redan vid småbarn så tvingar vi till oss kramar av våra barn (fast de säger nej, mer till tjejer än killar)
+ Redan där säger vi att de inte har rätten till sin egen kropp, utan vill någon ha något så tar de det eller så får man ge med sig.
Det kanske låter banalt och löjligt men det blir som en hjärntvätt med år av detta.

* Vi ”tvingar” våra barn att krama sin kompis, fast det inte är något de själva känner för, kommer fram till.
+”Ja men du kan väl krama Fia, hon är ju så söt.”
NEJ, vill hen det så gör hen det men låt bli att pressa på.

* Vid gymnastiken i skolan springer pojkarna in och kollar på oss i duschen och ingen gör något. INGEN VUXEN gör något.
+ Där visar vuxen världen att det är okej för andra att ta friheten att titta på ens kropp utan samtycke och att det är okej för det ger INGA konsekvenser.

* Killarna mulade alla tjejer med snö. Om det ändå enbart hade varit i ansiktet så ”fine” men det var ett ypperligt tillfälle att stoppa in handen innan för tröjan och känna lite också.
+ Återigen, VART FAN VAR DE VUXNA!
Om detta hade blivit något (föräldrar inkopplade osv) så hade många bara rynkat på ögonbrynen och sagt:
– ”Ja man killar är så nyfikna i denna åldern”.
Hmm inte undra på att vi har en Våldtäktskultur
i Sverige.

* Killarna slår en på armen efter att man har tagit stelkrampssprutan, fast man har sagt NEJ otaliga gånger och hela armen svullnar upp.
(ej mobbad eller liknande, bara för att det är coolt att göra så)
+ Återigen ett fall men i ett icke sexuellt sammanhang

* I förhållanden: När man inte är sugen, ens partner tar på en och man säger nej men de fortsätter och man måste säga nej flera gånger.
(Inte smart att fortsätta för då associerar man den beröringen med obehag pga vid upprepade gånger)
+ Jag tror att detta är rätt vanligt då detta har föregåtts i flera av mina förhållanden.
Bara för att man är i ett förhållande betyder inte det att du har tillgång till din partners kropp 24/7.
Ibland vill man bara inte blir rörd på brösten, fitta, kuken, bollarna eller rumpan och får du ett NEJ, sluta direkt.

* Tjatsex: Partner tjatar till sig sex, fast man själv inte är sugen och till slut ställer man upp.
+ Återigen sammankopplar man något negativt till sex vilket kommer leda till att sex blir negativt, så sluta med detta.

* Alla gånger på krogen man blir tagen på rumpa, bröst, höfter m.m utan någon som helst samtycke.
+ Sexuella trakasserier som man ska anmäla om man orkar, säga till vakter och få dem utslängda osv.

* Chefer som säger att det är en fördel att du är tjej i denna branschen:
– ”Använd din kvinnlighet så går det bättre”
+ Använd din kvinnlighet lite? Ska jag flörta och vara sexig för att sälja mer?
Använda min kropp för kommersiellt syfte?
Om min lön baseras på mina sälj så är inte min kropp min då.

* Partners som bara antar att man vill bli strypt under sex, stoppar in en tumme i röven eller sprutar en i ansiktet utan att ens ha frågat, för de TROR att detta är normen.
(Oftare vid tillfälliga sexuella förbindelser, Lyssna gärna)
+ Bara för att det är ”inne” med analsex, silikonbröst, strypsex, våldssex inom porren betyder inte att alla gillar det.
Hur skulle det se ut om vi tjejer började stoppa i våra fingrar i killarnas anal och sen bad dem suga på fingret, för det har vi sett på porr?
UTAN ATT FRÅGA ?????

Så nej, våra kroppar är inte våra egna idag och det måste vi ändra på.

Känner du igen dig i några av påståendena, tänk till, vad kan du göra bättre?
Antar du mycket vad din partner gillar eller VET DU?
Kan du läsa kroppsspråk bra?
Pratar ni om sådana här saker?
(Är det okej att jag tafsar på dig? Är det okej att jag kommer in och tar ett foto på dig i duschen utan att ha frågat?  osv)
Använder du ursäkten: – ”Ah men jag skämtade bara”.
För den som blir ”utsatt” är det inget skämt, även om du i ärlighetens namn menade det som ett skämt (vilket det sällan är för det är enbart en dålig ursäkt) och du måste respektera personens känslor för känslor kan man inte styra över.

Dela gärna med er av era erfarenheter när ni har känt att era kroppar inte är era.

 Jag känner igen om i alla påståenden sorgligt nog och jag är nog inte ensam tyvärr.