Ny hobby!

Hej alla!

Min kära vän Erika är jätteduktig på att måla och visade mig en ny teknik hon hade lärt sig.
Jag kan inte ens rita en sträckgubbe men har alltid velat måla för det verkar så roligt och kreativt.

Så hon visade och sen var jag fast…
Jag vet inte hur många youtube-videos jag har titta på, handlat canvastavlor och färg på Dollarstor eller googlat på olika recept till färgen det senaste men det är tavlor över allt just nu.


(Denna är jag kär i)

Ja jag kan inte sluta, haha 😀
Har letat efter en hobby utanför dataspel och datorn och nu har jag hittat det!

Denna ligger på tork!

Det blir en del färg som inte används, som rinner av tavlorna så då sparar jag det, torkar det och då blir det som färg-skins som jag har börjat göra smycken av.

Tur man har en pappa med skog för då kunde jag testa att måla på träskivor också.
Just nu gör jag också glasunderlägg också.

Ska testa att sälja några så jag kan ha råd att fortsätta för det blir snabbt dyrt med all färg, lim, canvastavlorna och alla verktyg.
Det är sjukt skoj iaf och rofyllt, vilket jag behöver!

 

Festival

Ja då var denna festival slut!

Vi hann och se: Lars Winnerbäck, Pet Shop Boys, Sweet, Mustasch, Rolandz, Lillasyster, Asta Kask, Mares m.m.

Min kära vän Jenny var med mig 😀
Umgicks en del med mamma, hennes sambo och moster också.

På lördagen åkte vi till Skövde och käkade och såg matchen på en pub.
Var riktigt trevlig men tråkigt att vi förlorade men de har kämpat på bra.
Detta laget kommer gå långt!

Tack alla för helgen!

Midsommar

Hej alla!

Förra veckan hade jag semester och drog upp till Sundsvall.
Jag myste med killen och sen firade vi midsommar ihop med några vänner.
Vi vart ett gäng på 5 personer som spelade sällskapsspel, grillade och var allmänt trötta.
Vi kände oss rätt gamla haha 😀

Har varit rätt off på bloggen och donar här när jag känner för det.
Ville ha ett lite break på semestern men nu är jag tillbaka!

Har dock varit inne och kollat om ni har kommenterat eller liknande.

Hoppas er midsommar var bra!

Imagine Dragons levererade igen!

Förra torsdagen så var det konsert!
Globen, Imagine Dragons, ståplats och helt själv.

Första gången jag gick själv och hade ståplats men det gick bra.
De levererade som vanligt, har sett dem 3 gånger nu och det kommer bli flera gånger.

På fredagen åkte jag vidare till Sundsvall.
Utgång med vänner på fredagen och sen mys med killen fram till tisdagen.
Var precis vad jag behövde, det kom i rätt tid.

Jag har haft det tufft den senaste tiden med sjukdom, försäkringskassan som är djävulen och vägrar ge mig sjukpeng, privata saker som har varit tuffa m.m.

Sen kom bomben att Avicii gick bort.
Satt med vänner via datorn och vi satt som fågelholkar.
Hur?
Varför?
Va?
Frågorna var många och sen såg jag dokumentären några dagar senare och allt föll på plats.
Hans mod att uttrycka sin ångest, sjukdom och sina behov men ingen lyssnade.

”Jag vill verkligen inte riskera någonting igen.
Jag vill inte hamna nere i ett hål igen.”

”Jag har sagt till dem att jag inte kommer kunna spela längre.
Jag har sagt att jag typ kommer att dö.”

Ingen lyssnade…

Hans ord satte sig, jag kände så väl igen mig i honom och hans sjukdomsbild.

– ”Ah men du behöver inte tänka på detta nu, det är inget att stressa över”
– ”Det försvinner ju inte, bara för att vi inte pratar om det”

När folk säger: Stressa inte, tänk inte på det osv så menar de väl men det de inte förstår är att minsta lilla grej kan stressa sönder en.
Det är inget man väljer utan kroppen reagerar så instinktivt.
Normaltillståndet är stress och det som är onormalt är ett lugn i kroppen som man har när man är frisk.
Det går inte bara att stänga av, det är sjukdomen.

Sen lägg på ångest, panikattacker, skuldkänslor för att man inte orkar/kan göra det man förut har kunnat göra, sorgen över att man inte känner igen sig själv längre, sorgen att man inte kan/orkar göra saker man förut njöt av osv.
Det blir en del.

Efter att ha sett denna dokumentär och återigen negativa besked ifrån försäkringskassan (4 olika läkare har skrivit X antal läkarintyg men inget duger) så slog det ner som en bomb på mig.
Jag släppte fasaden och hopplösheten lät jag komma in.

Gör inte jag något åt hur jag lever mitt liv idag så kommer jag att dö.
3-4 depressioner (med ångest och panikångest) och haft utmattningssyndrom 2 gånger inom loppet utav 5 år och jag är enbart 32 år.

Jag kämpade ända in i kaklet för att inte hamna i en depression igen men försäkringskassan satte stopp för det.
Tack vare dem har jag blivit sjukare och måste med största sannolikhet börja jobba 100% igen inom en väldigt snar framtid fast jag inte är frisk.

Jag måste göra något, annars kommer jag att dö.
Det här håller inte.

Vid min förra depression så fick jag för första gången självmordstankar och det skrämde skiten ur mig.
Hur kan man ens tänka så?
Det gjorde mig rädd men jag tog tag i det, pratade med min kurator om detta och det gick bra den gången.

Denna gången blev jag inte rädd, jag blev likgiltig.
Min logiska del av hjärnan säger:
-” Det är nu du ska vara rädd”
Men min sjuka hjärna säger:
– ”Jag orkar inte bry mig längre”

Så ja, jag måste göra något för annars kommer dessa sjukdomar att ta död på mig.