Imagine Dragons levererade igen!

Förra torsdagen så var det konsert!
Globen, Imagine Dragons, ståplats och helt själv.

Första gången jag gick själv och hade ståplats men det gick bra.
De levererade som vanligt, har sett dem 3 gånger nu och det kommer bli flera gånger.

På fredagen åkte jag vidare till Sundsvall.
Utgång med vänner på fredagen och sen mys med killen fram till tisdagen.
Var precis vad jag behövde, det kom i rätt tid.

Jag har haft det tufft den senaste tiden med sjukdom, försäkringskassan som är djävulen och vägrar ge mig sjukpeng, privata saker som har varit tuffa m.m.

Sen kom bomben att Avicii gick bort.
Satt med vänner via datorn och vi satt som fågelholkar.
Hur?
Varför?
Va?
Frågorna var många och sen såg jag dokumentären några dagar senare och allt föll på plats.
Hans mod att uttrycka sin ångest, sjukdom och sina behov men ingen lyssnade.

”Jag vill verkligen inte riskera någonting igen.
Jag vill inte hamna nere i ett hål igen.”

”Jag har sagt till dem att jag inte kommer kunna spela längre.
Jag har sagt att jag typ kommer att dö.”

Ingen lyssnade…

Hans ord satte sig, jag kände så väl igen mig i honom och hans sjukdomsbild.

– ”Ah men du behöver inte tänka på detta nu, det är inget att stressa över”
– ”Det försvinner ju inte, bara för att vi inte pratar om det”

När folk säger: Stressa inte, tänk inte på det osv så menar de väl men det de inte förstår är att minsta lilla grej kan stressa sönder en.
Det är inget man väljer utan kroppen reagerar så instinktivt.
Normaltillståndet är stress och det som är onormalt är ett lugn i kroppen som man har när man är frisk.
Det går inte bara att stänga av, det är sjukdomen.

Sen lägg på ångest, panikattacker, skuldkänslor för att man inte orkar/kan göra det man förut har kunnat göra, sorgen över att man inte känner igen sig själv längre, sorgen att man inte kan/orkar göra saker man förut njöt av osv.
Det blir en del.

Efter att ha sett denna dokumentär och återigen negativa besked ifrån försäkringskassan (4 olika läkare har skrivit X antal läkarintyg men inget duger) så slog det ner som en bomb på mig.
Jag släppte fasaden och hopplösheten lät jag komma in.

Gör inte jag något åt hur jag lever mitt liv idag så kommer jag att dö.
3-4 depressioner (med ångest och panikångest) och haft utmattningssyndrom 2 gånger inom loppet utav 5 år och jag är enbart 32 år.

Jag kämpade ända in i kaklet för att inte hamna i en depression igen men försäkringskassan satte stopp för det.
Tack vare dem har jag blivit sjukare och måste med största sannolikhet börja jobba 100% igen inom en väldigt snar framtid fast jag inte är frisk.

Jag måste göra något, annars kommer jag att dö.
Det här håller inte.

Vid min förra depression så fick jag för första gången självmordstankar och det skrämde skiten ur mig.
Hur kan man ens tänka så?
Det gjorde mig rädd men jag tog tag i det, pratade med min kurator om detta och det gick bra den gången.

Denna gången blev jag inte rädd, jag blev likgiltig.
Min logiska del av hjärnan säger:
-” Det är nu du ska vara rädd”
Men min sjuka hjärna säger:
– ”Jag orkar inte bry mig längre”

Så ja, jag måste göra något för annars kommer dessa sjukdomar att ta död på mig.

Hej mina trogna läsare!

Hej alla!

Det har tagit lite mer tid än väntat och kan ta mer tid, vi får se.

Som ni vet så har jag varit sjukskriven ett tag pga yrsel m.m.
Läkarna hittar inget fysiskt fel på mig så jag har gått in i den berömda väggen igen.
De senaste veckorna har varit helt kaos med flytt, dödsfall i familjen, familjedrama, massa stress, försäkringskassan som strular m.m.
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk känns det som.

Har varit 50% sjukskriven i 2 veckor och kommer vara det i 2 veckor till framåt.
Det har inte varit mycket ledigt trotts att jag enbart jobbar ca 4 timmar per dag pga alla läkarebesök, kurator, sjukgymnast, flytt m.m.
Jag hoppas på att det lugnar ner sig snart för får bara mer och mer symptom.
Jag har inget minne längre, sover dåligt, yrseln kommer och går, kort stubin som bara den, domningar i fingrar, muskelspasmer m.m.

Jag ska göra saker jag tycker är roligt så jag ska försöka att göra det jag klarar av och bloggen kommer kanske inte vara lika strukturerad framöver men ska försöka att blogga ändå.

Hoppas ni förstår och tack för ert stöd!
Det betyder mycket!

Kaos…

Hej alla!

Nu är jag inne på min fjärde sjukskrivningsvecka (tror jag) och vi har inte hittat något fel än.
Sista anhalten nu är sjukgymnast med övningar för yrsel (kristallsjuka ser hon inga tecken på).
Ska flytta den sista i denna månad plus lite kaos här hemma.
Så just nu är det lite mycket så denna veckan pausar jag bloggen igen.

Det är så tråkigt att behöva göra detta och det tar emot men jag måste börja sätta mig själv först, är så sjukt dålig på det.

Ska ringa läkaren imorgon igen och be om mer prover på sköldkörteln då de inte var helt okej heller.

Ta hand om er!

Huvudet bara snurrar

Hej alla!

Som jag har nämnt så har jag inte mått så bra det senaste.
Jag har varit doktorns nåldyna under några veckor nu.
Är konstans yr i skallen, strålningar från tinningen till pannan, tryck i huvudet, trött som satan m.m.

De har fortfarande inte hittat felet utan uteslutit: Sköldkörteln, skallröntgen gav inget, järnnivåerna är bra osv.
Ska kolla synen på måndag och har tagit ett borreliaprov men det tar minst 7 dagar att få svar på.

Så ligger det till just nu.

Var hemma 3 dagar förra veckan och 1 dag denna veckan för känner att jag är en trafikfara och jag har svårt att koncentrera mig vilket är viktigt i mitt jobb.
Men men vi får se hur detta slutar.

Ha en underbar helg!

1 veckas uppehåll

Hej alla läsare!

Jag tar ledigt första veckan i år ifrån bloggen.
Jag har varit yr i skallen konstant en längre tid och håller just nu på att reda ut varför.
Tagit massa prover och en röntgen på skallen och inväntar svar.

Börjar bli extremt trött så känner att min energi måste gå till vardagen just nu.
Lovar att komma åter snart och får jag energi i veckan så ordnar jag bloggen.
Kommer troligen läsa kommentarer osv under veckan dock.

Ta hand om er!

Ouppdaterat

Hej alla!

Bloggen har inte blivit uppdaterad pga att jag fick åka till jouren (vårdcentral på kväll) igår och sov hos min mamma efter detta pga att det tog tid.

Nu är jag tillbaka och jag mår okej, fast fick ingen hjälp ifrån sjukvården tyvärr men ifrån min sjukgymnast.

 

Jag är så trött!

Jag är en person som tar mycket ansvar.

Det mesta tar jag på mig själv, ingen annan som tvingar mig till det och det mesta syns inte för det föregår i min skalle.
Jag vill förbättra vår värld, samhället vi lever i och förlitar mig inte på politik.
Det är VI som är samhället och det måste börja med oss.
Jag måste göra något!

Men jag är så jävla trött ! ! !

Jag är så jävla trött på att jobba med mig själv aktivt, för det har jag gjort enda sen i gymnasiet.
Stärka min självkänsla så att jag kan säga nej.
Jobba på hur man hanterar stress och inte ta på sig för mycket.
Jobba på hur man ska hantera att bli mobbad på jobbet och känna sig helt maktlös.
Jobba på att leva jämställt & feministiskt och tänka på alla fällor man går in i eller vanor.
Jobba på att jag är en bra förebild och lever som jag lär.
Många av dessa sakerna har jag fått jobba på pga andra människor som har utsatt mig för sexuella brott och mobbing men det är JAG som måste ändra på mig.

Jag är så jävla trött på att tänka mig för så att inte ord som: hora, fitta, kuk, bög ska komma ur min mun pga det är så inpräntat att det säger man när man blir arg/förbannad.
För jag accepterar inte dessa ord hos andra och påpekar när de säger det och frågar varför men får sällan bra svar.
Det är nedvärderande ord och många av den är feminina eller kommer ifrån kvinnan och jag är så jävla trött på att höra att vi lever i ett jämställt samhälle när det inte är så.

Jag är så jävla trött på att försöka vara så perfekt eller inkluderande av alla på bloggen.
Jag tänker ständigt på;
– Är de flesta representerade på ”Dagens erotik” ?
Icke vita, ej hetero, ej normativt osv.
Finns det med alla storlekar på kroppar och kön?

Jag är så jävla trött på att vara projektledare.
Midsommar, halloween, nyår eller dylikt.
Alla är på men ingen vill hålla i det eller ta något ansvar så det faller på mig för annars blir det inte av.
Tänk att bara få komma till en tillställning, luta sig tillbaka och bara njuta istället för att förbereda saker i veckor innan, handla, laga, fixa & dona, göra musiklistor, quiz, hämta folk på tågstationer m.m  och sen vara värdinna.

Jag är trött på att inte kunna be om hjälp.
Har inga problem med att be någon lyfta en sak åt mig, laga min bil eller köpa med en sak.
Eller jo lite problem där med för ensam är stark, jag klarar mig själv.
Inte ens när jag vart inlagd på sjukhuset för operation så kunde jag säga de där orden:
– Pappa, jag behöver dig här.
Jag behövde honom där rent känslomässigt men det kunde jag ju inte säga, speciellt inte när man är över 30.
Jag bad de komma med mobilladdare och min surfplatta, vilket de inte gjorde.
Det var mitt sätt att säga det på men de kom inte.
För mig var det en självklarhet att man åker till sjukhuset om ens barn ligger där, oavsett ålder men så kände inte de.
Mamma var i Thailand så henne lät jag vara ovis om detta tills hon kom hem.

Jag är så jävla trött på att jag inte kan slå av det.
Inte ens i min senaste depression kunde jag göra det.
För första gången kom tankar på självmord upp, inte att jag tänkte göra det men tankar kring det.
Hur skulle man göra det?
Vart?
Det måste vara någonstans så att ingen av mina nära och kära hittar en eller någon oskyldig.
Så jaha, då finns det inget sätt.
Inte ens då kunde jag slå av detta.

Jag är så trött på att vara jag.

Sommarfräsh

Åh äntligen har solen tittat fram!

Man blir på mycket bättre humör direkt.
Sommaren börjar närma sig och man börjar fundera på nya kläder, kanske fräscha upp sin sminkväska eller om man ska testa en ny bodylotion.

Detta kan kosta en hel del och det är inte lätt att ha koll på vilka som har rea
tex och då är det bra med samlingssida med massa värdekoder eller erbjudanden.

Jag föredrar att shoppa via nätet av flera olika anledningar:

1. Man kan shoppa när man vill
2. Man slipper massa köer och folk
3. Man får oftast bättre priser

Det som jag tycker är lite jobbigt är att man sällan har koll på vilka värdekoder som gäller  eller om man kanske får något extra om man handlar för X antal 100:-
Tråkigt att gå miste om något ju 😀

Jag har precis köpt 2 nya klänningar, insett att jag inte är någon byxmänniska, älskar klänningar.
Sen har jag nyligen köpt dagkräm, rengöring och sen något serum för man blir inte yngre och jag har alltid varit dålig på att ta hand om min hud, inte ansett att jag har behövt det.
Det blir ännu viktigare nu i sommar, så tänk på att skydda er med en bra solkräm.

Ta hand om er!

(detta är ett köpt inlägg)