Imagine Dragons levererade igen!

Förra torsdagen så var det konsert!
Globen, Imagine Dragons, ståplats och helt själv.

Första gången jag gick själv och hade ståplats men det gick bra.
De levererade som vanligt, har sett dem 3 gånger nu och det kommer bli flera gånger.

På fredagen åkte jag vidare till Sundsvall.
Utgång med vänner på fredagen och sen mys med killen fram till tisdagen.
Var precis vad jag behövde, det kom i rätt tid.

Jag har haft det tufft den senaste tiden med sjukdom, försäkringskassan som är djävulen och vägrar ge mig sjukpeng, privata saker som har varit tuffa m.m.

Sen kom bomben att Avicii gick bort.
Satt med vänner via datorn och vi satt som fågelholkar.
Hur?
Varför?
Va?
Frågorna var många och sen såg jag dokumentären några dagar senare och allt föll på plats.
Hans mod att uttrycka sin ångest, sjukdom och sina behov men ingen lyssnade.

”Jag vill verkligen inte riskera någonting igen.
Jag vill inte hamna nere i ett hål igen.”

”Jag har sagt till dem att jag inte kommer kunna spela längre.
Jag har sagt att jag typ kommer att dö.”

Ingen lyssnade…

Hans ord satte sig, jag kände så väl igen mig i honom och hans sjukdomsbild.

– ”Ah men du behöver inte tänka på detta nu, det är inget att stressa över”
– ”Det försvinner ju inte, bara för att vi inte pratar om det”

När folk säger: Stressa inte, tänk inte på det osv så menar de väl men det de inte förstår är att minsta lilla grej kan stressa sönder en.
Det är inget man väljer utan kroppen reagerar så instinktivt.
Normaltillståndet är stress och det som är onormalt är ett lugn i kroppen som man har när man är frisk.
Det går inte bara att stänga av, det är sjukdomen.

Sen lägg på ångest, panikattacker, skuldkänslor för att man inte orkar/kan göra det man förut har kunnat göra, sorgen över att man inte känner igen sig själv längre, sorgen att man inte kan/orkar göra saker man förut njöt av osv.
Det blir en del.

Efter att ha sett denna dokumentär och återigen negativa besked ifrån försäkringskassan (4 olika läkare har skrivit X antal läkarintyg men inget duger) så slog det ner som en bomb på mig.
Jag släppte fasaden och hopplösheten lät jag komma in.

Gör inte jag något åt hur jag lever mitt liv idag så kommer jag att dö.
3-4 depressioner (med ångest och panikångest) och haft utmattningssyndrom 2 gånger inom loppet utav 5 år och jag är enbart 32 år.

Jag kämpade ända in i kaklet för att inte hamna i en depression igen men försäkringskassan satte stopp för det.
Tack vare dem har jag blivit sjukare och måste med största sannolikhet börja jobba 100% igen inom en väldigt snar framtid fast jag inte är frisk.

Jag måste göra något, annars kommer jag att dö.
Det här håller inte.

Vid min förra depression så fick jag för första gången självmordstankar och det skrämde skiten ur mig.
Hur kan man ens tänka så?
Det gjorde mig rädd men jag tog tag i det, pratade med min kurator om detta och det gick bra den gången.

Denna gången blev jag inte rädd, jag blev likgiltig.
Min logiska del av hjärnan säger:
-” Det är nu du ska vara rädd”
Men min sjuka hjärna säger:
– ”Jag orkar inte bry mig längre”

Så ja, jag måste göra något för annars kommer dessa sjukdomar att ta död på mig.

13 reaktion på “Imagine Dragons levererade igen!

  1. BRA att du gick på konsert själv. Livet är till för att levas inte tänka ”Men killen kunde inte, kompisen kunde inte.. Så då kan inte jag”. Hoppas det blev en kväll att minnas!

    Tim ”Aivcii” Berglings död kanske äntligen får folk (försäkringskassan..) att börja inse att psykiska problem finns på riktigt. Inte för att slippa arbeta och ligga hemma för att glo på TV. Det är många självmord genom åren nu.. Kurt Cobain, Robin Williams, Chris Cornell, Chester Bennington, Keith Emerson, Jonna Sällström, Ted Gärdestad och Tim Bergling. Alla hade givetvis olika anledningar, var i olika åldrar och så, men ändå framgångsrika människor älskade av många som ”utåtsett” inte direkt hade någon anledning att ta livet av sig (hemlös, ingen familj eller annat extremt).

    Jag kanske minns fel, men du har berättat om att du blev våldtagen för länge sedan. Din oskuld om jag inte minns fel? Var det då du började må dåligt eller mådde du dåligt även innan det? Du behöver inte svara om det är för personligt, men kan vara värt en tanke.

    • rumpmonstret: Det har varit så allt för länge för mig så jag missar massa saker jag vill göra för jag har ingen att gå med, vilket resulterar i inget skoj alls.

      Denna perioden började runt 2013 och framåt men jag vart våldtagen 2001, plus 2 till händelser som klassas som sexuellt ofredande/ofredande.
      Våldtäkten satte spår i mig på ett sätt som jag inte har sett tidigare, vilket min kurator uppmärksammade mig på.
      Han gick över min gräns och sen dess har jag själv haft svårt med gränsdragningar.
      Jag låter folk klampa över mig metaforiskt i vardagslivet/jobbet osv.
      När jag har tyckt att jag har satt en gräns så går folk över den ändå osv.
      Det jobbar jag med just nu.

      Sen handlar det också om ”duktiga flickan”.
      Jag tar på mig för mycket, vill för mycket, vill vara till lags, ställa upp osv.
      En annan sak jag måste ändra på, att göra det jag vill och ställa upp för dem som ställer upp för mig.
      * Inte vara ett bollplank/frågelåda på facebook till random män som undrar sexuella saker eller ”eventuella” kunder som vill ha tips på sexleksaker som inte ens jag säljer.
      * Inte ställa upp och hjälpa en internetvän med en sak i ett spel när jag egentligen är helt färdig och har egna saker som måste göras.
      * Inte göra alla andras skitjobb på jobbet
      * Säga nej till övertid när jag inte orkar
      Listan kan göras lång och mycket måste ändras.

  2. Ett tips kan vara att ”stänga” av datorn, mobilen och allt liknande under vissa perioder. Oavsett om det är timmar eller dagar. Man känner sig tvingad att vara nära tillhands, men varför? Händer det SÅ mycket viktigt under en dag att du inte kan strunta i åtminstone mobilen eller datorn?

    En del jag känner verkar göra precis tvärtemot det du gör. Man skriver något, dom läser och man får aldrig något svar. Sedan kan dom EVENTUELLT ta upp det om man träffar dom vid tillfälle. Det är ganska drygt kan jag tycka..

    Jag vet inte om jag agerar som du, men lite så är jag nog (snäll pojke :D) också. Jag har svårt att exempelvis skriva något på internet, få svar, och aldrig svara på det. Även om det är något nonsens som i ditt fall… Killar som funderar på att köpa dildos när dom egentligen bara vill prata kukstorlek med dig och få någon fantasi uppfylld eller något. Tycker du gör rätt i att ”sortera” saker som händer i livet. Lägg upp någon ”plan” på vad som är #1, #2, #3, #29 och agera efter det. Gör bara ett ”mindre viktigt ”#3” när och om du verkligen vill.

    • rumpmonstret: Jättebra tips, dock är jag ingen mobil-junky som kollar FB/Instagram 1000 gånger per dag.
      Mitt problem är nog mer att spela mindre dataspel som känns som tvång och inte spelar för lust.
      (Vissa spel blir mer tvång för att man vill/måste göra vissa saker i vissa spel varje dag osv)

      Efter åratal av detta så har man fått ett ”sjätte sinne” för det så inom 1-3 meddelande så vet jag vart konversationen kommer att gå och jag har rätt till 99% av fallen.
      Om det är en seriös fråga eller ett dåligt försök att ragga, sexchatta eller ofreda mig osv.

  3. En pytteliten sak men som jag ändå noterat är att det känns som du verkligen vill ta dig tid och ”svara” alla oss som skriver här. Även fast det liksom inte är en fråga eller menat till dig. T.ex som alldeles nyss så skrev jag att jag gillade bild nummer två. I normala fall kommer du svara nått i stil med ”kul att du gillade de ”…
    Det behöver ju du inte svara på 🙂
    Tolka mig rätt.
    Du ska ju inte behöva känna ett tvång att svara på allt som skrivs här inne….

    Menar det i all välmening.

    • N: Håller med! Det blir en del kommentarer. Inte minst av mig. Ibland skriver någon ”fin rumpa”, ”henne skulle jag vilja prova” eller ”sexig kille!”. Om inte Nathalie har något specifikt att skriva tycker jag under omständigheterna inte något ”Håller med” är nödvändigt. Möjligtvis om det gäller en ny användare, men i övrigt tror jag inte det förväntas!

      Det är trevligt, men tror ingen förväntar sig svar ifrån dig på sånt Nathalie!

    • N: Tack kära du.
      Förstår vad du menar 😀
      I dags läget så loggar jag in på bloggen när jag har ork och vill.
      Kan erkänna att jag loggar in ibland för att jag får lite skuld för att jag inte har uppdaterat dagens erotik på 2 dagar.
      Jag vet att ni förstår och accepterar detta så detta ligger enbart hos mig och det är något jag måste jobba på: att inte känna skuld, låta mig vila osv.
      Jag vill ge tillbaka till er som vågar/vill kommentera, även om det enbart är en kort kommentar så som: Tack!, Roligt att du gillade bilden eller liknande.

      Försöker undvika allt som känns som ”tvång” idag, men det tar tid att bryta gamla ovanor.

      • Lyssna då på mina ord Nathalie. Du laddar ibland upp härliga bilder. Vi kommenterar. Men du behöver INTE svara. INGEN förväntar sig det.
        T.ex för någon dag sedan skrev en omotiverad kille en kort kommentar i stuk med ”önskad kukstorlek???”…i gästboken, helt trött. Värdelöst fråga utan någons som helst engagemang. Du svarar med långa rader….
        SKIT I SÅDANA FRÅGOR. Ingen stor grej i det hela när man mår dåligt…men många bäckar små finis!

        • N: Ja du har rätt.
          Min hjärna funkar så här: Jag vill alla väl, spelar ingen roll om det är en vän eller en helt okänd person.
          Om en person uttrycker sig så ”enkelt” så som: Önskad kukstorlek så tänker jag att personen kan vara seriös med frågan, vet inte hur den ska uttrycka sig, inte vet ”bättre” (ung, tror på fördomar/normer, dåliga erfarenheter om kommentarer om storleken osv) och då vill jag vara till lags.
          Att vara till lags är ett problem för mig som jag måste jobba på.
          Att bryta vanor är svårt.
          Det kan INTE lägger tid på längre är dryga/elaka kommentarer osv men det får jag extremt sällan som tur är.
          Du har rätt, och det ä

  4. Nathalie: En kompis till mig föredrar online-spel och jag föredrar single player. Gissa vem som är mest beroende av dator/TV-spel? Jag spelar bara när jag verkligen vill och har oftast kul när jag gör det. Är ett spel mediokert eller inte min stil så struntar jag snart i det. Min kompis kan förälska sig i alla möjliga spel och ägna 100-tals och 1000-tals timmar åt online-spel. Jag tror du skulle må bra av att försöka koppla bort många av online-spelen och fokusera på single player. Visst upptar det också tid, men din tankar om att ”hjälpa folk” och ”göra saker” försvinner. Då spelar du för att DU VILL. Mycket meningslös tid åt ”grinding” och sånt försvinner också.

    Gällande dagens bilder? Ärligt talat. Ta bort konceptet och lägg bara spontant upp bilder när du vill/orkar/kan. Din blogg är så stor nu att vill någon ”ha mer” så finns det mycket att gå tillbaka till. Att ständigt känna att man måste uppdatera osv. är inte bra!

    • rumpmonstret: Älskar singel-player spel men har inget just nu som jag har fastnat för. Ska nog spela om Dragon age igen dock.
      Jag gör så här att jag lägger upp dagens bild, fast inte varje dag (korrigerar datumen dock) så att det ser ut som varje dag.
      När jag får feeling så lägger jag upp 1-3 dagar på samma gång och ibland tar det 1-3 dagar innan något nytt kommer upp.

  5. Känns ändå som du är väldigt medveten Nathalie och det kan vara din räddning. Nu handlar det bara om att inte trilla tillbaka i gamla mönster. Så fort du märker det så släpp allt. Lättare sagt en gjort men kom igen tjejen. Tror på dig

    • N: Tack ska du ha!
      Är uppmärksam och medveten på mycket, sen missar man saker, man är mänsklig.
      Ska göra mitt bästa, mer än så går inte.
      Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.