Rätten till sin egen kropp

Många av oss går med på att vi är ett jämställt land, iaf att vi vill vara det.
Eller?

En del av det är att min kropp är min och ingen annans.
JAG bestämmer över den!
Men stämmer verkligen det?

Jag är kvinna och har enbart mina egna erfarenheter, vad jag har sett, fått berättat för mig och läst mig till och jag håller inte med.

Från liten ålder får man lära sig att den inte är sin egen, speciellt som kvinna.
Nu snackar jag strukturer, inte individer förutom mig själv.

Exempel:

* Redan vid småbarn så tvingar vi till oss kramar av våra barn (fast de säger nej, mer till tjejer än killar)
+ Redan där säger vi att de inte har rätten till sin egen kropp, utan vill någon ha något så tar de det eller så får man ge med sig.
Det kanske låter banalt och löjligt men det blir som en hjärntvätt med år av detta.

* Vi ”tvingar” våra barn att krama sin kompis, fast det inte är något de själva känner för, kommer fram till.
+”Ja men du kan väl krama Fia, hon är ju så söt.”
NEJ, vill hen det så gör hen det men låt bli att pressa på.

* Vid gymnastiken i skolan springer pojkarna in och kollar på oss i duschen och ingen gör något. INGEN VUXEN gör något.
+ Där visar vuxen världen att det är okej för andra att ta friheten att titta på ens kropp utan samtycke och att det är okej för det ger INGA konsekvenser.

* Killarna mulade alla tjejer med snö. Om det ändå enbart hade varit i ansiktet så ”fine” men det var ett ypperligt tillfälle att stoppa in handen innan för tröjan och känna lite också.
+ Återigen, VART FAN VAR DE VUXNA!
Om detta hade blivit något (föräldrar inkopplade osv) så hade många bara rynkat på ögonbrynen och sagt:
– ”Ja man killar är så nyfikna i denna åldern”.
Hmm inte undra på att vi har en Våldtäktskultur
i Sverige.

* Killarna slår en på armen efter att man har tagit stelkrampssprutan, fast man har sagt NEJ otaliga gånger och hela armen svullnar upp.
(ej mobbad eller liknande, bara för att det är coolt att göra så)
+ Återigen ett fall men i ett icke sexuellt sammanhang

* I förhållanden: När man inte är sugen, ens partner tar på en och man säger nej men de fortsätter och man måste säga nej flera gånger.
(Inte smart att fortsätta för då associerar man den beröringen med obehag pga vid upprepade gånger)
+ Jag tror att detta är rätt vanligt då detta har föregåtts i flera av mina förhållanden.
Bara för att man är i ett förhållande betyder inte det att du har tillgång till din partners kropp 24/7.
Ibland vill man bara inte blir rörd på brösten, fitta, kuken, bollarna eller rumpan och får du ett NEJ, sluta direkt.

* Tjatsex: Partner tjatar till sig sex, fast man själv inte är sugen och till slut ställer man upp.
+ Återigen sammankopplar man något negativt till sex vilket kommer leda till att sex blir negativt, så sluta med detta.

* Alla gånger på krogen man blir tagen på rumpa, bröst, höfter m.m utan någon som helst samtycke.
+ Sexuella trakasserier som man ska anmäla om man orkar, säga till vakter och få dem utslängda osv.

* Chefer som säger att det är en fördel att du är tjej i denna branschen:
– ”Använd din kvinnlighet så går det bättre”
+ Använd din kvinnlighet lite? Ska jag flörta och vara sexig för att sälja mer?
Använda min kropp för kommersiellt syfte?
Om min lön baseras på mina sälj så är inte min kropp min då.

* Partners som bara antar att man vill bli strypt under sex, stoppar in en tumme i röven eller sprutar en i ansiktet utan att ens ha frågat, för de TROR att detta är normen.
(Oftare vid tillfälliga sexuella förbindelser, Lyssna gärna)
+ Bara för att det är ”inne” med analsex, silikonbröst, strypsex, våldssex inom porren betyder inte att alla gillar det.
Hur skulle det se ut om vi tjejer började stoppa i våra fingrar i killarnas anal och sen bad dem suga på fingret, för det har vi sett på porr?
UTAN ATT FRÅGA ?????

Så nej, våra kroppar är inte våra egna idag och det måste vi ändra på.

Känner du igen dig i några av påståendena, tänk till, vad kan du göra bättre?
Antar du mycket vad din partner gillar eller VET DU?
Kan du läsa kroppsspråk bra?
Pratar ni om sådana här saker?
(Är det okej att jag tafsar på dig? Är det okej att jag kommer in och tar ett foto på dig i duschen utan att ha frågat?  osv)
Använder du ursäkten: – ”Ah men jag skämtade bara”.
För den som blir ”utsatt” är det inget skämt, även om du i ärlighetens namn menade det som ett skämt (vilket det sällan är för det är enbart en dålig ursäkt) och du måste respektera personens känslor för känslor kan man inte styra över.

Dela gärna med er av era erfarenheter när ni har känt att era kroppar inte är era.

 Jag känner igen om i alla påståenden sorgligt nog och jag är nog inte ensam tyvärr.

4 reaktion på “Rätten till sin egen kropp

  1. Från att ha fått ömmande tonårsbröst klämda av hårdhänta tonårsnävar till att ha haft ett äktenskap fyllt av tjatsex, övergrepp och regelrätta våldtäkter så är jag oändligt tacksam över att ha kommit ut på andra sidan med en djup förälskelse i min egen sexualitet. Vägen dit har inte varit lätt och stundtals har jag verkligen hatat allt vad män heter, tyvärr.
    I dag är jag hyperkänslig när jag förnimmer ens en gnutta tjat, ovälkommen fysisk beröring, känslan av tvång eller när min partner försöker ge mig dåligt samvete för att jag just då inte är så intresserad.

    Allt du skrev Natalie, har varit delar av mitt liv och jag delar mina erfarenheter med skrämmande många kvinnor.
    Helt klart måste det stoppas tidigt! Och absolut måste små barn få sina ‘Nej’ respekterade. Hur ska dom förstå vad ett Nej betyder annars? Både ett Nej från sig själv och från andra. Tvingas ett barn krama någon trots att dom säger Nej, så blir ordet meningslöst för dom. Raka tydliga regler, respekt för varandra och samma regler för alla ungar. Där sätter vi ramverket för framtiden och får förhoppningsvis en minskning av våldtäkter, övergrepp och ”missförstånd” gällande vem som har bestämmanderätt över ens kropp!

    • Aries: TACK! Dina ord fick mig till tårar.
      Jag har skrivit om detta otaliga gånger på bloggen men sällan fått respons och ifrågasatt ifall detta är rätt plattform.
      Av de som kommenterar så är 95% män och de har inte samma igenkännandetsfaktor oftast pga att de är män och inte utsatts för detta.
      Många gånger har de säkert varit de där småpojkarna/tonåringarna/männen som inte har tänkte sig för, inte vetat bättre,inte haft verktygen för det osv.
      Att sen erkänna det för sig själv, det är sjukt svårt men att läsa alla dessa berättelser inom #metoo och ta de till sig och INTE skjuta dem ifrån sig med tankar/sägningar så som:
      – Detta har blivit en häxjakt.
      – Så illa kan det inte vara.
      – Men jag har inte våldtagit någon.
      Eller som min styvbror sa veckan innan julafton: Ja 1 av 10 är nog sanna men alla andra överdriver.
      Det fick mig att koka, att inte förstå att detta är SANNINGEN!
      Klart som fan att det finns en promille eller 1% som ljuger och också vill vara med/få uppmärksamhet men denna myten om att tjejer vill ha uppmärksamhet hela tiden till VARJE PRIS.
      Det betyder inte att de andra 99% är falska.
      LYSSNA, ta till er och man kan enbart börja med sig själv.
      Det var den frågan JAG ställde mig: Har jag gått över gränsen någon gång? Har jag kränk någon? Har jag våldtagit någon fast jag inte har fattat detta?
      Sjukt jobbiga frågor att ställa sig själv men man MÅSTE!
      Om några frågor besvaras med ja så kan man be om ursäkt.
      Det är inte alltid en person som har blivit utsatt vill ha en så ställ dig frågan: Ber jag om ursäkt mer för min egen skull eller för hens skull?

  2. Bra sammanfattning och huvudet på spiken! Efter Timell-debaklet var det en man som stod och pratade med mig om hur skamligt han tyckte att hela den solkiga historien var. Inte med ett ord nämnde han att han för två år sen trängde sig in i mitt hus, min privata sfär, och kramade mig och försökte trycka ner sin tunga i min hals. Inte med ett ord nämnde han att han klappade mig på rumpan och sa att han inte kunde låta bli eftersom jag var så söt. Det var alltså mitt fel?!? Så jag tror ärligt talat att många män faktiskt inte har den självinsikten det krävs för att säga att ‘Jo, jag har varit delaktig’ om inte i handling, så i brist på handling.

    Självklart är det jobbigt när någon pekar med hela handen och säger att ditt beteende inte är trevligt. Förändring är alltid jobbig, särskilt när man kanske gillar det som det är. Man gillar sina privilegier och har ingen lust att börja dela med sig av dom. Många är också rädda och det är ingen skön känsla, rädda för att se in i sig själv. Så man döljer det genom att peka finger på någon annan. Om jag skriker att det var någon annan, så tittar kanske ingen på mig och vad jag har gjort?
    Och till din styvbror kan jag bara säga att det är inget plus i cv’t att säga att man varit utsatt för övergrepp, så helt ärligt tror jag inte att många kvinnor berättar sin historia med lätt hjärta.

    Fortsätt kämpa Nathalie!!

    • Aries: Det är en intressant tanke att många känner någon som har blivit våldtagen men ingen känner en våldtäktsman.
      Vad kommer det sig?

      Det är det många inte förstår.
      Att dela med sig av sina erfarenheter om sexuellt våld är inget plus, det läggs skam, skuld och man blir ifrågasatt.
      Den slags ”uppmärksamheten” vill man INTE ha.
      Vi måste börja ta kvinnors ord på lika stort allvar som vi tar männens.
      Eller tvärtom: Kvinnor underskattar sig själva och män överskattar sig själva rent generellt enligt studier.
      Det borde vara en tanke som man borde slås av tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud