Jämställt hos dig?

Detta är sjukt och jag har reagerat länge på det.

I en traditionellt familj så är pappan barnvakt åt sina barn om mamman ska bort.
Så uttrycks det inte om pappan ska bort dock.
Man kan inte vara barnvakt åt sina egna barn, eller hur?
(Säger inte att alla säger så, men en hel del tyvärr.)

Jag funderar en hel del på jämställdhet i hemmet.
Idag bor jag ensam men är i tankarna att flytta ihop med min Andreas.
Jag vill inte ha 2 heltidsjobb då, ett jobb och ett hem så jag har tänkt mycket på hur vi ska fördela sysslorna hemma.

Mina tankar har varit att om jag sköter matlagningen så får han sköta städ, tvätt och disk (kommer troligen ha diskmaskin dock)
Jaha, det är väl inte jämställt kanske en del tänker men let me break it down to you.

Matlagning görs varje dag.
1. Planera vad som ska ätas
2. Inhandla maten
3. Laga maten

Min uppskattning är att man lägger ca 1 timme per dag i genomsnitt på detta, alltså 7 timmar per vecka ca.

Låt oss säga att man städar och tvättar 1 gång i veckan.
(Vi har inte barn kan tilläggas)
Städ uppskattar jag till 1 timme (om det inte är storstädning), tvätt max 1 timme då du inte är aktiv under tvättningen utan enbart när du lägger i, tar ut, hänger upp tvätten och sen viker den.
Sen diskningen, om du har diskmaskin så stoppar du in och ur den, diskar kastruller osv.
Detta kan ta ca 10-15 min per dag?!
Räknar man ihop allt detta så blir detta ca 3 timmar till 3 timmar och 35 min.
Alltså halva tiden som matlagningen tar.

– ”Ah men man kan ju dela på inköpen av maten osv”

Absolut det kan man, men det beror på hur mycket ens partner vet om matlagning och har koll på hemmet.
Vad tex en korv stroganoff innehåller, vet om ifall toapappret är slut, har koll på att barnen ska på utflykt på torsdag osv.

Så gör ett litet test på er själva:

Vem tar initiativ och vem gör:

1. Matlagning
2. Städning
3. Tvätt
4. Disk

Detta är vardagssysslorna enbart.
Vem är det som tänker på vilken mat ni ska äta och sen tar tag i att det blir av?
Att hela tiden behöva tänka på maten, påminna partnern om att det behövs städas och vara den där ”tjatiga” personen är rätt jobbigt och stressar en.
Planerandet och initiativet ska också räknas in för det tar tid och tankekraft vilket en del verkar bortse ifrån.

Sen kan man lägga till, vem tar initiativet och sen gör:

* Ansvarar för alla familjens födelsedagar och släktens?
(väldigt ofta hör jag om att kvinnan i familjen ansvara för hela mannens familjs födelsedagar och julklappar + sin egen och på så sätt vårdar hans relation till sin familj vilket borde vara hans egna ansvar)

* Om bilen går sönder
(laga själv eller boka och lämna på verkstad)

* Vem planerar och bokar semestern
(jämföra priser, boka resa, aktiviteter, pratar med personer som ska med osv)

* Gräsklippning

* Barnen
(läggning, bad/dusch, påklädning, förskola/skola, alla aktiviteter på skola/förskola, hobbys/sporter osv)

Listan kan göras lång.

Om en part i ett förhållande har majoriteten av alla dessa sysslor, tro fan att man inte är sugen på sex på kvällen då…
Dela så lika som möjligt så har båda parter mer energi, känner sig mindre stressade och på så sätt kan få mer lust.

10 reaktion på “Jämställt hos dig?

  1. Va? Vänta nu, det där kan jag inte hålla med om. Jag har aldrig hört några i min umgängeskrets bland vare sig mön eller kvinnor att pappan sitter barnvakt åt sina egna barn.

    Att hjälpas åt i hushållet är väl en självklarhet. Vi kommunicerar om allt från matplanering till barn, räkningar och aktiviteter. Våra barn är högst involverade i sysslorna.

    Det hade inte fungerat om bara en av oss skulle vara den drivande.

    • G: Intressant, kul att få höra om en annans verklighet.
      Detta har jag hört otaliga gånger, dock sällan ifrån föräldrarna själva men ifrån andra föräldrar, vänner, familj osv.

      Det låter jättebra.
      En del verkar inte förstå detta med att det är stressande och jobbigt att hela tiden vara den som är drivande när det gäller dessa saker.
      – ”Ah men vadå, jag diskar ju.”
      Ja men vem ”sa åt” dig att göra det?
      Vem drev på det?
      Eller tog du eget initiativ?
      Tror att många gånger är det pga av detta som relationer havererar.
      Man orkar inte till slut, sexlusten tar slut och sen är det en nedåtgående spiral.

  2. Aldrig någonsin varit barnvakt åt mina egna barn! Kommer inte ihåg att jag hört någon uttrycka det så , men där kan jag minnas dåligt. Bor man tillsammans är det väl ändå självklart att man hjälps åt! Har sett så många havererade förhållanden där de egentligen passat fantastiskt ihop men där mannen tagit för lite ansvar. Resultat: tjejen trött och orkar inte med det sex hon egentligen vill ha , mindre närhet och slutligen separation. Helt i onödan! 🙁

    • Låter som mitt förra liv! Lusten fanns men inte orken med tre små barn, hästar, hund, hus osv osv in i kaklet, och när det inte finns förståelse eller avlastning från den andra parten så dör lusten till den personen också…resultatet blir givetvis separation…

  3. Ny rörelse efterlyses!
    Avlasta din partner och ge henne utrymme och möjlighet att bli så kåt som hon innerst inne vill! 😉
    (Det finns säkert exempel åt andra hållet också även om jag misstänker att det är betydligt mindre vanligt. För att inte tala om samkönade relationer.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud