Tjejer är dramaqueens, eller?

Penntricket får min hjärna att gå på högvarv.

I avsnitt 7 pratade de om kvinnlig och manlig vänskap, vilka som värderas höst och pratar om myter om vänskap.

Jag tycker att de hade väldigt många bra poänger och en stereotypisk bild av tjejer är att vi inte kan ”leka/umgås” mer än 2 i taget, att vi är dramaqueens och är backstabbers.

Visst, ingen rök utan eld men det är oftast extremer som uppmärksammas för de hörs och syns mest men visst det finns hos tjejer men lika mycket hos killar.
Snacka om massa skit jag har fått höra ifrån mina killkompisar igenom åren som de har sagt bakom ryggen på någon i gruppen.

Vi blir lärda redan ifrån barnsben att tjejer inte kan leka i grupp och är det då så konstigt att vi tror det, när vi matas med den myten?
Varför skulle vi inte kunna göra det?

Sen detta med att tjejer är dramaqueens och backstabbers, visst finns de men varför säger vi inte samma sak om män?
Tjejer kanske snackar skit bakom ryggen på en, ger kalla blickar eller kallar en syster för hora medan män misshandlar och mördar.
Vill poängtera ÅTERIGEN för att inte trampa på någons tår att detta gäller ”inte alla män”, men det tror jag att ni förstår.
Det är ju bara att kolla om man är på krogen, en kille råkar gå in i en annan kille så kan det bli slagsmål pga det, hur många gånger har du sett detta ske i mellan två tjejer?
”Disrespectar” man någon så kan man bli skjuten i vissa kretsar, snacka om lättstött.
Vem är dramaqueenen egentligen?

Sen pratade de också om att hamna i ”friendzonen”.
Ni vet den där killen som ställer upp och skjutsar er, finns där och lyssnar när killen har gjort slut men ni känner på er/vet att han vill vara mer än vän.
Visst det är inte snällt att utnyttja sådana personer om man vet om att de vill ha mer, samtidigt om man har varit tydlig med att man enbart vill vara vänner men personen fortsätter på samma sätt så ligger det hos den personen.

Varför pratar man inte om att man blir ”girlfriendzoned”?
Det finns också tvärtom, en tjej som ställer upp, finns där för killen och hoppas på att det ska bli mer osv. (boyfriendzoned)
Om man har varit tydlig med att man inte är intresserad på det sättet, antingen verbalt eller kroppsspråksmässigt, så ligger det hos den andra personen.
Det kan också vara så att man inte har läst av detta och tror att det är ens bästa vän men sen visar det sig att hen bara ville knulla.
Sen finns det de som spelar på att det är så synd om dem, man ska trösta dem och då lägger de in stöten och ”misstolkar” tröst, vänskap för flört och då går det åt helvete.

Sen myten att killar är mer raka och tjejer snackar bara skit och hugger i en i ryggen.
Hmm, vem går du till när allt har gått åt skogen, shit hits the fan och behöver tröst?
Oftast en tjej, eller har jag fel?
Har ofta fått vara en förstående, lyssnande vän, både till tjejer och killar när allt är skit men däremot så har jag aldrig hört att de har vänt sig till sina killpolare när det väl gäller.
Vilket är sorgligt för många gånger känns det som att killar har en mer ytlig relation medan tjejer har mer djupa relationer där man pratar om livets alla gåtor, svårigheter, problem osv.

Det kan man märka om man sitter ensam med en killkompis, han öppnar upp sig, är ”mjuk”  och pratar känslor men sen när resten av killgänget kommer (om man är ensam tjej i en grupp) så ändras stämningen direkt.
Där ser jag en skillnad om det hade kommit in ett gäng tjejer får då ändras inte stämningen generellt.
Jag pratar generellt nu, för självklart finns det killar som är jättebra vänner som inte försöker sätta på sin tjejkompis, har bra och djupa relationer med sina killkompisar osv.

Jätteintressant podd-avsnitt iaf, man fick tänka till lite.

1 svar på ”Tjejer är dramaqueens, eller?

  1. Alla killar är definitivt inte vän med tjejer för att ”sätta på dom”, MEN, jag tror killar kan attraheras på ett sätt för sina tjejkompisar som inte tjejer gör för sin killkompisar. Tjejer verkar kunna avsexualisera män på ett sätt som är betydligt svårare för killar.

    Av tjejer jag haft som vänner och bekanta har jag varit attraherad av många. Jag lever dock i verkligheten och ofta förstått att deras intresse för mig har varit minimalt eller inte alls. Ska jag då ”agera” på min ”lust” mot någon jag vet inte har lust på mig? Öhm. Okej? Det lär ju gå bra? Är det inte då bättre att vara vän med någon och lära känna/försöka förstå den istället? Man blir som man umgås sägs det. Om jag har flera tjejkompisar/bekanta jag gillar är det inte stor risk då att jag ”lär mig” vad dom gillar/inte gillar och sedan har större chans till en annan tjej jag gillar?

    Problemet för många män verkar vara att dom inte kan se signaler. Jag såg på Dr. Phil (dåligt exempel, men tydligt). Då en kille sprejat ”grädde” på sin hals och bett en tjej slicka upp det.. På skämt. Fast han insisterade en andra gång efter tydligt nej. Trodde han på allvar att en ”kompis” (eller någon utöver en kåt älskare) skulle slicka upp det? Visst att göra en osmakligt skämt, det kan hända den bästa…. Men att insistera?

    Jag tycker ”män” och ”inte alla män”-debatten är en sak, men män i grupp ÄR en negativ faktor i samhället. Fotbollshuliganer, gäng, gruppvåldtäkter, nazister, stenkastare.. Ensam vågar få agera. Dumheten och ”styrkan” kommer i grupp. DET är något som borde diskuteras i samhället. Jag har svårt och se att tjejgäng gå ihop och våldta en ensam kille (det KAN hända, men gör det?). En tjej kan vara nazist, men brukar tjejer samlas kanske tio stycken och bilda ett nazistgäng och gå på ensamma invandrartjejer en fredagkväll?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.